Skriv ut

Sofia Runesson V.24

Sofia Runesson, 33 år, Snickeriägare från Vetlanda.
portratt.jpg
Sofias senaste alster är en pärlstickad mudd med texten Äkta hemslöjd.
Hon har precis börjat nosa på stickning efter att ha sysslat med allt från
möbelrenovering och byggnadsvård till målning och tovning.
En kurs i silverlera ligger näst på tur.

 

 


pall.jpg

Sofia är uppvuxen på ett lantbruk där man fick göra det mesta själv och där det alltid fanns fri tillgång till material och verktyg.
-Jag gick inte på dagis utan fick sysselsätta mig själv. Under mjölkningen blev jag inlåst i en kalvbox för att de skulle hålla koll på mig, ler Sofia. Inget var förbjudet och det fungerade alldeles utmärkt. Det som inte dödar en härdar en… Jag kan därför inte säga när jag började slöjda, jag har nog alltid hållit på helt enkelt.

Sofia har aldrig förstått vitsen med att sortera in sig i fack. Hon kan nästan känna en rädsla för att fastna, på gott och ont.
-Idag känns det som att gränserna mellan design/slöjd/hantverk håller på att flyta ihop. Det känns befriande att prestigen kanske även är på väg bort. Jag tror att de allra flesta håller på med något slags hantverk, man har bara en annan etikett på det, så jag tror att hantverket har ett uppsving för tillfället.
Bort med präktighetsstämpel, fram för kreativiteten!

Inspirationen finner Sofia överallt.
-Det kan vara formen på en sko, ett spännande material i en matta, färger på en nerklottrad vägg eller strukturer på en trädstam. Jag samlar på dem, grunnar ett tag och så vips när man minst anar det, vet man exakt vad man ska ha den där lilla plastflärpen till. I framtiden hoppas och tror jag att jag kommer fortsätta vara nyfiken, prova nya tekniker, blanda nya och gamla material. Att mina idéhäften fylls på och aldrig sinar.

hangmatta.jpg På frågan om hon har gjort något projekt som hon är särskilt nöjd med tar hon upp projektet Ullrum som gjordes tillsammans med Yvonne Habbe, Helene Friström och Mia Lindgren åt Hammenhögs visningsträdgård 2004. Framtidens balkongrum skulle gestaltas med hjälp av tovad ull.
-Att använda ullen till en slags tovad marktäckande matta som håller fukt, förhindrar erosion, kväver ogräset och sedan sakta förmultnar. Det vore helt underbart om all den svenska ull som nu slängs kunde börja användas i större skala och dessutom kunna få lönsamhet i det. Största bonusen var att det var otroligt snyggt att titta på; 2 meter höga gräsväggar, röda vajande ullkapslar, hängmattan, odlingskärlen tillsammans med växterna. Vitt, svart, grått, tillsammans med det starkt röda. Helheten var perfekt.

 

-Det konstigaste någon har sagt rörande mitt hantverk måste vara ”Vad ska det där vara bra för?”
En konstig fråga men ganska intressant att fundera över.kuddar.jpg

Förebilderna är oftast personer som hon själv har mött.
-Människor som brinner för sin sak, vad spelar ingen roll; politik, bowling, fallskärmshoppning.
Jag ser upp till äldre människor som varit med om det mesta, och som kan ge en avdramatiserad bild av livet. Som inte bryr sig om vad andra tycker. Som vågar stå för sin sak, erkänner sina misstag samt ger en insikten att det mesta här i livet löser sig.

Om samhällets syn på hantverk tror jag som sagt att framtiden ser ganska ljus ut, bara vi vågar ta ut svängarna och inte låser fast oss i olika fack. Jämför med måleriet; alla lärde sig de gamla teknikerna som en grund, men med ökad kunskap kom kraften att skapa nytt, fritt; allt från kubism till videokonst. Varför ska inte hemslöjden ha samma utveckling?


materialskap1.png

Skrivet av Mia Lindgren