Legitimt att röra slöjdade föremål.
Legitimt att röra slöjdade föremål.
Under våren visades en slöjdutställning i Umeå vid namn Surolle featuring Snappmagnus. Surolle arbetar i trä och med en konstnärlig hand formger han bruksföremål som skedar, speglar, stolar. I ett samtal med en av utställningsvakterna om hur besökarna upplevde utställningen kom det fram att vissa på eget bevåg lyft ned stolar från sina podier och börjat provsitta dem. Mina tankar snurrade. Handlade detta om obetänksamhet, brist på respekt eller var det helt enkelt ett tecken på okontrollerad uppskattning?
Hur som helst kändes det fel!
Vid gallerier, museer och de flesta övriga utställningar råder en oskriven lag som säger att föremålen ej skall vidröras. Trots detta gjorde fler än en besökare ett aktivt val att under nämnda slöjdutställning vidröra föremålen med mer än en lätt strykning.
Konst, design och slöjd har flera likheter med varandra och det går inte alltid att säga vad som hör till vilken kategori. Trots detta finns en hierarki dessa områden emellan som avspeglar sig på diverse sätt. Kan utställningsbesökarnas handlande vara ett uttryck för detta? Att konst, design och slöjd även har olikheter och utifrån dessa behandlas olika är i sig inget negativt. Det negativa sker när det ena konstnärliga området inte visas samma respekt som ett annat. Vem skulle i en utställning provsitta stolar av formgivarna Bruno Mattson eller Arne Jacobsens?
Under denna tid då artikeln skrivs visas en utställning på Bildmuseet av konstnären Jean-Francois Boclé. Utställningen är en installation där en av väggarna fyllts med livsmedelsförpackningar. Där har besökarna gått så långt att de stulit föremålen! Återigen undrar jag vad som händer?
Teorin om att slöjd behandlas annorlunda än konst håller alltså inte på alla plan. Några likheter händelserna emellan kan dock ses. Det vardagliga husbehovet. Slöjden som finns i närområdet men som inte på så stort allvar, nästan så att vi inte lägger märker till det. Samma sak med livsmedel som vi oftast inte reflekterar över. Kan det vara så att de är så vardagliga och lättillgängliga i butikshyllorna att denna vana att plocka med sig förpackningen hem följer med in i utställningshallen?
Det går trots allt inte att bortse från den vikt det taktila har i upplevelsen av slöjd och detta inte enbart av den som tillverkar föremålen utan självklart även för betraktaren. Är detta då något negativt att betraktarna tar sig friheter att känna på föremålen? Skall slöjden kanske utnyttja denna sida hos sig själv och uttalat låta betraktaren ta i föremålen? Detta är en fråga som ständigt debatteras på museer kring deras samlingar, men det är inte den diskussionen jag för här. Vad jag menar är, att det absolut finns ett värde i att låta besökarna röra vid föremålen, men att detta skall ske med åtanke att slöjdade föremål är känsliga på samma sätt som design och konstföremål. Visst kan det även finnas ett värde i att röra vid konst och designföremål och att lockelsen ofta finns där går ej att bortse från. Något hindrar oss ofta från detta, det handlar om en respekt för föremålet som sådant. Att låta föremålet ha sin egen sfär, låta det åldras av sig själv och låta det om än för en stund placeras på podie och få den uppmärksamhet och bemötande det förtjänar. Det som skedde under Bildmuseets utställning handlar kanske till viss del om att det är vardagliga föremål, men mest av allt handlar det om brist på respekt!
Det finns konstverk där tanken är att vi som besökare skall integrera med verket och det finns konstverk som integrerar med oss besökare. Trots händelsen på Bildmuseet i relation till händelsen på Folkets Hus upplever jag att det som skedde under slöjdutställningen legitimeras på ett helt annat sätt än det som skedde i installationen.
Det jag vill säga är inte att det alltid är något positivt att lyfta upp varken konst, design eller slöjd på en piedestal och det går heller inte att säga att varje föremål, varje konstform skall behandlas lika. Det som går att säga är det att slöjden skall respekteras, presenteras och bemötas med samma värdighet som någon annan konstform.
Under våren visades en slöjdutställning i Umeå vid namn Surolle featuring Snappmagnus. Surolle arbetar i trä och med en konstnärlig hand formger han bruksföremål som skedar, speglar, stolar. I ett samtal med en av utställningsvakterna om hur besökarna upplevde utställningen kom det fram att vissa på eget bevåg lyft ned stolar från sina podier och börjat provsitta dem. Mina tankar snurrade. Handlade detta om obetänksamhet, brist på respekt eller var det helt enkelt ett tecken på okontrollerad uppskattning?
Hur som helst kändes det fel!
Vid gallerier, museer och de flesta övriga utställningar råder en oskriven lag som säger att föremålen ej skall vidröras. Trots detta gjorde fler än en besökare ett aktivt val att under nämnda slöjdutställning vidröra föremålen med mer än en lätt strykning.
Konst, design och slöjd har flera likheter med varandra och det går inte alltid att säga vad som hör till vilken kategori. Trots detta finns en hierarki dessa områden emellan som avspeglar sig på diverse sätt. Kan utställningsbesökarnas handlande vara ett uttryck för detta? Att konst, design och slöjd även har olikheter och utifrån dessa behandlas olika är i sig inget negativt. Det negativa sker när det ena konstnärliga området inte visas samma respekt som ett annat. Vem skulle i en utställning provsitta stolar av formgivarna Bruno Mattson eller Arne Jacobsens?
Under denna tid då artikeln skrivs visas en utställning på Bildmuseet av konstnären Jean-Francois Boclé. Utställningen är en installation där en av väggarna fyllts med livsmedelsförpackningar. Där har besökarna gått så långt att de stulit föremålen! Återigen undrar jag vad som händer?
Teorin om att slöjd behandlas annorlunda än konst håller alltså inte på alla plan. Några likheter händelserna emellan kan dock ses. Det vardagliga husbehovet. Slöjden som finns i närområdet men som inte på så stort allvar, nästan så att vi inte lägger märker till det. Samma sak med livsmedel som vi oftast inte reflekterar över. Kan det vara så att de är så vardagliga och lättillgängliga i butikshyllorna att denna vana att plocka med sig förpackningen hem följer med in i utställningshallen?
Det går trots allt inte att bortse från den vikt det taktila har i upplevelsen av slöjd och detta inte enbart av den som tillverkar föremålen utan självklart även för betraktaren. Är detta då något negativt att betraktarna tar sig friheter att känna på föremålen? Skall slöjden kanske utnyttja denna sida hos sig själv och uttalat låta betraktaren ta i föremålen? Detta är en fråga som ständigt debatteras på museer kring deras samlingar, men det är inte den diskussionen jag för här. Vad jag menar är, att det absolut finns ett värde i att låta besökarna röra vid föremålen, men att detta skall ske med åtanke att slöjdade föremål är känsliga på samma sätt som design och konstföremål. Visst kan det även finnas ett värde i att röra vid konst och designföremål och att lockelsen ofta finns där går ej att bortse från. Något hindrar oss ofta från detta, det handlar om en respekt för föremålet som sådant. Att låta föremålet ha sin egen sfär, låta det åldras av sig själv och låta det om än för en stund placeras på podie och få den uppmärksamhet och bemötande det förtjänar. Det som skedde under Bildmuseets utställning handlar kanske till viss del om att det är vardagliga föremål, men mest av allt handlar det om brist på respekt!
Det finns konstverk där tanken är att vi som besökare skall integrera med verket och det finns konstverk som integrerar med oss besökare. Trots händelsen på Bildmuseet i relation till händelsen på Folkets Hus upplever jag att det som skedde under slöjdutställningen legitimeras på ett helt annat sätt än det som skedde i installationen.
Det jag vill säga är inte att det alltid är något positivt att lyfta upp varken konst, design eller slöjd på en piedestal och det går heller inte att säga att varje föremål, varje konstform skall behandlas lika. Det som går att säga är det att slöjden skall respekteras, presenteras och bemötas med samma värdighet som någon annan konstform.