Idag h\u00e4nde det n\u00e5got p\u00e5 praktiken som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag hade t\u00e4nkt att skriva lite om hur man l\u00e5ter hantverk och sl\u00f6jd g\u00e5 vidare i generationerna. Om hur mormor virkade \u00f6verkast och tossor s\u00e5 l\u00e4nge hennes reumatiska h\u00e4nder klarade av att h\u00e5lla en virkn\u00e5l. Ett \u00f6verkast till varje barn och barnbarn, och tossor till varje fot i hela sl\u00e4kten. Om en bekant som sydde en dopkl\u00e4nning av sina f\u00f6rm\u00f6dras olika broderade s\u00e4ngkl\u00e4der, och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt l\u00e4t gamla generationer m\u00f6ta framtida generationer.\u00a0 Om hur jag l\u00e4r min dotter om garn och den textila gl\u00e4djen, och om hur mor och dotter arbetar sida vid sida p\u00e5 min praktik. N\u00e5got som var vanligt f\u00f6rr i g\u00e5rdarna men som man ser allt mer s\u00e4llan, att yrkena g\u00e5r i arv, och att mor l\u00e4r dotter ett yrke, inte bara en hobby.<\/p>\n
Men i f\u00f6rmiddags fick vi bes\u00f6k p\u00e5 atelj\u00e9n. Det var en f\u00f6rstekurator fr\u00e5n en nation h\u00e4r i stan som kom f\u00f6rbi med en fana. Vi var f\u00f6rvarnade om att fanan var f\u00f6rst\u00f6rd, och innan han kom filosoferade vi lite om det var utspilld \u00f6l, vinfl\u00e4ckar, en l\u00f6s applikation eller hur fanan skulle se ut. F\u00f6ga anade vi den f\u00f6r\u00f6delse som fanan varit med om. N\u00e4r han spred ut trasorna p\u00e5 sybordet bara tystnade vi. Vi h\u00e4pnade. F\u00f6rskr\u00e4ckt f\u00f6rs\u00f6kte jag hitta luft, och jag h\u00f6rde hur det svaldes tungt bredvid mig.<\/p>\n
Alla har vi olika respekt f\u00f6r hantverk. Av misstag hade fanan varit framme under en fest, och nu var den totalt f\u00f6rst\u00f6rd. Det finns inget annat ord f\u00f6r det skick som fanan var i. Tv\u00e5 stora broderier var borta, helt f\u00f6rsvunna. Siden saknades. Andra broderier och applikationer h\u00e4ngde l\u00f6st i slamsor fr\u00e5n det som \u00e5terstod av fanan. S\u00e5 on\u00f6digt och s\u00e5 totalt respektl\u00f6st. Kuratorn s\u00e5g gr\u00e5tf\u00e4rdig ut n\u00e4r han f\u00f6rklarade vad som h\u00e4nt och undrade om vi kunde r\u00e4dda hans fana. L\u00e4tta fingrar svepte \u00f6ver de trasiga broderierna. Vad skulle man kunna g\u00f6ra \u00e5t det h\u00e4r. Nationerna sliter h\u00e5rt p\u00e5 sina textilier, men n\u00e5got s\u00e5dant h\u00e4r hade ingen av oss sett innan, och d\u00e5 har en av oss sytt i branschen i \u00f6ver 50 \u00e5r… En fana som jag inte ens kan uppskatta hur l\u00e5ng tid det tagit att sy, v\u00e5gar inte ens med alla de broderade detaljerna. En fana som var 30 \u00e5r eller \u00e4ldre, med alla sina historier och minnen.\u00a0 Sedan ett misstag, en fest och den var helt f\u00f6rst\u00f6rd.<\/p>\n
Att \u00e5terst\u00e4lla den kan j\u00e4mf\u00f6ras med vad en kirurg st\u00e5r inf\u00f6r med n\u00e5gon som blivit \u00f6verk\u00f6rd av en l\u00e5ngtradare och sedan ett godst\u00e5g. Vad vi hade framf\u00f6r oss p\u00e5 v\u00e5rat sybord, var vad f\u00e4ltsk\u00e4ren vid de medeltida slagen kunde m\u00f6tas av. Visst kan vi sy ihop en del s\u00e5r, visst kan vi ers\u00e4tta det saknade tyget. Men \u00e4rren kommer att synas, den kommer aldrig att bli sig lik igen, och vissa delar kommer att f\u00f6rbli borta. Allt f\u00f6r att n\u00e5gon ville leka Indiana Jones i n\u00e4rmaste gardin.<\/p>\n
Resten av dagen jobbade vi tyst med annat, men jag gissar att det inte bara var mina tankar som drogs till den trasiga fanan. Det var egentligen f\u00f6rst vid eftermiddagsfikat som vi h\u00e4mtat oss fr\u00e5n chocken p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. Och jag k\u00e4nner fortfarande hur det tog mig. Men samtidigt b\u00f6rjar tv\u00e5 sm\u00e5 tankar mala i bakhuvudet, v\u00e4rda att grunna vidare p\u00e5 en stund.<\/p>\n
1. Folk ser v\u00e4ldigt olika p\u00e5 det h\u00e4r med traditioner och historia. Och respekten f\u00f6r det gedigna hantverket \u00e4r definitivt olika. Det \u00e4r skillnad p\u00e5 folk och f\u00e4.<\/p>\n
2. Jag \u00e4r fast, jag vill inte bara pyssla hemma, detta \u00e4r inte bara hobby, utan n\u00e5got jag vill arbeta med.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Idag h\u00e4nde det n\u00e5got p\u00e5 praktiken som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag hade t\u00e4nkt att skriva lite om hur man l\u00e5ter hantverk och sl\u00f6jd g\u00e5 vidare i generationerna. Om hur mormor virkade \u00f6verkast och tossor s\u00e5 l\u00e4nge hennes reumatiska h\u00e4nder klarade av att h\u00e5lla en virkn\u00e5l. Ett \u00f6verkast till varje barn […]<\/p>\n","protected":false},"author":115,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[208],"tags":[210],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2752"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/115"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2752"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2752\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2775,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2752\/revisions\/2775"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2752"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2752"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2752"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}