Skriv ut

En slöjdvecka.

En slöjdvecka av Jögge Sundqvist.
ramjoggeblogg.png

 

 

 

 

 

 

 

Pågrund av tekniska problem i bloggen vecka 33 under torsdag och fredag, publicerar vi
Jögge Sundqvists hela bloggvecka som en artikel.


  Måndag den första slöjddagen
De senaste två månaderna har jag knappt varit hemma, flängt mellan semester i Överkalix och kurser i Vasa, Finland, Sätergläntan och i Danmark. Och nu idag har jag startat upp en kurs i Önnestad utanför Kristianstad. ”Slöjda i trä” heter den med 12 deltagare. Alltid rafflande första dagen, vilka personligheter ska ge denna vecka färg? Det ihållande regnandet har upphört och ersatts av en varm fuktig sol, som påminner oss om att det finns en sommar och att den inte är finito ännu. Jag har hittat en plats under en vacker kastanj där vi ställt upp alla täljhästar och huggkubbar på gräset. Verktygen väntar välordnade på parkbänkar runt omkring; bandknivar, yxor, knivar, spräckjärn och klubbor. Förväntningen och vetgirigheten lyser i kursdeltagarnas ögon och strax är vi igång med att utforska krympburkens tillverkningsprocess. Eftersom antalet täljhästar är begränsat blir det kö för att borra hålen med timmernavare. Jag ser parkbänken och får en idé; vi klämmer fast den tillyxade änden mellan sittbrädorna och står på bänken och borrar – det fungerar utmärkt! ”Med finter och knep får den fattige knulla” sa alltid min morfar. Så sant, så sant. Flera av deltagarna har gjort burkar tidigare, men nu höjs en del förvånade ögonbryn: ”Aha!" Sätter du kniven på det sättet! Hur gjorde du igen? Tryck på med armbågen, i en vid båge! Ja, nu fungerar det!” Nybörjarna kämpar med att finna kraft och trygghet i greppen, det hackar och sliter – Shit, kniven måste slipas!
Allt hänger ihop, ett gott resultat är avhängigt ett suveränt material, av vassa verktyg med rätta slipfaser, och av en fungerande tillverkningsmetod. Det är där den pedagogiska utmaningen ligger. Att visa hur man gör just när sinnet är öppet för det speciella moment som man nyligen funderat på hur man ska lösa. Då går informationen rätt in och fäster, eftersom man får prova direkt efter genomgången. Men om vi inte strukturerar veckan blir det allt och inget på en gång. En sak i taget i rätt ordning. Så slipgenomgången tar vi på onsdag, men vi kan visa bryning idag.
Punkt slut.
Imorgon ska vi ut i fästingskogen och leta ämnen. Alltid lika spännande att möta en ny skog, speciellt för mig - som norrlänning blir urvalet aningen begränsat, men här finns den hårda boken, den lättkluvna asken och eken.
flourish_one_vertical_01.png

Tisdag
Skogsexkursionen blev ett äventyr. Vi skulle till ”Algots pågar”, Kalle och Nisse, som bodde några kilometer från skolan. De visade sig vara två fnissande bröder i de dryga 80 som tyckte det var underbart att få träffa så mycket folk. Kalle visade oss sin skog som var fylld av alla träslag vi kunde önska. Första slevämnet dök upp på en liten halvt nedlutad bok som jag tyckte var på gränsen till att ruttna när snittytan blottlades. Jag tittade på kronan som såg helt frisk ut. ”Hm, något stämmer inte. Så jag frågade Kalle varpå han på rullande skånska säger: ”Di däär, di äur braukvee!” Brakved! Ett lättkluvet sprött och hårt virke som vi definitivt inte är förärade med i Norrland. Medan vi slogs med de efter norrländska mått aggressiva myggen tog vi krokvuxen bok, björk, sälg, och hassel till skedar, slevar, handtag och bärträn. När vi kom tillbaka till pågarna ville Nisse visa en skiftesverkstuga, på skånska bålestuga, som han räddat undan förfall 1951. Skiftesverk innebär att utkluvna eller sågade bräder är innotade i stående stolpar, en vanlig sydsvensk huskonstruktion vid sidan om korsvirkeshus. Inuti visade det sig att han hade samlat en osannolik mängd gamla bruksföremål, allt mellan armborst och porslinsbägare. Nisse drog upp en fil ur fickan och filade till stiftet till en gigantisk trattgrammofon, sen la han dit en stenkaka och vevade fnissande med pekfingret på etiketten så att swingmusiken kunde ljuda ur tratten! Jag som trodde att scratching var en någorlunda modern företeelse. Under eftermiddagen silade ljuset mellan grenverket, och den putsade väggen reflekterade solen in under grenarna. Vi hade en av de vackraste sked- och slevgenomgångar jag hållit genom åren. Släpljuset på de täljda ytorna skimrade som glittret på bottniska viken en brittsommardag. Men jag tror ingen riktigt uppfattade det, alltför upptagna med kampen att betvinga trädkött och täljprocesser.

flourish_one_horizontal_01.png

Onsdag
Strålande sol även idag. Täljgreppens innersta väsen blev ordentligt genomgånget under förmiddagen och en riktigt gjord smörkniv blev tillverkad. Alla nödvändiga definitioner och rubriceringar för att förstå var alla rörelser tar sin kraft ifrån och hur kroppen ska arbeta för att förstärka eggens löpande i veden. Min far Wille började med att sätta ord på de traditionella slöjdgreppen och nu har jag utvecklat benämningarna. Det kan låta som ett skämt men korslagda tumgreppet och konservöppnargreppet är de två svåraste. Komplexiteten slår deltagarna i huvudet med träklubba, men för några fungerar det direkt och andra får kämpa. Att ”int vara oslög” tycks ibland var medfött och ibland en slump. För att se greppet från rätt håll brukar jag vända deltagarna ryggen och göra greppet över huvudet för att de inte ska se det spegelvänt. Det fungerar riktigt bra, men givetvis kallades det i den här fnissande klassen för Jimi Hendrixgreppet.
På kvällen studiebesök hos korgmakare Arne Rosum i Näsum som tillverkade kolfat i hassel. I sin miniverkstad visade han hur man knäcker fram årsringarna ur en hasselvidja och sedan klyver den i två tågor som är så sega att de går att linda runt fingret. Det finns alltid något nytt att lära med trä. Trots att jag hållit på i 25 år är det fortfarande en resa in i ett material som förvånar! Sen hamnade vi i bokskogen för att plocka kantareller. Jag njöt av den susande tystnaden och ljuset. Kontemplativt, balsam för själen!
flourish_two_vertical_01.png

Torsdag
Efter ett skyfall flyttade vi in i ateljén så genomgången för dagen i slipning, bryning och strigling fick bli inomhus. Tormekstenen fick gå varm medan knivar, skedknivar, yxor och bandknivar fick utslipade konkava slipfaser med striglade blanka eggar samtidigt som den viktiga teoretiska förståelsen och underbyggnaden grundlades med skisser och genomgångar. Sen lättade morgondimman och vi flyttade ut för att alla skedar, krympburkar, grenhängare och bärträn skulle färdigställas. Ett utryck som jag hört för flera år sedan dök upp i diskussionen under täljningen; ”Att göra en häst är inte svårt, det är bara att ta bort allt trä som inte är häst” Alla skrattade, det tredimensionella seendet är inte självklart, formande handlar om att strukturera från tvådimensionellt till tredimensionellt och om att våga ta ut formen. När det gäller slöjd är också funktionen en viktig parameter som kan utryckas så här: ”Allt material som är nödvändigt för styrka och funktion ska finnas kvar medan allt material som är överflödigt ska bort.”På aftonen blev Steen Madsen, Kjell och jag bjudna till Gert Sjöstedt på middag. En underbar kväll med fantastisk mat och det visade sig att hans fru Barbro var en riktigt skicklig halmslöjdare. Hennes oroar (halmdekorationer som hänger från taket) var variationsrika och fantasifulla. På väg hem med kvällssolen hängande i horisonten med den skånska platta slätten i siluett kom jag att tänka på de fantastiska nätverk som slöjden har. Människor från alla samhällsklasser förenas i glädjen över att tillverka enkla bruksföremål. Det är väl kanske inte så konstigt att vi människor känner en slags mening och tillfredställelse i görandet. Släktet har väl hållit på i ungefär 25 000 år med att tillverka grejer för att vardagen ska fungera lite lättare. Är det så djupt rotat i generna att vi i postindustrialismens tidevarv intuitivt längtar efter slöjden?

flourish_two_horizontal_01.png

Fredag
På morgonen hann vi med genomgångar i både målning och skureut. Jag föredrar att kalla tekniken ”skureut” eftersom mönster på trä skurits långt innan den tyska benämningen ”kerfschnitten” (karvsnitt) över huvud taget fanns på dagordningen, och tittar man i Nordiska Museets frågelistor finns den med som en dialektalt uttryck i Hälsingland och Härjedalen.
Genomgångarna är små snapshots på hur man gör, men vill man lära på djupet måste man åtminstone gå en veckokurs. Sen blev det städning och utvärdering. ”Bra att det var processinriktat” sa Per och det uppskattade jag varmt. Producera kan man göra hemma. Det är kunskapen man går kurs för. Flera köpte min nyss utgivna DVD Länk för att komplettera hemma. Men en person var allvarligt besviken; de skulle inte få diplom med min underskrift på! När hemslöjdskonsulent Sofia Andersson dök upp fick hon sig en omgång men till slut hittade vi den administrativt lite omständliga lösningen.
Intygen skickas till mig för påskrift, tillbaka till arrangören och sedan ut till kursdeltagarna…
Det blev en minnesvärd bloggvecka i Skåne!

 

orleans_express_lower_l_.png

 

orleans_express_lower_r_.png

Skrivet av Jögge Sundqvist V.33.


 

Joomlas felsökningskonsoll

Session

Profilinformation

Minnesanvändning

Databasfrågor