![\"\"](\"http:\/\/kravallslojd.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/fnara.jpg\")
<\/a>ar s\u00e5 avundsjuk, den var ju skitcool! Jag som knappt aldrig hade haft sysl\u00f6jd och inte hade en aning om vad som var fram och bak p\u00e5 en virkn\u00e5l gav mig den p\u00e5 att l\u00e4ra mig sj\u00e4lv. Som tur var s\u00e5 hade vi min franska moster p\u00e5 bes\u00f6k och hon satte sig ner med mig och l\u00e4rde mig ”ordentligt”. Hon menade att om jag inte kunde virka s\u00e5 var det minsann dags och det var d\u00e5 sannerligen som alla flickor borde kunna inte minst i min \u00e5lder. S\u00e5 fick jag tillslut min hemvirkade m\u00f6ssa och den var om m\u00f6jligt \u00e4nnu coolare \u00e4n den min klasskompis hade. Det hade kunnat sluta d\u00e4r, men nej…<\/p>\nM\u00e5nga \u00e5r och m\u00f6ssor senare var jag arbetsl\u00f6s, bodde hemma hos mamma och var i desperat behov av inspiration. Jag gr\u00e4vde djupt i mammas restgarnss\u00e4ck och resultatet blev en\u00a0 j\u00e4ttefilt av mormorsrutor som inte l\u00e4mpar sig f\u00f6r migr\u00e4ndagar. Det hade kunnat sluta \u00e4ven d\u00e4r f\u00f6r jag trodde att jag nu hade utt\u00f6mt allt vad virkningen hade att erbjuda den hugade, jag hade fel, igen…<\/p>\n
Mina konstn\u00e4rliga syskonbarn hade n\u00e4mligen dekorerat v\u00e4ggarna d\u00e4rhemma med diverse alster som f\u00f6rest\u00e4llde allt fr\u00e5n huvudfotingar till laserrobotar och snart var jag ig\u00e5ng igen. Snabbt scannade jag n\u00e4tet efter hur man virkar runda saker, platta saker, bulliga saker, v\u00e5giga saker och kantiga saker.<\/p>\n
Josefines fina lilla streckgubbe var den f\u00f6rsta i raden av monster som tagit klivet ut fr\u00e5n teckningen i ny kramv\u00e4nlig version.<\/p>\n
\u00a0<\/a><\/p>\n