Poster taggade ‘form’

Mäta sträckan mellan klassrummet och entrédörren med tumstock

Written by Hållams Linnea Henriksson. Posted in Hållams Linnea Henriksson

Om jag klipper ett A4 papper i tunna remsor och vecklar ut det på längden, hur långt skulle det räcka?
Hur många steg är det från nedersta trappsteget till dörren?
Om jag tar vägen via toaletten, hur långt skulle jag då behöva gå?

En dag gick jag runt på HDK och mätte mina gångstigar.
Utdrag ur loggbok, 08.03.13

mäta sträckan mellan klassrummet och entrédörren

Ganska ofta vet jag inte varför jag gör vissa saker och så måste det vara. För att kunna överraskas måste jag släppa på mina föreställningar om hur jag tror att saker är. Att inte veta – är vad hela mitt undersökande bygger på. Genom att undersöka något välbekant från en annan vinkel hoppas jag på nya upptäckter.

30 meter A3, 16,94 meter A4, 13,5 meter A5, 28,5 meter A3….

mäta sträckan mellan klassrummet och entrédörren 2

 

Mitt intresse för att undersöka format och sträckor återkommer ofta. Med linjer, streck, remsor och trådar som gestaltningsform. Tidigare i år testade jag om det var möjligt att porträttera en 80 mil lång tågresa mellan Bergen och Göteborg på en 2 kilometer lång bro. Jag räknade ut resans distanser och skillnader i höjd över havet och anpassade dem till brons skala. På bron vävde jag in en linje i räcket som markerade tågresans höjdskillnader i landskapet. Efteråt tog jag bussen över för att uppleva resan i komprimerad form, på 2 minuter istället för 13 timmar.

2 kilometer mattrasor.

80mil1

En horisont läggs mot en annan horisont.

80mil480mil380mil2

I morgon kommer jag att berätta om att leta spår och att samla.

 

Garnskålar

Written by Marta12. Posted in Märta Hedvall

Visst är det irriterande med garnnystan som studsar över hela golvet medan du försöker sticka? En garnskål håller nystanen på plats samtidigt som du kan förvara din stickning snyggt när det är dags för en paus. För några veckor sedan drejade jag ett gäng skålar och det börjar nu bli dags för en första bränning. Eftersom jag är rätt svag för dekorationer tycker jag om att göra garnskålar. Utseendet på dem går att variera i massor och när man drejar samma form om och om igen är det kul att i alla fall kunna utsmycka skålarna på olika sätt. På så vis får jag lite variation.

Alldeles strax är jag på väg ut till verkstaden för andra gången idag. Det är dags att slå igång ugnen på en skröjbränning. Skröj innebär att man bränner torkat gods vilket förbereder alstren för glasering och glasyrbränning. En bränning tar från start till stopp cirka ett dygn så när verkstaden ligger en bit ifrån hemmet blir det lite planering. Imorgon får ni se när jag blandar glasyrer; det blir till att leka kemist för hela slanten!

garnskålIIbloggBild 200garnskål blogg

Konsten att renovera en gammal ängslada, del 1

Written by Gustav Bergström. Posted in Gustav Bergström

Orenoverad lada

Sommaren stora projekt har för mig varit att reparera ett antal änglador, närmare bestämt 5 stycken samt ett gammalt kyrkstall som ursprungligen stått intill kyrkstugorna i kyrkbyn i Norrfjärden. Ladorna är av två typer, timrade och spantrade (uppförda av lösvirke med syllring, stolpar och brädfodring). Timrade lador har den fördelen att hela konstruktionen hjälper till att hålla den samman. Spantrade blir mycket klena så snart syllringen ruttnat. Timrade lador klarar därför av ett betydligt större förfall.

Jag tänkte börja med att beskriva hur man restaurerar en sådan lada. Då jag saknar erfarenhet av denna typ av verksamhet, jag är i grunden civilingenjör, var det material som Länsstyrelsen gav mig mycket värdefullt. Ibland räckte dock inte det och då fick jag ta mig en rejäl funderare. Vill man se hur samtliga lador tedde sig i vinterskrud när de invernterades, klickar man här.

På bilden ovan ses en av ladorna när den precis blivit upplyft med hjälp av en baklastare. Den stora öppningen är inte ursprunglig utan resultatet av att man någon gång, troligtvis på 50-talet, sågat upp den för att kunna lasta in höet med traktorn. Då syllstocken ruttnat fanns det inte längre något som håller den samman vilket lät kan bli ödesdigert för konstruktionen. Marken som ladan står på är lerig ty ett halvt igenlagt dike passerar under. För att försäkra mig om att ladan verkligen skulle stå kvar, satte jag en betongplatta under varje hörn som får tjäna till underlag för hörnstenarna.

Stockar som skall barkas

Nästa steg var att fälla träd, furor, och kapa och barka stockarna. Bsrkar gör man med en barkspade och det är faktiskt inte svårt alls, åtminstone inte om trädet är nyfällt eller om det legat ute i regnet. Flottade stockar måste ha varit perfekta att barka! Med barkspadens hjälp är det nästan som att skala en morot.

När stocken är färdigbarkad och ordentligt mätt, är det dags bila dem. Lador är ofta timrade av lindrigt bilat timmer, i vissa fall av rundtimmer. Får att ge stockarna en mer kvadratisk form får man hugga till dem med en bilyxa eller i värsta fall en vanlig yxa, men det är inte idealt. Jag saknar bilyxa och tog därför yxan till hjälp vilket var rätt slitsamt. Tack och lov var de flesta stockar jag bytte tämligen runda så det krävdes ingen oöverstiglig insats.

Fortsättning följer!

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se

Söndagsslöjd

Written by Tor Anjar. Posted in Tor Anjar

Bra arbetsmiljö

Bra arbetsmiljö

Denna vecka får ni följa mig på jobbet som slöjdpedagog på Borås Museum. Vi har en finfin slöjdverkstad med drop-in-slöjd som jag styr och ställer i. Här försöker jag frälsa alla och envar till nöjet att spräcka, tälja, hyvla och på andra vis bearbeta trä. (Kom och hälsa på vetja!!)

Söndag och måndag är enda veckodagen som vi inte har slöjdverkstaden öppen. Istället flyttar jag ut och håller lite koll på parken och pratar med besökare. Jag passar givetvis på att ta med mig huggkubben och lite slöjdvirke. Under söndagen stod jag ute i skuggan av en finfin ek och täljde skedar.

 

Så här gör jag förresten mina småslevar:

Sked 1 liten
Råmaterialet, en relativt rakvuxen kubbe från en nyfälld rönn. Rönnen är hårdare och mer svårspräckt än björken som jag brukar tälja i. Jag brukar klyva mina kubbar i fyra tårtbitar till dessa småslevar, men det beror givetvis på kubbens dimension.

Sked 2 liten

Grovformar baksidan med täljbila. Det är roligt och går snabbt med yxan, så jag försöker göra mesta möjligt med den!

Sked 3 liten

Slätar till framsidan med yxan och ritar ut lite form för skaft och urgröpning.

Sked 4 liten

Tar fram skedknivar och gröper ur. Drömmer om täxlor.

Sked 5 liten

Avslutar med att fintälja ytterkonturerna med täljkniv. Grovtäljd slev med färdig slev bakom.

 

Intuition och Metod

Written by Ulrika Roslund Svensson. Posted in Ulrika Roslund Svensson

Jag fascineras av handens arbete. Föremål som är ägnade mycket tid och tankar. Det är svårt att sätta ord på handens kunskap men en nödvändighet för att människor skall känna vördnad och respekt inför hantverk.
Jag fascineras av skogen och trä som material, av föremål som eftersträvar enkelhet i både form och materialval. Jag arbetar med färg för att betona en konstruktion, framhäva ett särdrag eller skapa en helhet.

På Ledarskapsutbildningen i slöjd och kulturhantverk har vi just nu en egenformulerad kurs i praktiskt hantverk. Jag har djupdykt i skapandeprocesser inom träslöjd och jämfört det med mer rationellt möbelsnickeri. Jag är nu inne i slutskedet och försöker ta itu med klurigheten att sätta ord på det som var och det som blev i mitt träslöjdande.
Johannes Itten undervisade i kompositionslära på Bauhausskolan. Han formulerade sina lektioner kring ord som bildade motsatspar ex. intuition och metod. Jag fascineras över motsatser. Att arbeta i växelverkan mellan två metoder är människan till fördel framför maskinella framställningsmetoder. Att kunna arbeta intuitivt kräver en nära kännedom till sitt material. Det blir en sammansmältning av idé och genomförande, fascinerande!

itten-johannes-farbkugel-bandraeumlich-1919-20-3900123

Itten-Bauhaus-Class

 

 

 

 

Överraskningsslöjd

Written by Sara Thorn. Posted in Sara Thorn

Överraskningsslöjd är när man slöjdar något för att ge bort till någon som inte förväntar sig det. Min ena syster köpte ett bageri för några år sedan och genast öppnade sig en möjlighet till en hel del överraskningsslöjdande. Till ett bageri behöver man ju en bageriflagga tänkte jag och köpte hem tyg och knåpade ihop en bageriflagga i samma typsnitt och färger som deras logotyp. Den efterföljdes ett tag senare av en kaffeflagga då de införskaffat en bryggkaffemaskin.

bageriflagga till Smakfyllt bröd och butik  kaffeflagga till Smakfyllt bröd och butik

Under en tjänsteresa till Taiwan, där det är bra pris på att ta fram trycksaker, klistermärken och liknande, började jag skissa på en kompletterande logga till den befintliga. De bakar ibland ett speciellt bröd, fougasse, som sägs likna veteaxet. Det har en intressant form som jag omsatte i en logga och lät trycka upp en bunt små klistermärken. Den överraskningsslöjden mottogs med stor glädje av bageriägarna.

fougasse            fougasselogga till Smakfyllt bröd och butik

Sedan har det blivit en hel del överraskningsslöjd med fougassen som bas; bakdukar, kakfat, semlemönster, gummistämplar för att trycka loggan på påsar och ett underlägg i locker hooking-teknik.

fougasse i sashiko bakduk fougasse kakfat med fougassefougassemönstrade semlor fougassestämpel på påseliten fougassestämpelfougasse i locker-hookingfärdig fougasse i locker-hooking

Sedan finns det överraskningsslöjd som tar väldigt lång tid (fast det inte egentligen alls behöver det). Till en kompis trettioårsdag hade jag bestämt att screentrycka en väggutsmyckning. Han hann fylla trettio utan att det blivit något tryck men jag tänkte att han kanske kunde få trycket på sin fyrtioårsdag istället. Fast nu har han fyllt det också och inget tryck har det blivit…. Men jag får väl sikta på femtioårsdagen!

Min andra syster fick en dotter häromåret och vips öppnade sig ännu en möjlighet till överraskningsslöjdande. Eftersom jag stickar ohemult många handledsvärmare var ett par handledsvärmare i miniformat en given present till födelsen. Babyhänder är ju otroligt små, med små, små fingrar, det vet ju alla. Jag höftade till och stickade ett par pyttiga handledsvärmare. Tösen ploppade ut (möligen ett ordval min syster inte skulle instämma i) och visade sig ha rätt stora kardor trots sin ringa storlek. Det vara bara att inse att handledsvärmarna aldrig skulle gå att få på.

pyttehandledsvärmare

Nåja, skam den som ger sig! Jag satte igång med ett nytt par, några storlekar större denna gång. Sedan gick det dock ett bra tag innan jag fick dem färdiga och när de slutligen var klara kunde jag konstatera att de visserligen gick att få på, men att det inte såg så bekvämt ut och att de troligen inte skulle kunna användas speciellt länge. Hur breda kan små babyhänder vara egentligen?

något större handledsvärmare

Nu har jag gett upp på handledsvärmarfronten för ett tag. Nästa gång tror jag att jag gör ett par i vuxenstorlek… Ett par nålbundna vantar har jag dock precis förfärdigat och där tog jag i från knäna så de kommer nog passa lagom till nästa vinter. Och lika bra det, för nu ska det väl snart inte behövas vantar längre får man hoppas!

nålbundna vantar

Pågående

Written by Jessica11. Posted in Jessica Johannesson

Ett av mina pågående projekt är detta. Den sista bilden är på en form som liknar de andra men som är större, den mäter nu ca 44x25x24 cm, den var ett test jag påbörjade för precis en vecka sedan och efter många timmars arbete börjar den få ett intressant uttryck och struktur. Den kommer tillsammans med de mindre skulpturerna bli en del i ett större projekt.

1 2 3
5

 

Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt.

Written by Jessica11. Posted in Jessica Johannesson

Nyligen hade jag en separatutställning i Mora konsthall i Dalarna. Utställningen bestod av sju skulpturala verk. Titel på utställningen var ”Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt”, det är samma titel som på ett av verken.

Huvudinriktningarna i mitt konstnärskap är dels det skulpturala och dels det textila hantverket. För mig är en av de drivande krafterna just att utveckla metoder och tekniker så jag kan arbeta skulpturalt med textilen. Favoritmaterialen är tråden och den vita färgen. Med tråden kan jag sammanföra, sätta ihop, och framförallt kan jag med den tunna och sköra tråden bygga upp starka ytor, ytor som jag sedan kan använda som råmaterial till mina skulpturer. Med tråden kan jag arbeta med uppbyggnad, både som teknik men även som hjälp i gestaltandet av det jag vill förmedla. Med den vita färgen kan jag bygga världar, täcka, och skulptera. Jag tycker om att undersöka vithetens olika nyanser, dess blankhet, matthet och strukturer.

I min konst försöker jag ofta gestalta och arbeta kring en mänsklig skörhet och sårbarhet. Jag undersöker allmänmänskliga tillstånd och försöker ge dem form och struktur. Mycket i mina arbeten handlar om kontroll, och avsaknaden av kontroll.

Här några bilder från utställningen i Mora konsthall.

1234

5

678

Nya designs

Written by AnnaS12. Posted in Anna Siivonen

Här är några av de nya smyckes designs  jag gjort denna vecka.

Bull terrier örhängen i brons med kirurgiskt stål i örpeggarna

Bull terrier halsband

Bull terrier halsband, gjort i koppar

På etsy där jag säljer mest är det bra att ha många produkter för då har man fler chanser och sökord att bli hittad på. Det snabbaste sättet för mig att göra nya produkter är att göra varianter av något jag redan skulpterat. Så ofta gör jag så här, använder objektet jag skulpterar och gör nya smycken i olika storlek och form.

Gauged Claw earrings

Gauged claw earrings, brons med kirurgiskt stål

Det här är en helt ny typ av smycken för mig, örhängen för tretchade hål. Att göra en ny typ av smycken är också ett försök av mig att få fler kunder och hittas via fler sökningar på etsy.

Scrapbooking ur ett konstvetenskapligt perspektiv

Written by Sofie12. Posted in Sofie Brinkmo

En c-uppsats jag skrev för några årsedan behandlade ämnet scrapbooking, och framförallt ville jag ta reda på varför det blivit så stort, och vad som låg bakom orsaken till att de flesta som höll på med denna hobby var kvinnor i 30-35 årsåldern, med små barn och där de dessutom tillhörde en grupp som inte nödvändigtvis tidigare hållt på med nån annan form av skapande. Min tes var att eftersom det fanns så mycket färdigt att köpa, i form av dekorationer, mönstrade papper och så vidare, så var den kreativa biten egentligen bara att sätta ihop de noga utvalda detaljerna. Jag läste en hel del kreativitetsteori, en del genusteori och en hel del historia. Tillslut kunde jag beskriva scrapbookingens väg från Mark Twains samlade dikter till karamellpapperssamlingar, viktorianska fotoalbum, de mormonska familjernas åttaganden och slutligen till den miljardindustri som kom att innefatta scrapbooking-resor med Stena Line och mässor land och rike runt.

Ur ett genusperspektiv fann jag dessutom att det låg mycket i det här med att bevara familjefoton, visa upp sin familj, och att det hade sina rötter i den viktorianska epoken där det hörde en god kvinna till att sätta in foton på sin nära och kära, och att dessutom dekorera fotoalbumet med blommor och snirkliga bokstäver. Jag gjorde en statistisk undersökning och fann att 95 % som scrarppade var kvinnor, resten män. Jag lovade i ett annat inlägg här på bloggen att jag inte riktigt var klar med just ämnet hemma-fru-idealet, och jag tänker att scrapbooking knyter an mycket till den goda modern också liksom cupcakebakandet.

Men återigen är jag ju en del av samhällets normer, och har inte heller kunnat värja mig. Scrapbooking är rätt kul, just för att det inte kräver så mycket konstnärlig tanke bakom. Det handlar kanske mer om en tillfredställelese att snabbt kunna skapa något, och att kunna sätta ihop detaljerna till en helhet i form av foto, text och dekorationer, än om en konstnärlig idé som genom en kreativ process blir till ett intressant resultat.

Snart flyttar vi in i vårt hus, och då tänker jag mig att extrarummet blir mitt pysselrum när jag får tid mellan dagishämtningar, jobb, träning och kulturell byrå och allt annat som ska få plats.