Kreativ så in i baljan...

Tänkte på att det ibland slår en hur otroligt lite man egentligen förmår. Det är drömmar som inte blev av, det är projekt som gick i stå och aldrig blev sjösatta. Allehanda kreativa idéer som stannade just som idéer. Tänker framförallt på romanen som jag aldrig tycks komma igång med att skriva. Tänker också på den där otroligt gracila och vackra träekan som jag ännu inte börjat bygga. Eller det där finurliga nyckelskåpet, fylld med mekaniska klurigheter, som inte heller blivit mer än ett tjog skisser och ritningar.

Jag är helt enkelt inte kreativ. Punkt slut. Eller kanske jag är kreativ, fast inte produktiv. Usch, det kändes inte bra att uttrycka sig så drastiskt. Så jag skyller helt enkelt på tiden. Då blir det ju nästan inte ens mitt eget fel att det är som det är... ja, lite så där halvfärdigt och ogjort på något vis.

Var föresten på besök i Frankrike för en tid sen i en mindre ort på västkusten och där klev jag helt oplanerat in i en fantastisk liten butik. Den var fylld med återbrukslöjd, eller konst om man hellre vill det. Det var läckra fåtöljer gjorda av gamla oljefat, smakfulla lampor uppbyggda av begagnade motordelar, speglar och anslagstavlor tillverkade av drivved som dekorerats med gamla kapsyler, rostiga spikar osv. Ägarinnan berättade stolt att hon designat och byggt allt i butiken och jag gick därifrån fylld av inspiration. Snacka om kreativ människa, och det i ett land där man inte ens börjat sortera sina sopor ännu!

Så nu bär jag omkring på ännu fler ogjorda idéer. Det fylls liksom på hela tiden. Hittade föresten en rejält rostig, cirkelformad plåtbit i skogsdungen på vår tomt. Givetvis tog jag reda på den så att inte något djur skulle skada sig på den, men på väg upp till soptunnan såg jag helt plötsligt vilken vacker patina plåtbiten begåvats med efter år av uteliv. Direkt smiddes planer på att bygga ett skåp som kunde designas med utgångspunkt från plåtbiten, som skulle kunna sitta infälld i dörren, eller göra tjänst som del av krönlist, eller... Så är fantasin igång och man har ännu ett ogenomfört projekt i arkivet. Ibland känns det tungt.
Om jag ändå kunde vara bara lite kreativ någon gång.

Kom föresten att tänka på alla extremt kreativa människor man i olika sammanhang kommer i kontakt med. De fyller en med skaparglädje och energi. De producerar fantastiska saker i en aldrig sinande ström och lyckas dessutom vara originella i en eller annan betydelse. Samtidigt som jag behöver och får mental näring av alla dessa möten så tär de på min själ på ett obehagligt sätt. Jag vill nämligen också kunna!

För ganska många år sedan köpte jag en fantastisk bok av James Krenow med den lockande titeln
”The fine art of cabinetmaking”. Jag köpte den i tron att det var en ren teknikbok i konsten att bygga det perfekta skåpet. Det visade sig dock ganska snart vara en bok som handlade mer om filosofi än metoder för att bygga skåp. Det var den ena djupdykningen efter den andra om slöjdarens förhållande till materialet, till verktygen m,m. Egentligen ganska mycket om hur man kan se på livet.

Jag blev helt såld och har plöjt igenom den ett flertal gånger. Jag vill också bygga fantastiska skåp. I ett av kapitlen, jag tror det var om hur man kan inreda sin verkstad, så betonade han vikten av att utrusta lokalen med en skön fåtölj. I den skulle man då och då sjunka ned för att bara reflektera över det arbete man höll på med, Unna sig lite kontemplativ tid så att säga. Givetvis har jag skaffat mig en sådan fåtölj... det är bara det att jag inte har någon verkstad att ställa den i ännu. Kanske började jag lite i fel ände. Men det är en bra tänkarstol.

Eftersom jag jobbar som slöjdlärare skulle jag vilja vara just en sådan där underbart inspirerande människa som bara strålar av kreativitet, skaparglädje och ”know how”. Så att kidsen tycker det är roligt med slöjd och skriker efter att få lära sig hantverket. Fast jag undrar ibland hur roligt de tycker att det är att få en skolslöjdkniv i sin hand? Väcker den verkligen lusten att lära sig tälja? Eller ser den bara olustig ut?

Borde den kanske i stället vara lite mera ”high teck” med skaft av kevlar och blad av kolfiber, med bara en tunn stomme av förstklassigt stål i skäret? Kunde ju också ha en inbyggd musikspelare som via Blue touth tankar över favoritmusiken och sedan trådlöst för över den till headsetet. Då skulle det svänga i slöjdverkstaden. Hmm, det är kanske något man skulle skissa på?

Jag har en lätt poetisk text nedpräntad på dörren till min slöjdsal som är skriven av undertecknad. Det är en bra sammanfattning av min vision av vad slöjd är. Den lyder som följer: