Sinnessjukt!

 Häromdagen gick jag och två nyförvärvade vänner på en spontan textilexkursion i Göteborg. I ett Göteborg där råkylan drog mellan gatorna med mord i sinnet.

Tur var det då att vi kunde söka skydd på Vasa Konsthall. På Vasa Konsthall visas nu en samlingsutställning med medlemmar från VMT - Västsvenska Mönster och Textilkonstnärer, som heter ABSOLUT TEXTIL.

VMT är en yrkesförening med femtio år på nacken med ungefär 200 medlemmar. På utställningen finns ca 70st representerade.  Det är en osedvanligt bra känsla att komma från vädret som knappt var människovärdigt in till den utställningen.

Textil konst kan vara svårt. Det kan synas att det är tekniskt skickligt och att det ligger många timmar bakom men det är fult, eller tråkigt. Då är det underbart att se saker som får en att tjippa efter andan, att le lite fånigt och bli förtjust.

Det gjorde jag flera gånger på ABSOLUT TEXTIL. Det var en väldig bredd på verken som ställs ut. Det var bildväv, ikat, broderi, applikation, lappteknik, tuftat, tryck, skulptur, måleri, tovning, vävt, stickat, siden, sammet, trasa, lump och glaskross från göteborgsk busskur.

Det var inte fult, inte heller tråkigt.

Anna Bauer har med flera verk på utställningen. Det är broderi och linoleumtryck. De är mycket fina, roliga med ett stråk av allvar och framkallar ett akut habegär hos mig. ”Att ångra sig ” är en välklädd herre av rumlar typ som nästan dansande uttrycker sin ångest med universell åhnej-gest, handen för pannan.

Tuskaft, slarvtjäll och trasor kanske inte känns så spännande men Annika Andersson motbevisar det. Med handfärgade trasor, strikta slarvtjällscirklar och välavvägda avstånd blir resultatet närmast grafiskt.

116 verk är utställda, med så mycket upptäcker man nya saker hela tiden. På minus sidan gör bredden att det spretar en del och att vissa saker behövde mer rymd omkring sig. Fast spretigheten ger oväntade möten.

Många gånger går vi fram och tittar nära, nära, hur är det gjort? Hur kan man göra så? Men, det är ju sinnessjukt, hur kan man?! Petit point så små att det mänskliga sinnet knappt kan uppfatta dem. Andedräktslätt applikation ger tunga bilder.

Jag vill se sådan här konst varje dag och överallt. Bra textil åt folket! Jag vill att Elisabeth Kalvene-Skallsjös ”Skimrande ”havs-strömmar” ska hänga och glittra på Nils Ericsson terminalen och jag vill ha ikatmönstrade spårvagnsäten. Jag vill att offentligförvaltning-miljö-arbetsförmedlingsträ-estetiken ersätts av släggbildväv och superdräll.  Det skulle bli så mycket trevligare då.

Har ni vägarna förbi Vasa Konsthall, Läraregatan 3 nära Kapellplatsen, innan den 12 dec så titta in. Du kommer inte att ångra dig.

Skrivet av Hillevi Gunnarsson