Sápmi
Sápmi
Nordiska museet i Stockholm öppnade i november 2007 en ny samisk utställning. Ända sedan 1870-talet då museet låg på Drottninggatan i Stockholm har det funnits samiska utställningar och i museets samlingar finns idag ca 6500 samiska föremål där många är exempel på slöjd och hantverk. Denna nya utställning visar ett urval av dessa föremål och ställer frågor kring identitet, historia och framtid, kulturmöten och kulturkrockar men utan att ge några direkta svar. Till utställningen kan man komma via två ingångar som framhäver två olika perspektiv. Via den norra ingången kommer man in till ett rum där hantverket visas i montrar och där frågan ställs hur man utrycker sin samiska identitet. Hantverk kan vara ett sätt att uttrycka identiteten och utställningen vill poängtera att varken identitet eller samiska föremål är av en specifik sort. I de flesta montrar ligger föremålen placerade geografiskt, från norr till söder. Förutom den uppdelningen finns också skillnader beroende på om de har tillverkats för ung eller gammal, man eller kvinna, pojke eller flicka. I montern som visar mössor syns detta tydligt och visar dessutom exempel på influenser från det icke-samiska. En flickmössa i kläde från 1940-talet är bandkantad med ett bomullsband med motiv från Snövit och de sju dvärgarna. Det väcker frågan vad som är samiskt och vad jag som icke-same betraktar som samiskt. Det känns skönt att det i utställningen har valts att lyftas fram en mössa som samtidigt är traditionell och barn av sin tid.
På 1700-talet, då det var goda ekonomiska tider för samerna, köptes mycket silverprodukter från svenska och norska silversmeder. Skedar var ett vanligt sådant föremål som ett vackrare och dyrbarare komplement till dem i renhorn. Det går att se tydliga likheter i formspråk mellan silverskedar och renhornsskedar. Sydsamiska skedarna har geometriska mönster medan nordsamiska är mer floristiska. Renhornsskedar lämnades in som förlagor för silverskedar men när det på 1800-talet blev sämre ekonomiskt har silverskedarna istället använts som förlagor för de renhornsskedar som har tillverkat. Så har impulser vandrat geografiskt, mellan material och mellan århundraden.
Vad är sameslöjd idag? I montern med väskor syns bland de gamla, traditionella en nysydd väska i vitt kläde med applicerat prickigt lakskinn, renskinn i kanterna och vid handtagen frostat plexiglas. Kanske är det så som den nutida tolkningen av sameslöjd kommer att se ut, de utprovade traditionella materialens flirt med vårt samtida material och formspråk.
Om södra ingången till utställningen används möts man av frågor. Vems land? Vems bild? Vems röst? Vems kulturarv? Frågorna ställs men kanske hade det varit bra att ge några försök till svar. I viljan att täcka in hela sanningen går det inte att göra några påståenden utan att uppfattas som inkorrekt. Det leder till att det känns som att utställningen kunde ha haft mer att ge men inte vågar vara inkorrekt. Vill man se samiska föremål och få samisk historia och nutidshistoria är utställningen värd att ses.
Samer är ett urfolk och en svensk minoritet. Det finns ca 80 000 samer i Sverige, Norge, Finland och Ryssland varav 20 000 bor i Sverige. Det finns nio samiska dialekter och i utställningen är texterna skrivna på svenska, engelska och nordsamiska. För mer information om utställningen, besök Nordiska museets hemsida. Länk
Nordiska museet i Stockholm öppnade i november 2007 en ny samisk utställning. Ända sedan 1870-talet då museet låg på Drottninggatan i Stockholm har det funnits samiska utställningar och i museets samlingar finns idag ca 6500 samiska föremål där många är exempel på slöjd och hantverk. Denna nya utställning visar ett urval av dessa föremål och ställer frågor kring identitet, historia och framtid, kulturmöten och kulturkrockar men utan att ge några direkta svar. Till utställningen kan man komma via två ingångar som framhäver två olika perspektiv. Via den norra ingången kommer man in till ett rum där hantverket visas i montrar och där frågan ställs hur man utrycker sin samiska identitet. Hantverk kan vara ett sätt att uttrycka identiteten och utställningen vill poängtera att varken identitet eller samiska föremål är av en specifik sort. I de flesta montrar ligger föremålen placerade geografiskt, från norr till söder. Förutom den uppdelningen finns också skillnader beroende på om de har tillverkats för ung eller gammal, man eller kvinna, pojke eller flicka. I montern som visar mössor syns detta tydligt och visar dessutom exempel på influenser från det icke-samiska. En flickmössa i kläde från 1940-talet är bandkantad med ett bomullsband med motiv från Snövit och de sju dvärgarna. Det väcker frågan vad som är samiskt och vad jag som icke-same betraktar som samiskt. Det känns skönt att det i utställningen har valts att lyftas fram en mössa som samtidigt är traditionell och barn av sin tid.
På 1700-talet, då det var goda ekonomiska tider för samerna, köptes mycket silverprodukter från svenska och norska silversmeder. Skedar var ett vanligt sådant föremål som ett vackrare och dyrbarare komplement till dem i renhorn. Det går att se tydliga likheter i formspråk mellan silverskedar och renhornsskedar. Sydsamiska skedarna har geometriska mönster medan nordsamiska är mer floristiska. Renhornsskedar lämnades in som förlagor för silverskedar men när det på 1800-talet blev sämre ekonomiskt har silverskedarna istället använts som förlagor för de renhornsskedar som har tillverkat. Så har impulser vandrat geografiskt, mellan material och mellan århundraden.
Vad är sameslöjd idag? I montern med väskor syns bland de gamla, traditionella en nysydd väska i vitt kläde med applicerat prickigt lakskinn, renskinn i kanterna och vid handtagen frostat plexiglas. Kanske är det så som den nutida tolkningen av sameslöjd kommer att se ut, de utprovade traditionella materialens flirt med vårt samtida material och formspråk.
Om södra ingången till utställningen används möts man av frågor. Vems land? Vems bild? Vems röst? Vems kulturarv? Frågorna ställs men kanske hade det varit bra att ge några försök till svar. I viljan att täcka in hela sanningen går det inte att göra några påståenden utan att uppfattas som inkorrekt. Det leder till att det känns som att utställningen kunde ha haft mer att ge men inte vågar vara inkorrekt. Vill man se samiska föremål och få samisk historia och nutidshistoria är utställningen värd att ses.
Samer är ett urfolk och en svensk minoritet. Det finns ca 80 000 samer i Sverige, Norge, Finland och Ryssland varav 20 000 bor i Sverige. Det finns nio samiska dialekter och i utställningen är texterna skrivna på svenska, engelska och nordsamiska. För mer information om utställningen, besök Nordiska museets hemsida. Länk