Köpbojkott
Köpbojkott
Sedan juldagen har jag inlett en privat köpbojkott. Inte för att jag har ont om pengar eller för att jag är snål, utan helt enkelt för att jag vill.
Något om bakgrunden till beslutet
Efter att ha bott på landet i nästan 30 år, flyttade jag förra hösten till Stockholm för att under 2 år gå en utbildning. Storstadens hysteriska fokus på konsumtion är besvärlig och fördummande. Tillsammans med reklam på tv, radio, tidningar och på Internet känns trycket övermänskligt. Överallt ska jag förstå att jag bli lycklig genom konsumtion!
Rent intellektuellt vet vi ju alla att vi inte blir lyckligare av fler prylar, men ändå handlar vi som aldrig förr. I julas konsumerade genomsnittssvensken julklappar för 7000 kronor. Näringslivsrepresentanter var bekymrade eftersom vi ligger ”efter” de övriga nordiska länderna.
För en tid sedan var den någon som räknade ut att den normal barnfamilj slänger mat för i genomsnitt 8000 kronor om året.
Innan industrialismen var familjen en producerande enhet, nu är familjens roll i samhällsapparaten att vara en konsumerande enhet.
Med ständigt ökad konsumtion följer obönhörligen en ökad mängd sopor. Jag har inte satt mig in i vad sopkaoset i Italien beror på, men jag ser på tv hur snabbt soporna tar över staden.
Genomförandet
Min variant av köpbojkott går ut på att jag analyserar och motiverar alla inköp för mig själv. Alla gjorda inköp bokförs sedan med kvitton i en bok där jag skriftligt kommenterar alla inköp.
I mitt kök kan man lätt tro att jag väntar på någon slags katastrof, när man ser all mat jag har bunkrad. Olästa böcker, skivor som inte är färdiglyssnade. Garner och annat material till stick- virk- och vävprojekt finns för det som är kvar av min livstid. Och detta är bara några exempel.
Det är viktigt för mig att detta inte ska gå ut över någon annan, till exempel att jag skulle utnyttja någon. Eftersom detta är ett högst privat ställningstagande som inte beror på att jag har ont om pengar, gör jag andra inköpsbedömningar när det handlar om socialt umgänge och liknande.
Vad som hänt de veckor jag tänkt på detta sätt är att jag känner mig lättare. Beslutet att inte köpa onödiga saker hjälper mig att prioritera min tidsanvändning. Jag behöver heller inte vara orolig att jag ska ”missa något”.
Jag trodde inte att känslan av lättnad och frihet skulle bli så påtaglig! Så snabbt!
Sedan juldagen har jag inlett en privat köpbojkott. Inte för att jag har ont om pengar eller för att jag är snål, utan helt enkelt för att jag vill.
Något om bakgrunden till beslutet
Efter att ha bott på landet i nästan 30 år, flyttade jag förra hösten till Stockholm för att under 2 år gå en utbildning. Storstadens hysteriska fokus på konsumtion är besvärlig och fördummande. Tillsammans med reklam på tv, radio, tidningar och på Internet känns trycket övermänskligt. Överallt ska jag förstå att jag bli lycklig genom konsumtion!
Rent intellektuellt vet vi ju alla att vi inte blir lyckligare av fler prylar, men ändå handlar vi som aldrig förr. I julas konsumerade genomsnittssvensken julklappar för 7000 kronor. Näringslivsrepresentanter var bekymrade eftersom vi ligger ”efter” de övriga nordiska länderna.
För en tid sedan var den någon som räknade ut att den normal barnfamilj slänger mat för i genomsnitt 8000 kronor om året.
Innan industrialismen var familjen en producerande enhet, nu är familjens roll i samhällsapparaten att vara en konsumerande enhet.
Med ständigt ökad konsumtion följer obönhörligen en ökad mängd sopor. Jag har inte satt mig in i vad sopkaoset i Italien beror på, men jag ser på tv hur snabbt soporna tar över staden.
Genomförandet
Min variant av köpbojkott går ut på att jag analyserar och motiverar alla inköp för mig själv. Alla gjorda inköp bokförs sedan med kvitton i en bok där jag skriftligt kommenterar alla inköp.
I mitt kök kan man lätt tro att jag väntar på någon slags katastrof, när man ser all mat jag har bunkrad. Olästa böcker, skivor som inte är färdiglyssnade. Garner och annat material till stick- virk- och vävprojekt finns för det som är kvar av min livstid. Och detta är bara några exempel.
Det är viktigt för mig att detta inte ska gå ut över någon annan, till exempel att jag skulle utnyttja någon. Eftersom detta är ett högst privat ställningstagande som inte beror på att jag har ont om pengar, gör jag andra inköpsbedömningar när det handlar om socialt umgänge och liknande.
Vad som hänt de veckor jag tänkt på detta sätt är att jag känner mig lättare. Beslutet att inte köpa onödiga saker hjälper mig att prioritera min tidsanvändning. Jag behöver heller inte vara orolig att jag ska ”missa något”.
Jag trodde inte att känslan av lättnad och frihet skulle bli så påtaglig! Så snabbt!
Skrivet av Eva Svensson