Skriv ut

Behov av kritik

Utveckling av gaffel på Nordiskt ungdomsläger 2008

 

Slöjden har utövare på alla nivåer. Från slöjdare som efter år av utbildning, träning och reflektion har utvecklat en enorm skicklighet och formsäkerhet, till de entusiastiska amatörer som just har upptäckt sin nya hobby.

Ingen har rätt att klanka ner på någon annan eller dennes arbeten eftersom även den skickligaste bland utövare var ett barn i början. Men man bör för den sakens skull inte bara klappa varandra på axeln och ösa omotiverat beröm över allt som tillverkas. För att utvecklas och nå nya nivåer i sitt skapande behöver man konstruktiv kritik likväl som uppmuntran. Det gäller både enskilda utövare och slöjden i stort. Men inte minst upplever jag att detta ofta saknas inom konstsmidet.

Varför är det då så?
Personligen tror jag att många inte riktigt ser till resultatet utan mer tjusas av tekniken, själva smidet och därmed blir väldigt okritiska i sin respons. Det får effekten att betraktare som inte är insatta i smidestekniken och saknar kunskapen att bedöma den hantverksmässiga kvalitén hyllar i regel  arbetet ändå. Därtill upplever jag att det råder ett visst tabu mot att kritisera andras arbeten inom slöjden.

Effekt
Om detta stämmer är det ett problem. Utebliven konstruktiv kritik gynnar ingen i längden. Min gissning är att det kan bidra till att hålla många kvar på hobbynivå. Speciellt självlärda som inte fått den typen av respons från början och ofta saknar andra att jämföra sina arbeten med. Om man bara får odelat positiv respons på allt man gör är det lätt att falla in i en bekväm illusion av fullärdhet.

Men det blir inte bara ett problem för bekväma smeder och autodidakter. När den allmänna publiken lär sig att acceptera skavanker och även rent slarv med ursäkter som ”det ska synas att det är hantverk” drabbar det även de mer drivna utövarna som arbetar medvetet med att utveckla och finfina sitt arbete.

Lösning
Uttrycket ”det ska synas att det är ett hantverk” är dock helt rätt i betydelsen att den som arbetar för hand inte bör försöka imitera en industriell form eller yta utan istället sikta på former för avancerade för en simpel maskin. Inom smide räcker det att använda plastiska formförändringar och en varmsmidd yta. Men utan att för den delen tumma på formgivningen eller helheten. Om vi sedan kan förmå oss att tala om dessa kvalitéer är det också lättare att förmå en allmänhet eller kund att se och förstå det arbetet.

Både utövare och publik behöver bli bättre på att reflektera över och diskutera arbeten och resultat. Framför allt att våga ge kritik, konstruktiv sådan förstås. Kom ihåg att man aldrig blir fullärd och det är heller inte möjligt att vara proffs från början, det tar många år av övning och det vore rent arrogant att tro något annat.

En annan aspekt som ligger utanför allmänhetens och smedernas kontroll men bör tas i bejakande av andra aktörer såsom utställare, skribenter, butiker och arrangörer av slöjd är vilken typ av produkter man väljer att lyfta fram i olika sammanhang. Allt för många har fått uppfattning att smide är svarta små krokar och ljusstakar, när det faktiskt finns så oändligt mycket mer.

Skrivet av Tobias Havaas. Reflekterande smed, arrangör av slöjd och idog tyckare.