Dokumenta #12
Dokumenta #12I den tyska staden Kassel arrangeras vart 5:e år världsutställningen Documenta. Under 100 dagar visas Documenta till största del i tre huvudbyggnader.
Det annars lugna Kassel lever för en stund upp och önskar besökare och konstnärer från hela världen välkomna.
Documenta är ett forum för i första hand modern och samtida konst. Vad jag hört viskas i bakgrunden skiljer sig årets utställning radikalt från de tidigare. Roger M Buergel och Ruth Noack är personerna bakom Documenta #12 visar tydligt ett ifrågasättande av rådande utställningsnormer. De utmanar genom de mörka färgerna som täcker rummens väggar, den dova belysningen och arrangemangen av konstverken.
Är det bra eller dåligt tål att diskuteras, personligen är jag skeptisk. Trötta, ansträngda ögon och en mer än vanligt förvirrad hjärna är resultatet av Roger M Buergel och Ruth Noacks val. Framförallt. Var tog konstverken vägen? De tycks försvinna i myllret av färger och former och det är svårt att hitta någon struktur på vad som är intressant och vad som kan lämnas efter en kort blick.
Något som trots detta fångar mitt intresse är framförallt Hu Xiaoyuan broderier. På sidentyg har hon med nätta och prydliga stygn skapat egna små mönster med blommor, blad och fåglar. Vid en närmare titt upplyser Hu Xiaoyuan oss betraktare om något annat än vackra bilder av natur. Hon visar oss vaginor i all sin prakt och den sexuella anspeglingen går inte att ta miste på. Den feministiska undertonen framhävs ytterligare då man förstår att konstnären har broderat med sitt eget hår. Hår som något naturligt i sitt rätta sammanhang tycks bli äckligt och avstötande i ett annat. Hår i duschen, hår i maten, hår i konsten. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av de möjligheter och de provokationer som hår i olika sammanhang faktiskt kan skapa.
Hu Xiaoyuan verk ifrågasätter den asiatiska kulturens sätt att behandla kvinnor. För att kvinnor inte skulle ha chans till att tänka sk “orena tankar“, sattes de med detta tidsödande hantverk i handen. Det medvetna valet av material och teknik blir uppenbart och bidrar till ett budskap tydligare än först väntat.
Fler exempel av kreativa hårkonstellationer visas upp under Documenta #12. Bl.a J.D Okhai Ojeikeres fotografier av afrikanska “festfrisyrer“. Bilderna i sig är inte vad jag fastnar för utan det är det hantverk som frisyrerna är skapade ur som gör att min blick dröjer sig kvar. Även Bela Kolárová använder sig av hår i fotografier. Håret bildar virvlande former. Dött hår som skapar organiska former och visar det liv det egentligen har.
Hår är bara ett av de teman som kan urskiljas under Documenta #12. De politiska inslagen är många och flera konstnärer belyser tunga ämnen som sexuella övergrepp, krig och elände. Det är mycket att ta ställning till och svårigheten ligger i att skilja det intressanta från det ointressanta. Roger M Buergel och Ruth Noacks blandning av det mesta upplevs både spännande och aningen förvirrande. Han tycks vilja få betraktaren att själv dra parallellerna och finna egna slutsatser mellan det som upplevts i konsthistorien och det som upplevs i konsten idag.
Skrivet av utrikeskorrespondent Anna Palm.