Hjalte Strandén V.25
Hjalte lägger pärlplattor, tecknar serier, fotograferar och en gör även en del träsniderier.
Papper och penna samt trä är favoritmaterialen.
– Teckna och måla har jag nog alltid gjort. På låg- och mellanstadiet hann jag producera en del teckningar som irriterade mina lärare. Men det är först nu som jag har ambitionen att faktiskt nå ut med det jag gör, säger Hjalte.
Det senaste han har gjort är en gudabild föreställande vanagudinnan Freja, snidad i trä och med ögon av tenn.
Till detta kommer en del teckningar och kortare serier. Planen är att börja lägga mer pärlplattor den närmaste tiden. Kanske en serie i form av pärlplattor.
– Mycket av det jag skapar har enbart som syfte att roa mig själv och bekanta. Jag kallar mig inte slöjdare eller hantverkare. Men jag kanske borde?!
Gudabilder var också något som han började med ganska tidigt. Hjalte tror att han var kring 15 när han gjorde de första. Sen låg det hela nere tills för två år sedan då han började om. Detta då han upptäckte att han gillade att snida i trä samt att det fanns ett intresse för hans sniderier.
Pärlplattor däremot var något han började med ganska sent, delvis inspirerad av ”Pärlplatteklubben” och den uppmärksamhet som den klubben fick. Hjalte upptäckte att ”pärlandet” var kul och sen skickade han med en färdig pärlplatta med varje exemplar av sitt fanzine.
– En del av det jag gör har nog en sorts självterapeutiskt syfte. Jag tecknar gärna serier om saker som jag vill framhålla som löjliga. Detsamma kan gälla de pärlplattor jag lägger eller de noveller jag skriver. ”Egenvårdare” kanske är en passande hantverksbenämning.
Någon hemsida har han inte längre. Under en period låg en del av hans tecknade serier ute på nätet. Men nu har han satsat mer på att släppa pappersfanzines. Men det är möjligt att han skapar en ny hemsida för sina serier i framtiden.
Hjaltes förebilder är serietecknaren Robert Crumb och de anonyma konstnärer som målar alla de färgglada hinduiska gudabilder som man återfinner på vykort och planscher.
Inspirationen kan komma från klotter, film eller tecknade serie men den kan också komma från något han läst eller drömt. Inspirationskällorna är väldigt olika beroende på vad han jobbar med för tillfället.
Om framtiden ser Hjalte redan ett växande intresse för de träsniderier han gör. En del människor har hört av sig och sagt ett de vill att han ska tillverka gudabilder åt dem.
Men det går inte att försörja sig på det. Han har sålt en del av dem till olika privatpersoner samt blotlag runt om i landet. Så rent ekonomiskt tror Hjalte inte att det finns så mycket att hämta, dock finns det en god chans att hans arbeten sprids då folk faktiskt är intresserade av dem. Än så länge finns de i Sverige och i USA.
Tecknade serier blir allt större i Sverige.
– Jag får ligga i och lära mig teckna bättre så kan det kanske finnas en öppning där.
Om inte annat så kommer jag att fortsätta för att jag trivs med det. Jag gissar att jag med tiden kommer att upptäcka nya material och utveckla mitt skapande genom dessa, berättar Hjalte.
Inom hantverket känner han inte att han har hunnit utvecklats speciellt mycket ännu.
Hjalte säger att han har börjat så pass sent med sitt slöjdande att det känns som att han fortfarande befinner sig i en sorts startfas med ambitionen att bli bättre på träsnideri och tecknande.
– Jag tror att folk skulle trivas bättre med sig själva och andra om de började hantverka på något sätt, det kan röra sig om vilken typ av hantverk som helst egentligen.
Jag hoppas att bland annat Kravallslöjd kan sprida en sorts ”gör-det-sjäv” attityd hos folk. Jag tycker att det handlar om att aktivera sig själv och ta tillbaka en liten del av kontrollen över det egna livet, istället för att bara konsumera kultur vars enda syfte är att passivisera dig.
Hjalte tycker att man kan börja med något litet projekt. Man behöver inte vänta sig att den stora revolutionen ska komma bara för att man klottrar ordet ”kamp” eller ”vegan” i en gångtunnel. Istället kan det uttalade syftet med hantverkandet vara att roa sig själv och andra i ens omgivning. Sen kan man fortsätta därifrån om det funkar bra.
Man kan inspirera andra genom att själv sätta igång med något projekt.
– Jag känner själv att det är peppande när andra ”håller på”. Sen behöver man inte göra exakt samma sak själv, det handlar mer om känslan, säger Hjalte.
Det Hjalte tycker saknas i kultursverige idag är folk som skapar utan att antingen falla in den konservativa eller den politiskt korrekta/pretentiösa kategorin. Det finns massor med finkultur och ”korrekt” slöjd i form av pynt som säljs dyrt. Det finns också massor med ”konst” och annat med politiska syften som är så snåriga att folk slår knut på sig själva. Mindre sådant och mer av att folk skapar saker som roar och stärker den enskilda individen, utan andra baktankar och floskler.
– Även om flera etablerade kulturpersoner och konstnärer uppmanar folk att skapa själva är det ändå något mycket irriterande med folk som tar och skapar något på egen hand.Själva handlingen i sig verkar nästan skapa en omfattande inflation hos den konst/slöjd som betraktas som ”bra”, avslutar Hjalte Strandén.
Skrivet av Veronica Olofsson