Frivoliteter av Gunnar Fon
Under sommaren finns tillfälle att se haute couture på den värmländska herrgården von Echstedtska gården utanför Säffle. Där ställer den norske textilkonstnären Gunnar Fon ut kläder och väskor som är en sammankoppling mellan det skräddade plagget och frivoliteter.
Frivoliteter är ett handarbete som blev populärt under 1700-talet bland adliga damer. Ordet frivolitet kommer från latin och betyder lättsinnighet eller något som inte har så stor betydelse. Då handlade det mer om att se sysselsatt ut än att åstadkomma en färdig produkt. Frivoliteter har därför länge setts som en obehövlig överklassyssla och idag är det få hantverkare som ägnar sig åt detta knutna spetsarbete som slås mellan fingrarna med hjälp av en liten skyttel.
En man som har tagit upp frivoliteterna i sin textilkonst är Gunnar Fon från Oslo.
Äldre tiders frivoliteter var gjorda i tunn tråd och har likheter med den knypplade spetsen.
Gunnar Fon har arbetat mer med blandningen av det tunna och det grova och att använda olika garnkvaliteter. På utställningen, som pågår hela sommaren i 1700-talsherrgården, har kläder och accessoarer fått frivoliteter insydda i sig, ibland gömda under tyget men märkbara genom reliefsömmar, ibland synliga i hål.
Ett plagg är helt hopsatt av mängder av frivolitetsspetsar av olika grovlek som tillsammans bildar ett långt skirt linne i vitt. Ett annat plagg är brudklänningen Step by Step av vitt linne med flertalet hål som är kantade av spetsar. I släpet återkommer hålen med spetsar tillsammans med paljetter i vitt och pärlemor. Det är lager på lager och råkanter som ändå blir stilfulla.
I det röda rummet finns bland annat en röd väska och ett rött bälte.
I väskan syns frivoliteterna mellan tyglagren i relief. Bältet är gjort av hoptvinnat rött garn med en stor blomma av ett spraymålat durkslag tillsammans med spetsar och glasprismor.
Kläderna känns som en blandning av gamla bondekläder och galakläder. De är pråliga men utan guld och glitter samtidigt som de ofta är sydda i grova, rustika ylletyger. Intendenten på von Echstedtska gården berättar att Gunnar Fon har en förkärlek för det begagnade och redan använda. Hans kläder är ofta tvättade och hoptovade och inte så ömtåliga som de verkar. Några av kläderna har använts vid speciella, högtidliga tillfällen och de har dessutom varit utställda på bland annat Stockholms slott i samband med unionsupplösningen.
I 1700-talsherrgården kommer kläderna till sin fulla rätt och blir nästan en del av inredningen. Den röda ylleklänningen skulle lika gärna kunna ha burits av en person då herrgården var nybyggd, kanske upptagen av att själv sitta och konstruera frivoliteter.
Skrivet av Mia Lindgren och Anna Palm