Skriv ut

In-, ut-, avtryck. Examensutställning i Linköping

Mjuk av Charlotta Lillieström Hallberg Att få en känsla för vilka trender som ligger och väntar på att visa sig för oss vanliga medborgare kan man få hjälp med på alla de examensutställningar som visas denna tid av året. I Linköping ställer kandidatprogrammet Slöjd, hantverk och formgivnings ut ”Intryck, uttryck, avtryck” på Östergötlands länsmuseum. 17 maj var det en folktät vernissage där elva studenter visade sina examensarbeten.

Daniel Henningsson hade gjort de mesta och flesta djuren på utställningen. Runt ett manshögt vitt podium marscherade sandgjutna älgar, flodhästar, björnar och lejon på rad. Om ett djur bryter sig ur ledet så går det att använda till flasköppnare. Över de marscherande djuren sitter skalbaggar på små hyllor och gör allt det som vi människor håller på med: letar efter sina glasögon, går med paraply i regn, friar, lyssnar på musik i hörlurar och kollar i kikare.

Daniel arbetar både i trä och med gjutning.
– Jag tycker om tyngden med metall och lättheten med trä.
Tillsammans med två andra klasskamrater så har han från mitten av juni fått hyra ett hus i Gamla Linköping där de kommer att ha både verkstäder att arbeta i och en butik. Håll utkik efter den i sommar.
Gjutna djur av Daniel Henningsson Gjutna djur av Daniel Henningsson Gjutna djur av Daniel Henningsson


Lina Jatko har skapat en nästan tre meter lång vepa omgiven av tjugo textila rutor där några av dem är vävda ramar som inringar svävande snöstjärnor i plexiglas. Snöstjärnan visar sig också invävd i mitten av vepan och i några av rutorna. Snö och hembygden i Norrbotten inspirerade till det vita och till att använda textila naturmaterial och de genomskinliga plexiglasen. På väggen bakom bildar rutorna och vepan en egen skuggeffekt som blir en del av verket.
Lina Jatko Snöstjärna av Lina Jatko

Precis i början av utställningen finns flera podier där Charlotta Lillieström Hallberg visar bredden på det som hon gör. Det hophållande temat är den runda och sfäriska formen och de små enheterna som bildar en större helhet. Charlotta föredrar att skissa direkt i material och på det sättet kom ”Bon” till. Efter att ha skissat fram en tovad sfärisk hålighet råkade hon titta på ett naturprogram om bladhuskyrkogårdar och i det såg hon mängden av sådana sfärer som hon precis hade tovat. I strukturen går också att se mossa, havsanemoner eller silkesmaskkokonger som en besökare påpekade.
Bon av Charlotta Lillieström Hallberg Uppkoplad av Charlotta Lillieström Hallberg

Genomgående höll utställningen en hög hantverksmässig klass men som det brukar vara på examensutställningar så lyckades inte allt fånga min uppmärksamhet. Och det kanske är det som är utmärkande för just dessa utställningar: variationen gör att många kan hitta just det som de faller för. Och det som man inte faller för kanske är det som nästa år känns helt rätt.
Mia Lindgren