Anna Palm - UT & INställningar

Mitt namn är Anna Palm och jag
ska bli museitant när jag blir stor!
Jag fin- och fulslöjdar, provslöjdar och behovslöjdar.  
För att jag vill, för att det är roligt och för att lära mig något. För att det är fantastiskt att klippa, klistra, blanda färger till nya nyanser, känna materialet, se vad som formas, former i kombinationer, i harmoni och kontrast.
Jag vill att fint och fult blir ihop.

Verket jag visade vid utställningen i Vännäs är inte bara en väska.
Budskapet är: Art and craft will unite us och det är vi som är dess bärare.
Konst och hantverk får människor att mötas. I eniga samtal och upprörda diskussioner.
På stan, i galleriet, på museet, i hemmet, på tåget. Skapande gör skillnad. Det mjukar upp världen och påverkar. Minnen och tankar kommer till ytan. Det sitter i kroppen, i händer och hjärta.
Dimensionerna är många och tillsammans skapar vi möjligheter.

Det började för några år sedan. Jag åkte till Stockholm för att tillsammans med ett gäng andra Kravallslöjdare arbeta med en workshop under festivalen Ung 08.  Vi samlades vid Kungsträdgården där festivalpersonalen slagit upp två rejäla tält åt oss. Dessa fylldes med nåltovning, broderiklotter på soffa, hennatatueringar och tryck på disktrasor och tyg.  Temat för de fem dagarna som Kravallslöjdandet höll i sig var ”SLÖJDA MED ORD”. Syftet var att besökarna skulle kunna framföra ett budskap, en känsla, en fundering, en uppmaning via slöjden. Vi ville integrera ordets makt i slöjdens värld.

Jag funderade mycket på vilket budskap jag själv ville föra fram. Orden var inte självklara och när det handlade om en så liten yta som en disktrasa eller en t-shirt fick jag känslan av att orden måste väljas med omsorg för att inte tappa betydelse. Jag bläddrade i böcker, lyssnade på musik, skrev och funderade och till slut så hade jag formulerat mig kring vad jag ville säga.
”ART AND CRAFT WILL UNITE US”.
Det kändes självklart när meningen kom till mig. Det behöver inte betyda att konst och hantverk ska vara samma sak, även om jag tänker att det många gånger kan vara svårt att skilja dem åt.

I sammanhanget spelar definitionen kanske inte så stor roll.
Det viktiga är att jag tror att skapande; slöjd, konst, hantverk. Vad vi nu väljer att kalla det så gör de en bättre värld. Och jag tror att om vi väljer att inte bygga murar mellan dessa områden så kan vi mötas över gränserna och tillsammans ge uttryck för ett samhälle med möjligheter inte begränsningar. Jag tror att vi som arbetar med slöjd, konst, hantverk tillsammans bör diskutera ämnena för att på så vis ta dem vidare och stärka dem både var för sig och som grupp.

    
En process innehåller så många delar. Val och beslut, tankar och funderingar. Jag kan ibland inte skilja på vilka tankar som kom till innan eller under processen eller rent av efter processen.

Den praktiska delen i sammanhanget har också inneburit en hel del val och ställningstaganden. Detta i form av färger, metod, uttryck m.m. Vid Ung 08 började det med några t-shirts och stämpeltryck. Det var svart, rött och vitt. Temafärgerna för workshopen. Den gången vart trycket vad en skulle kalla för smutsigt. Jag smetade färg över texten och den såg nog rätt sjaskig ut. Stämplarna råkade hamna åt fel håll och jag råkade ta fel bokstäver. Ett måndagsexemplar skulle nog flera kalla det men jag var sjukt nöjd.  Snyggt men sunkigt helt enkelt! Det lite slarviga uttrycket tilltalar mig fortfarande men för att inte göra samma sak ännu en gång valde jag att för utställningen i Vännäs att ändra färger och former till ett uttryck jag ansåg passa min nuvarande estetik. Mer färg men med ett distinkt uttryck. Samtidigt en fortsatt ojämnhet och barnslighet i bokstäverna. Det får liksom inte blir för ”perfekt”.


Länge funderade jag över färgerna och valde tillslut att satsa på några få. Pricken över i bestämde jag mig för att ha i en avvikande färg och det är svårt att förklara hur många gånger pricken förflyttades under skissarbetet från att vara en punkt i slutet, ett utropstecken, en bokstav m.m. Frågan var åt vilket håll blicken skulle dras. Och slutligen stod det självklart att pricken skulle hamna ovan det ord som på något själv är själva kärnan: unite