H\u00e4ndernas skapande ger gl\u00e4dje i hj\u00e4rtat och ro i sj\u00e4len. Det har jag sett med egna \u00f6gon! N\u00e4r jag b\u00f6rjade min v\u00e5rdkarri\u00e4r var arbetsterapi f\u00f6r de gamla livsn\u00f6dv\u00e4ndigt. Sj\u00e4lvklart skulle h\u00e4nderna f\u00e5 arbeta med s\u00e5dant de kunde och klarade av, allt utifr\u00e5n vars och ens f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Idag har jag f\u00f6rst\u00e5tt att den delen inte l\u00e4ngre \u00e4r lika viktig, \u00e5tminstone inte tillr\u00e4ckligt kostnadseffektiv. Jag hoppas att jag har fel, men jag tror att arbetsterapiverksamheten \u00e4r indragen inom m\u00e5nga \u00e4ldreboenden. Katastrofalt! Jag minns sj\u00e4lv en kvinna som jag hade f\u00f6rm\u00e5nen att m\u00f6ta i flera olika sammanhang under en l\u00e4ngre period. Hon hade blivit blind och r\u00f6relsehindrad p\u00e5 gamla dagar och kunde d\u00e4rf\u00f6r inte reda sig sj\u00e4lv. Hemtj\u00e4nsten kom och gav henne den basala omv\u00e5rdnaden: hj\u00e4lpte henne upp, serverade m\u00e5ltider, hj\u00e4lpte henne till toaletten och stoppade henne p\u00e5 kv\u00e4llen i s\u00e4ng. D\u00e4r de satte henne n\u00e4r de gick satt hon kvar n\u00e4sta g\u00e5ng de kom. Kvinnan var t\u00e4mligen apatisk. Vem skulle inte ha blivit det av att tillbringa st\u00f6rre delen av dagarna i sitt ensamma m\u00f6rker, alla dagar likadana? S\u00e5 kom n\u00e5gon fram till att situationen med hemtj\u00e4nst inte l\u00e4ngre h\u00f6ll och kvinnan flyttades till ett \u00e4ldreboende. P\u00e5 \u00e5lderdomshemmet fanns ett v\u00e5rdbitr\u00e4de som ville lite mer, lite ut\u00f6ver vad som egentligen f\u00f6rv\u00e4ntades av henne. Hon lyckades \u00f6vertala den tysta kvinnan att f\u00f6lja med p\u00e5 en rundtur i huset. I rullstol drogs hon s\u00e5 genom \u00e5lderdomshemmets alla lokaler och v\u00e5rdbitr\u00e4det ber\u00e4ttade vad de passerade och projicerade sina bilder in i kvinnans m\u00f6rker. Slutligen kom de till arbetsterapin. Redan dunket fr\u00e5n v\u00e4vstolen fick kvinnan att reagera. D\u00e4r fanns n\u00e5got hon k\u00e4nde igen, som trygga hj\u00e4rtslag i den annars s\u00e5 fr\u00e4mmande milj\u00f6n. Det visade sig att hon hade v\u00e4vt mycket i sitt liv, men att v\u00e4vstolen f\u00e5tt stryka p\u00e5 foten n\u00e4r hennes handikapp tog \u00f6verhanden. Strunt, t\u00e4nkte v\u00e5rdbitr\u00e4det. Med hj\u00e4lp av arbetsterapeuten och med ytterligare lite \u00f6vertalning, hj\u00e4lpte de kvinnan till r\u00e4tta vid v\u00e4vstolen. Lite f\u00f6rsiktigt l\u00e4t hon h\u00e4nderna fara \u00f6ver varpen, k\u00e4nna p\u00e5 slagbommen. Trevande hittade f\u00f6tterna tramporna. M\u00e5h\u00e4nda bar henne inte benen, men r\u00f6rligheten fanns kvar. En skyttel sattes i hennes hand och t\u00e4nk, h\u00e4nderna visste genast vad de skulle g\u00f6ra med den. I den stunden fick kvinnan \u00e5nyo en funktion och i den blinda blicken sk\u00f6njdes pl\u00f6tsligt en gnista. De dagliga bes\u00f6ken vid v\u00e4vstolen fick henne att leva upp. Hon stannade inte l\u00e4ngre kvar p\u00e5 sitt rum, b\u00f6rjade delta i samtalen vid m\u00e5ltiderna och blev n\u00e4stan som en ung flicka till sinnet. Hon hade mycket att ber\u00e4tta, nu n\u00e4r hennes \u00e5sikter efterfr\u00e5gades och v\u00e4ggarna inte l\u00e4ngre var hennes enda \u00e5h\u00f6rare. Timmarna vid v\u00e4vstolen \u00f6vade s\u00e5 sm\u00e5ningom upp styrkan i hennes ben s\u00e5 pass att hon kunde byta sin rullstol mot en rullator. Den kvinnans skillnad vilade helt och h\u00e5llet i v\u00e5rdbitr\u00e4dets val att se kvinnan framf\u00f6r sig och hennes m\u00f6jligheter.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
H\u00e4ndernas skapande ger gl\u00e4dje i hj\u00e4rtat och ro i sj\u00e4len. Det har jag sett med egna \u00f6gon! N\u00e4r jag b\u00f6rjade min v\u00e5rdkarri\u00e4r var arbetsterapi f\u00f6r de gamla livsn\u00f6dv\u00e4ndigt. Sj\u00e4lvklart skulle h\u00e4nderna f\u00e5 arbeta med s\u00e5dant de kunde och klarade av, allt utifr\u00e5n vars och ens f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Idag har jag f\u00f6rst\u00e5tt att den delen inte l\u00e4ngre […]<\/p>\n","protected":false},"author":110,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[203],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2643"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/110"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2643"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2643\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2644,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2643\/revisions\/2644"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2643"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2643"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2643"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}