Det omoraliska garnet

Tanken dök upp i mitt huvud härom dagen. Det talas och skrivs om sticktrenden och ekologiska garner är högvilt. Men finns det omoraliska garner?

Hur är de flesta garner vi använder tillverkade? Och av vad? För ett par år sedan ropades det högt i medierna om den hemska australiensiska merinoullen, där man skar bort hud från fårens bakdelar. Alternativet hade varit att de blev uppätna av parasiter. Pest eller kolera?

Är det omoraliskt att använda ull från får som utsatts för den behandlingen eller är det värre att använda den ull från får där parasiterna får härja fritt?
En annan garntrend just nu är nya, till synes exotiska fibrer som ofta framställs som miljövänliga. Nämligen regenatfibrer av till exempel bambu, soja och mjölk. Genom kemiska processer får man fram fibrer av det som egentligen är livsmedel. Är det rätt och riktigt, både sett till mängden kemikalier och den förädlingsprocess som krävs för att det ska bli en textil fiber och till det faktum att det är mat vi stickar kläder till.
Vad som är rätt och fel är aldrig enkelt att säga, kanske du som läsare har en åsikt om detta.

Skriv din åsikt längst ned i kommenterings fältet.


För att lugna mitt dåliga samvete så sätter jag mig ner vid min spinnrock för att spinna ett garn av ull från utrotningshotade svenska allmogefår.
Jag säljer mina handspunna garner, främst i min webbutik www.limmo-design.se

Jag spinner dels av lokal ull från Vännästrakten (Västerbotten), främst från en gård som
heter Forsbacka. Det är en helt ekologisk fårgård som har allmogefår av
rasen Dalapäls, en gammal svensk ras hotad av utrotning. Den ullen
handkardas, eventuellt färgas och spinns sedan av mig.
Dels så köper jag in färdigkardad och färgad ull, vilken är min lekull som
jag ofta blandar upp med glitter och liknande. Merinon kommer från Nya
Zealand. Där utövar man inte mulesing då de parasiter denna procedur ska
motverka inte finns där, utan endast i Australien.
Använder även english longwool vilken är engelsk blandrasull.
Men, det dyker också upp en del andra fibrer. Såsom alpacka från Lycksele (Lappland), lokala blandrasfår och älghår i mina garner.

Storleken på härvorna kan variera något, försöker att i möjligast mån göra
100g härvor (men det är ju ett hantverk, då är inget exakt på grammet)
Mitt handspunna garn kan man i de flesta fall spåra ända ner till gräset fåret ätit.
Och garanterat inget fuffens när det gäller arbetsmiljön, då de är spunna av mig själv i mitt
vardagsrum (som på sin höjd kan vara väldigt stökigt, men knappast nån hälsofara).

www.limmo-design.se