Skriv ut

Stilikonen Karin 150 år


karinlarsson_0604 Lekfullhet, funktion och nyskapande. I Kvarnen vid Sundborn riktas strålkastarljuset mot Karin Larssons textila verk och konstnärsskap. Utställningen går under namnet "Stilikonen Karin 150 år". På våningen ovan ställer studenter från Borås Textilhögskola ut verk med inspiration från Karin Larsson.


Det var över 10 år sedan jag besökte Sundborn senast. Jag kände inte igen mycket av miljön men jag kände igen känslan av att vara där. Det var spännande att komma till en plats där två kreativa personer levt och verkat. När jag var barn stod Carl Larsson och ”hans” gård i centrum för vårt besök. Denna gång var det en utställning med Karin Larsson och hennes textila skapande för hem och familj.

Många är vi som associerar Karin Larsson med enkla, bekväma och praktiska kläder. Luftiga och rörliga klänningar både för henne själv och barnen. Självklart finns dessa med, men även så mycket mer. Utställningen visar på ett brett konstnärskap och överallt beskrivs hon som före sin tid vad det gäller formgivning, färgsättning och förhållningssätt till skapande.

Föremålen i utställningen lyfter Karin Larssons moderna sida. Med geometriska former i broderier och vävar visar Karin Larsson på ett konstnärskap där lekfullheten har fått styra mönstrets utformning. Föremålen har utformats till hemmet och hon tycks ständigt ha kombinerat nytta med nöje. Ett av de mer storslagna föremålen är ett draperi med en stor ros som hängt för dörren till parets sovrum.

Trots alla hänvisningar till Karin Larsson som modern och nytänkande förvånas jag ändå av de starka färgerna i rosa, turkos, lila och gult. Jag tänker att de hade lika gärna kunnat vara från idag.

Det som inspirerar mig mest är hennes inställning och starka integritet. När det blev fel i linneväven svarade hon bara:
- Det gör inget, handens arbete ska synas.

För mig visar citatet på självständighet och frigjordhet där stilnormer och hantverksnormer har förbigåtts och egna vägar, egna lösningar och egna tankar har fått företräde. Genomgående framställs Karin Larsson som en stark, självständig, medveten konstnärssjäl som utvecklat sin konstnärliga ådra med de medel hon hade att tillgå. Även om hon gått konstskola var det inte möjligt för henne att utöva det jämsides med sin man. Hemmet och textil blev hennes sätt att uttrycka sig.

Mig personligen var det synnerligen dags att få chans att upptäcka Karin Larssons livsverk. Under alla år har hon alltid stått i skymundan av sin man och att få se henne hyllas känns mycket positivt.

På våningen ovan har studenter från Borås Textilhögskola inspirerats av Karin Larsson och tillverkat verk utifrån skilda perspektiv. Flera har tillverkat plagg som tagit fasta vid lekfullhet, det praktiska och tanken om befintliga ting i nya sammanhang. En klänning av vinylskivor, plagg med tryck i färgstarka färger och med det slumpmässiga som utgångspunkt. En tröja av tamponger med titeln men´s wear gör ett feministisk inlägg. Detsamma gäller porträttet av Karin Larsson med en kurbitsmustasch. Fyra studenter har tillsammans arbetat fram ett skissmaterial utifrån föreställningen av hur Karin Larssons verk skulle sett ut om hon varit verksam idag.

De bägge utställningar hyllar tillsammans Karin Larsson och jag hoppas att sommarens hommage inte sluta här.

Läs mer här

Anna Palm