Hemslöjden som näringsgren

I augusti kom en intressant rapport från Nutek som heter "Hemslöjden som näringsgren", så den borde ha stötts och blötts vid det här laget i hemslöjdsföreningar, hos länshemslöjdskonsulenter och bland hemslöjdens streetteams och stickgerillor. Eller kanske inte, är det någon som läser sådant?

Just därför tänkte jag att jag skulle plöja den för Kravallslöjds räkning.
Alldeles nyligen kom nu den tryckta versionen, så ämnet är åter aktuellt. I pressmeddelandet har man gått ut med budskapet "hemslöjden har förutsättningar att växa".
Man har intervjuat slöjdare, hemslöjdskonsulenter och regionala aktörer, butiker, utbildningssamordnare, SHR och Region Skåne.

Rapporten kom året efter en annan rapport "Hemslöjden inspirerar" från Rådet för arkitektur, form och design. I båda rapporterna beskrivs en stor optimism inom rörelsen, men samtidigt slås man av någon sorts känsla att hemslöjden går kräftgång med stora och svårhanterliga problem som inte går att lösa och som man dragits med i decennier. Problemen är till exempel en svag lönsamhet, osund konkurrens, ett otydligt varumärke och en skattelagstiftning som missgynnar hemslöjden. Bristande tid och resurser och dålig samverkan går nästan som en röd tråd genom rapporten när man beskriver rörelsens problem och de slöjdare som besvarat enkäten nämner andra slöjdare och sina försäljningskanaler som viktigare än hemslöjdskonsulenterna för utvecklingen av det egna slöjdandet.

I rapporten berörs den ständiga frågan om definition och gränsdragning av begreppet hemslöjd och det är intressant läsning när man definierar hemslöjden som ett system, med en kärna men som angränsar mot och överlappar andra områden. Hemslöjden kan inte egentligen separeras från kulturarvet, skriver man, och helt bli en tjänstenäring. Även är tillverkningen central i begreppet hemslöjd. Rapportens syfte är att ge en bild av hur stor hemslöjdsnäringen är och hur den ser ut. Bland hemslöjdsföretag räknar man företag som Slöjddetaljer, som säljer verktyg och halvfabrikat, så kanske känns inte det så relevant. Den stora behållningen är slutdiskussionen om möjligheter, hot och framförallt vad som måste göras, vilka utmaningar som finns. Där finns förslag om att se över momsregler, att inrätta en rikskonsulent för entreprenörskapsfrågor, förbättra statistiken inom hemslöjden, initiera en fördjupad diskussion om slöjden som näring och att stärka hemslöjdens varumärke mm. I enkätsvaren efterfrågas mer satsningar på de slöjdare som är professionella, på spetskompetens. Och det känns som en av de viktigare frågeställningarna att ta ståndpunkt till när det gäller hemslöjden som näring. Den stora frågan som dröjer sig kvar hos mig är nämligen vilka som ska stå för det operativa när hemslöjden ska bli mer näringsinriktad och entreprenörskapsinriktad. Jag kommer att tänka på när jag gick ut HV-skola; varje avgångsklass brukade jobba med en trycksak som representerade klassen, klassens tankar och helt enkelt vad det var för människor som gått utbildningen. Vår klass beslutade efter en del turer att inte göra någon tryckt trycksak utan vi kopierade upp den på skolans kopiator. Trycksaken blev naturligtvis en besvikelse, men det är sådant som kan hända när man är en större grupp människor och man får svårt att komma till beslut vad pengarna ska användas till.

Det kostar inte mycket att vara professionell, påstår jag, men i ett projekt finns det mycket trevligt att lägga pengar på – resor, god mat, studiebesök, utskick, projektledare och föreläsare. Och det tar tid, tid, tid från de inblandade. Ska satsningar på hemslöjden som näring resultera i massor av näringsprojekt där alla är fulla av entusiasm över de punkter man har skrivit på den gemensamma whiteboarden? Eller trycksaker där man presenterar 10 slöjdare med var sin kort text om den taktila och lustfyllda processen bakom föremålen? Eller är det som behövs ett större inslag av DIY bland de professionella slöjdarna? Jag tror definitivt på det senare!

Jag sitter hela dagarna framför datorn på jobbet, och när jag blir uttråkad letar jag efter slöjdporr på nätet, men det är svårt att hitta. Ingen lägger ut de glassiga bilderna, men det finns texter, texter och åter texter. Miljösidor, projektbeskrivningar, programförklaringar, måldokument, argument. Det är brist på slöjd, är en känsla jag får. Vi kan inte fylla inredningsmagasin och kulturprogram med det vi har. Vi behöver föremålen, inte projekt, vi behöver producera mer superbra slöjd och/eller bilder på slöjd, inte papper.

Och det känns på något sätt problematiskt att den statligt- och landstingsstödda delen av hemslöjdsrörelsen ständigt växer medan butiker slår igen och antalet skickliga slöjdare minskar (det sista är enbart min egen reflektion). För några år sedan fick vi en rikskonsulent för hård slöjd, nu föreslås en rikskonsulent med ansvar för näringslivsfrågor. Och det är väl lite ett underkännande av hur de frågorna sköts lokalt?

Det kanske finns anledning att fråga sig om vi behöver så många hemslöjdskonsulenter. I båda rapporterna så efterfrågas någon typ av arbetsstipendier för slöjdare. Borde man utreda om det går att göra någon sorts styrning av medel här? Endera att man arbetar mer mot professionella slöjdare från konsulenthåll, men hur? Jag har sett framför mig i någon sorts skräckvision om framtiden ibland hur konsulenter arbetar med andra konsulenter (eftersom slöjdare idag inte har ärvt sitt kunnande ifrån en tidigare generation utan gått en utbildning och blivit hemslöjdskonsulent. Även om man inte gått högre hemslöjdsutbildningen så har de flesta slöjdutbildningar de elementen i sig med entreprenörskap och ledarskap på olika sätt) i ständiga "slöjdarprojekt".

Många professionella slöjdare har också blivit någon sorts professionella kursanordnare och tar in mer inkomster på det än att vara slöjdare. Både hemslöjdskonsulenter och professionella slöjdare arbetar alltså i mycket med att utbilda hobbyslöjdare. Man kanske borde hjälpa professionella slöjdare att bli mer professionella slöjdare än utbildare? Man kanske borde sluta med detta ständiga anordnande av kurser? "I år har vi inte hållit en enda landstingsstödd nybörjarkurs, men vi har nått ut till x antal inredningsmagasin med våra nya assnygga pressbilder och vi vadar knädjupt i blogposts". Det kanske vore något att skriva i årsredovisningen?

Skrivet av Niklas Karlsson