Jögge Sundqvist V.34

Jögge Sundqvist, 48 årig slöjdare från Kasamark, Umeå.

 

Jögge är slöjdare i materialet trä i alla dess råa, torra, böjda och raka former.
Hans alter ego och sitt företagsnamn är ”s u r o l l e”.
– Det är en konstnärligt fri ande som jag fullständigt odiagnoserat kallar min schizofrena värld av slöjdande. Honom har jag djuplodande dialoger med om konsten, slöjden, konsthantverket, överlevnaden men framförallt om det konstnärliga uttrycket. Hans folkkonstnärliga själ, som hela tiden vill spela rock’n roll och spana på brudar är lite svår att tas med, men han glimmar till ibland med briljanta idéer om färger, form och slöjdmutationer som jag aldrig hade kunnat tro om honom, berättar Jögge.

 

 

 

Det senaste han har haft händerna i är några nästan färdigställda slevar, de är dekorerade med texterna ”RÖR mig!” och ”GOURMET” samt ett antal smörknivar som inte är målade och oljade. Jögge säger att eftersom de inte är helt färdiga och klara för försäljning så får de inte än
föras in i hans slöjdregister, de gills inte riktigt än.
Han säljer sina alster i Stockholm, Mora, Insjön och i Umeå. Även genom Svensk Slöjd, Carl Malmsten och hemslöjdsbutiker. De större föremålen säljer han på utställningar och direkt till kund.

Ett projekt som ligger honom varmt om hjärtat är hans senaste utställning tillsammans med
Ebba von Wachenfeldt hos Carl Malmsten i Stockholm.
– Vi gjorde pallar med glasben, på en av dem, den med en röd träsits, kom ljuset upp genom benen och fick den transparanta glasknappen att skina av ett inre ljus som kittlade arty-nerven. Tavletterna, prakthyllorna med glasståndare blev också eleganta och folkloristiskt spännande. Nytt och förbluffande även för mig och Ebba. Men roligast var att kronprinsen och kronprinsessan av Thailand kom in några veckor efter öppnandet med sin trettiomannastab av tjänare och livvakter och handlade slöjd av mig.

Prakthylla sk Tavlett "Maslow". 146 cm hög. Furu, björk, sälg, tidningspapper, konstnärslinoljefärg. Inköpt av Nordiska Museet till permanent Folkkonstutställning.	Fender Carvcaster. Skuren kropp i amerikansk al. Visningsex ägd av Fender Scandinavia. Foto Jostein Skeidsvoll.

Jögges pojkrum bestod av hyvelbänk, huggkubbe och verktygsskåp så möjligheten fanns redan från barnsben. Det hela började på allvar när han inredde garderoben i sin första lägenhet som miniknivverkstad och strax efteråt gick slöjdlinjen på Vindelns folkhögskola. 1985 började han försörja sig halvtid som slöjdare och rockmusiker. 1999 startade han eget företag på heltid. När Jögge får frågan om han ser på sig själv som slöjdare, hantverkare eller designer så är svaret utan tvekan slöjdare.
Jögge berättar att definitionen slöjdare kommer sig ur ursprungsbetydelsen av ordet slöjd, som i Västerbotten ligger kvar som en dialektal rest. Han ”är int´oschlög” är det är den dubbla negation man använder för att beskriva någon som är händig och nävaskicklig.
– Eftersom jag är slöjdare i obrutet led och eftersom jag aldrig tillverkat föremål i specialiserade serier och rationaliserat produktionen i någon större utsträckning, betraktar jag mig inte som en hantverkare. Utan stolt som en slöjdare!

Sina huvudsakliga inspirationskällor finner han hos den slöjd som är tillverkad under 17- och 1800-talet. Trots att man tillverkade funktionella och starka föremål fanns det utrymme för ett personligt och egensinnigt tilltal i föremålens estetiska uttryck.
– Jag värnar starkt om sökandet efter ett eget utryck. Självklart inom ramarna för materialets och verktygens förutsättningar och gränserna för handens skicklighet. Det som inte går att göra för hand gör jag inte. Jag har stor respekt för skönhet och funktion men har svårt för minimalistisk likriktning och rädsla för personligt uttryck, säger Jögge.
Han besöker även museernas magasin och hembygdsgårdar. Där tecknar och fotar han av den slöjd och de mönster han tycker om, de bearbetas i en skissbok och ger idéer till ny slöjd.
Mycket av inspirationen kommer även från rock’n roll och litteratur.
– Jag lyssnar på musik minst 8 timmar om dagen och läser skönlitteratur. Favoriter just nu är en underbar sångerska och kompositör som kallar sig Feist och en författare som heter Jeanette Winterson.
Jögges förebilder är de slöjdare som tillverkat allt som finns bevarat på magasin och hembygdsgårdar.
De är bortglömda, döda och förmultnade, men deras grejer finns kvar och skiner av personlighet och karaktär. Han har även några andra konstnärliga, musikaliska och litterära förebilder som med sina ovanliga och speciella begåvningar lyckas fördjupa gåtan om hur vi människor är konstituerade. De driver honom framåt och inspirerar. Bland de nutida slöjdinspiratörer finns hans pappa Wille och
slöjdaren Bengt Lidström som båda lyckas med att förena ett starkt folkkonstnärligt uttryck med en klassisk slöjdtradition.

Ett av de roligare slöjdminnen Jögge har är när han var på en Collaboration Workshop
i Saskatchewan, Kanada.
– Jag och Del Stubbs satt och täljde tillsammans med några andra en av de första kvällarna och en rolig kanadensare berättade historier medan Del lärde ut spånfågelns inre mystik. Helt plötsligt säger kanadensaren; ”Nej, nu är det dags för en öl!” Så höjer han knivhanden och kör in den rätt in genom byxan i smalbenet! Vi flämtade till, trodde han blivit bindgalen, då han skrattade högt och sa:
”Ursäkta, men jag missar aldrig ett tillfälle när jag är med främlingar.” Sen drog han upp byxbenet och visade oss sitt träben.

När det gäller kommande tiden och hans eget slöjdande säger Jögge att framtiden oroar eftersom en kommersiell ytlighet breder ut sig. Ett genuint intresse för funktionella föremåls konstnärliga kvaliteter och kulturhistoriska rötter känns alltmer sällsynt. Det gör det svårt att motivera människor att betala för kvalitetsslöjd.
– Det har tagit lång tid att bygga upp ett förtroende hos kunder och återförsäljare, och nu efter 22 års slöjdande tycker jag att det långsamt går bättre.
Även om jag verkligen inte täljer i guldklimpar…
Men givetvis kommer jag att slöjda tills grenen sågas av...

Psalmboksfodral "Fröjden eder med bäfvan" Asp i krympburksteknik,björk, konstnärslinoljefärg. Inköpt av Rööhska Museet. Foto Jostein Skeidsvoll.	Pallstol "Pop" Björk, konstnärslinoljefärg. Foto Jostein Skeidsvoll.

 

Jögge tror och hoppas att praktiskt arbete kommer att återfå sin status i förhållande till mer intellektuella utövanden. Ju mer automatiserad och teknisk världen blir desto starkare kommer behovet att arbeta med händerna att bli.
Jögge tror att vi i framtiden kommer att slöjda av andra anledningar än att tillverka just föremål.
Skälen kan vara allt från lugn och ro till att utveckla sig själv eller kanske framförallt för att slöjden kommer att vara det enda vettiga miljövänliga och resurssnåla alternativet.

Det Jögge saknar i kultursverige är att slöjden står som en egen självständig kulturform vid sidan om litteraturen, dansen, konsten, konsthantverket, rock’n rollen, operan och teatern. Därför behövs en stark hemslöjdsrörelse där riksförbundet SHR har större möjligheter att organisera och utveckla slöjden med dess många professionella utövare och eldsjälar.

 

Skrivet av Veronica Olofsson.