Att gästblogga känns väldigt spännande och jag ser verkligen fram emot det denna vecka. Jag är rätt nybliven 3 barns mor. Det har gjort att mitt hantverk legat nere en aning. Man har massor av idéer och det verkligen värker i händerna. Under veckan hoppas jag kunna ge lite inspiration. Min tanke är att få slängt på en tvåändstickning. Det är en teknik som jag brinner för och jag har så många idéer kring detta. Eftersom det inte är så vanligt hoppas jag verkligen att fler är intresserade av att försöka ge sig på det.

Det som varit mest på gång nu är att rita stickmönster elelr bygga dem som jag kallar det. Att se dem växa fram fram till något fantastiskt. Så får man fortsätta så man får ett helt. På så sätt kan man lite se slut resultatet. Det ärvad som kommer ske med mitt fina blommönste som man kan se på bilden. Arbetat fram och tillbaka på det och hoppas det ska bli ett fantastiskt resultat. Sen vet jag inte vad det ska bli. Kanske en schysst tröja eller kofta. Lite Odd Molly inspirerat.

Det som skall göras ordentligt nu är att få klart ett mönster till en virkad sommarhatt. Som jag har letat efter ett schysst mönster till en babysommarhatt. Inte ett enda bra har jag hittat. Det kan ju vara för att man har en idé i huvudet. Så har ingen annan den idén elle har printat ner den på papper…. Men nu blir det gjort. Jag hoppas snart kunna ge er detta mönster.

Ser fram emot en bra vecka med mycket handarbete och trevliga stunder samt massor av kul idéer =)

Titta vad min fina vän Elin har hemma hos sig! Ett födelsedagskort jag gjort till henne som nu blivit en tavla, roligt :)

Små kort och tavlor tycker jag om att göra, det går snabbt, blir personligt och man kan använda sig av material som man har hemma. Återanvända inslagspapper, reklam, urklippta fina bilder/bokstäver kan kombineras till fina collage. Men, mest av allt gillar jag att rita små tuschteckningar på små papper.

Trevlig lördag!

/Linnéa

Hej alla! Det ska bli väldigt spännande att blogga här på Kravallslöjd en vecka =) Jag tänkte börja med att visa er mitt nuvarande syprojekt, en kappa efter ett Voguemönster från 1952.

Idén föddes för över 1,5 år sedan, jag ville ha en kappa men hittade inget jag fastnade för i butikerna. Så jag tänkte ”Jag syr en kappa! Hur svårt kan det vara?”. Med tanke på att jag när jag väl fick mönstret inte ens förstod vad de olika mönsterdelarna var till för så borde jag ha insett att det var betydligt svårare än jag trott, men jag fortsatte glatt. Jag läste bloggar, böcker, läste sömnadsbeskrivningen hundrafemtioelva gånger och i höstas tyckte jag att jag var redo att börja sy.

Det har längs vägen visat sig vara en mängd detaljer som jag inte haft en aning om, och även om det utan tvekan varit mitt mest segdragna projekt hittills så har jag lärt mig enormt mycket. Här kommer några smakprov på sömnadstekniker och detaljer som var nya för mig:

Vem hade kunnat tro att ludden på yllet krävde att alla mönsterdelar lades åt samma håll? Det har aldrig spelat någon roll för medeltidssömnaden… Jag fick köpa till 1,5 m, så det är inte alla delar ni ser här ovan.

Passpoalerade knapphål var nytt för mig. Var lite pilligt, men inte omöjligt. Nästa gång kommer jag dock att tråckla för hand, blev märken som var svåra att få bort.

Allt med vattulinet var nytt. Att förbereda det, tråckla fast det, sy fast bandet bakom sylinjen, pikering etc. Men det var himla skoj, och inte alls så tidskrävande som jag fruktat, gjorde allt på en helg.

Eg inget nytt att ylle krymper med ånga, men det är ändå något magiskt över en rynkig fåll (kjolen är nästan halvcirkelformad, så mycket tyg att hålla in) som helt plötsligt ligger slätt! Titta noga ovan, fållen på högersidan är ångpressad, den till vänster inte. Lärde mig något fiffigt: lägg en bit papper mellan fåll och kappa så blir det inte avtryck på rätan. Så enkelt!

Och här ungefär är jag nu, fickorna ska sys ihop invändigt, ärmarna fållas och fodret sättas i (fodret är ihopsytt, med sig självt och med mellanfodret). Det var förresten första gången jag gjorde ett belägg också…

Det svåraste med det här har definitivt varit pressningen. Att få detta tjocka ylle slätt och platt utan pressmärken, det är inte lätt. Det har varit kul med all handsömnad, och trevligt att få arbeta i så bra material. Älskar ylle i allmänhet och det från Handelsgillet i synnerhet!

Vi får se, jag hoppas att kunna visa ett färdigt plagg innan veckan är slut, men det beror på hur livet i övrigt faller sig. Nu har ju min tidsplan spruckit med sisådär 6 månader, och t o m här i Norrland är det vårväder och vinterkappor bör läggas undan, inte färdigställas. Jag är dock helt övertygad om att det blir vinter igen =)

/Erika

Hej och välkommen till min bloggvecka!
Såhär ser jag ut, och det som är i bakgrunden är min ateljé.

Min ateljé finns i Göteborg, på Tredje Långgatan 8, och det är en kombinerad ateljé och butik som jag har ihop med två vänner. Om dagarna sitter de och syr kläder och jag gör smycken. Och så dricker vi mycket kaffe och skrattar tills vi får magkramp, de två brudarna sätter verkligen guldkant på min tillvaro!

Jag skrev i veckans första blogginlägg om en episod på jobbet. När jag översköljdes av längtan efter att skapa med papper. (Ja, man kan undra om det står riktigt rätt till … ;-))

Idag har jag gjort det – bara för min egen avkopplings skull – kort blev det. Men först när all ull och all silvertråd, mm, var undanstoppade.

Mitt bord blev först av med all ull, silvertråd, knappar, osv. Sedan fyllt igen, med papper, stämplar och alla möjliga tillbehör. Och detta kan vi väl enas om, är pyssel!

Dagen efter en intensiv utställningsdag känner jag mig … ”Dagen efter”. Och nu är dagen snart slut. Och dessutom min bloggvecka. En väldigt rolig vecka!

Tack för mig!

Kanske bör jag förklara vad jag gör om dagarna för att ni ska veta min utgångspunkt. Jag arbetar som stugvärd på friluftsmuseet Gammlia i Umeå. Det innebär att jag vaktar, guidar och slöjdar med barn i en gammal skolbyggnad. Hittills har jag virkat, vikt papper, knutit knopar och hjälpt till med sjuuuukt många midsommarkransar.

För några dagar sedan var första tillfället för att tillverka fiskespön. Mig veterligen har jag aldrig gjort något fiskespö tidigare, inte ens i min barndom. Vad jag minns var det mest min far som tillverkade fiskespön, pilbågar och gevär åt mig och mina syskon.  Själva tillverkningen i sig var inte särskilt betungande. Däremot ansvaret över barn som sitter med kniv kan ibland vara lite prövande för nerverna. Egentligen anser jag inte att det är hela världen om ett barn skär sig lite och börjar blöda, men oron finns trots allt där. De har små fingrar, men väldigt ivriga sådana! Helt plötsligt är ett finger eller två borta.

Min första besökare var en tjej som frågade var jag kom ifrån. Örnsköldsvik svarade jag. Hon visste inte var det var. Tycker du jag pratar konstigt frågade jag henne. JA! Svarade hon och skrattade lite. Själv kom hon från Stockholm.

Stockholmstjejen var säkert kring 10-11 år och väldigt otålig med allt. Hon kunde knappt sitta still på bänken medan jag förklarade knivreglerna. Ni vet det här med att sitta brett med benen, tälja från sig och hålla fingrarna bakom kniven. Hon täljde på raskt och jag var hela tiden tvungen att be henne ta det lugnt. Hon skar sig såklart! Och rätt rejält. Handflatan fick sig ett långt sår och lillfingret ett djupare sår. Medan det sprutade blod och jag försökte torka med papper och bad henne hålla upp handen så snodde hon åt sig kniven, höll fast pinnen med knäna, täljde ryckigt med fel hand och brydde sig knappast om blodet och att jag höll på att plåstra om henne.

Jag la undan kniven men hennes små ivriga händer var snart där igen.

Rastlös? Ivrig? Intresserad?

Kanske ville hon bara göra som hon inte fick göra? Kanske ville hon bara göra allt som gick att göra på Gammlia? Kanske ville hon bara ha ett fiskespö?

Kanske hade hon aldrig täljt förut och tyckte det var sjukt spännande?

Jag bor i ett stort hus i Umeå, vars det händer konstiga saker titt som tätt.

Ibland kommer det hit en man – känd som kuckelimuckmannen – till kollektivet på en fika eller vila.

Antingen kommer han sent på natten eller också väldigt tidigt på morgonen.

Man märker att han har varit här på att det då ligger dagstidningar på köksbordet när man går upp. Nu i helgen var har han varit här igen och fyllt på förrådet med mitt nya favoritmaterial; papper!

Det har slagit mig att – varför inte bygga allt av papper? Billigt, lätt, och framför allt formbart och enkelt att reparera!

Ok. Nu tänker du kanske att det är ju för att papper inte håller för vatten, det skulle mögla etc. Men jag har kollat lite på det här. Det visade sig att för länge sedan gjorde man både båtar, byggnader och allt möjligt i papper.
Utomhusbruk i oskyddad form kan ju förstås innebära mögel, oljeimpregnering/målning/lackering eller liknande borde kunna lösa det
Kolla engelska wikipedias artikel på papier-mâché, det är intressant läsning!
Mycket kunskap verkar ha gått förlorad.

Nå förutom de här lite mer udda bruken av papper så är det ju ganska vanligt att använda det till att bygga små modeller och liknande.
Jag har länge varit peppad på att bygga golvlampor i form av svampar, och jag tror det får bli en eller ett par såna av den här tidningsbunten!