Skriv ut

Mongoliskt filtsymposium i Stockholm

Tangad ”Filt i Mongoliet” var titeln på det symposium som hölls i Jakobsberg (Stockholm) den 22-23 november. Ett 70-tal kvinnor samlades på folkhögskolan för att ta del av kunskaper förmedlade av hitflugna mongoliska ullexperter. Initiativtagare var Gunilla Paetau Sjöberg som skrivit flera böcker om tovning, hållit i massvis med kurser i ämnet och var den som på 70-talet fick igång det stora tovningsintresset i Sverige.

Symposiet kom att handla om så mycket mer än bara ull och tekniker. Det blev som en tvådagars tur och returresa till Mongoliet med föreläsningar om levnadsförhållanden, kultur och traditioner. Tangad, huvudperson i den mongoliska gruppen, berättade ingående om symbolspråk och tankesätt
.


Vi trodde att Tangads huvudbonad kanske var ett festplagg men han använder den som en vanlig mössa

Mongoliet (2,8 miljoner människor  på en yta 3 x Sveriges) har ett klimat som liknar vårat men det är mer extremt – varmare på sommaren och kanske -50 grader på vintern. Utan fåret och ullen skulle människorna där inte överleva. Ullen är inte bara kläder och tyger utan även ett byggnadsmaterial. ”Jurta” heter mongolernas bostad som består av en flätad träkonstruktion som täcks med tjock tovad filt. Den kan snabbt monteras ner när nomadfolket behöver förflytta sig.

Mongolerna har en uråldrig tradition att filta ull. Kunskapen om denna höll nästan på att försvinna under kommunisttiden 1921-1990. Då skulle all ull lämnas till industrier, det handtillverkade ansågs oekonomiskt och förlegat (under denna period var det också förbjudet att utöva religion). 1991, när Ryssland drog tillbaka sina trupper, reste Gunilla Pateau Sjöberg till Mongoliet tillsammans med en internationell forskargrupp. I små byar långt borta i de höga bergen fann de människor som fortfarande hade kunskaper om filtning och traditionell tillverkning. I smyg hade de bevarat sina kunskaper och nu kunde de dokumenteras och åter läras ut. Tangad som studerat etnologi och forskat om gamla mönster och symboler var en av de som då fick lära sig det som hans förfäder kunnat.

Sittdyna Sittdynor tovas i två olika nyanser. Mönstret som symboliserar en örn har klippts ut och byter plats så att ljus färg möter mörk. Det urklippta mönstret sys fast med tråd av kamellull (det är starkt men ganska motsträvigt att sy med)


För att förstå symboler, mönster och konstnärliga uttryck gäller det att känna till Mongoliets historia, religion och kunna något om befolkningsgrupperna som förutom mongoler även består av kazaker, kineser, ryssar, tuviner, uzbeker, vigurer, tungerser. Det gäller också att tänka på hur klimat och geografi har påverkat.

Tangad berättade lite om vad öppningen i jurtans tak symboliserar. Han talade om moder jord och fader himmel och de olika rum som pinnarna bildar. Han sade att han skulle behöva prata en hel dag om han skulle tömma ämnet ”ljusöppning i taket”.

Jurta Jurta, detalj.

Jurta uppställd i Jakobsbergs konsthall. Alla mönster och färger symboliserar något och har något att berätta

De mongoliska lärarna


Våra mongoliska lärare undervisade i olika moment. Istället för att karda ullen så blev den piskad. Den feta ullen lades ut på golvet och vi fick prova att slå på den med två långa pinnar.

Riktigt lätt var det inte att sedan tvinna trådar från den piskad ullen, det feta var i och för sig bra men den piskade ullen höll inte ihop lika bra som kardad ull. För mongolerna var det inget problem. De spann på slända och tvinnade snabbt ihop trådar att dekorera med.
Två dagars möte med mongolisk kultur blev en som en nosning men många av kursdeltagarna fick nog mersmak och planerar att resa till Mongoliet för nya upplevelser.


Skrivet av Li Samuelsson
Fotografier av Li Samuelsson och Charlotte Hellsten Husman