Ting bland ting på HDK Steneby
HDK Steneby i Dalsland bjöd i början av oktober in till föreläsningar och workshops under rubriken Ting bland ting, Människa bland människor, där innehållet kretsade kring ting, konsumtion, handel och människan.
Första dagen innehöll tre föreläsningar, en workshop och avslutades med en paneldiskussion mellan föreläsarna. Olav Fumarola Unsgaard, statsvetare som bland annat arbetar som redaktör på tidskriften Ord & Bild, talade om relationen mellan den konsumerande människan och varan. Hans ingång var Marx syn på kapitalismen som en viktigt grund för att se på dagens ekonomiska samhälle vilket är mycket mer komplex än för 150 år sedan.
Idag finns många nya delar i ekonomin vilka sammantagna gör att vi kan säga att vi lever i en helt ny tid.
Han tog exempel på att platsen idag är oviktig, att det inte spelar någon roll om du bor i Dals Långed eller i New York, allt du behöver är en dator eller en mobiltelefon. Industriarbeten blir färre till förmån för kunskaps- och kommunikationsområden. Det är också nytt att det, från och med förra året, i hela världen bor fler människor i städer än på landsbygden. Olav Fumarola Unsgaard talade om tre olika företag som förändrat synen på varan, Camper, Zara och Dem collective. Hur man kan bygga upp ett varumärke eller försäljning av en vara på andra sätt än de brukligt traditionella. Valfriheten idag är större än någonsin och människors val spelar roll, samtidigt som man är fast i ett system som bygger på konsumtion. Man definierar sig själv och andra genom det man konsumerar.
Eftermiddagen inleddes med ett föredrag av Åsa Jungnelius, konsthantverkare som arbetar i glas. Hon inledde med att konstatera att ting berör, att de finns med oss hela tiden och inte går att värja sig emot. Hon visade hur hon har jobbat med att i utställningar lyfta fram shoppingen. Hon har arbetat med att hylla shoppingen och samtidigt visa på ambivalensen genom den tomhet som kan infinna sig efteråt. En diskussion handlade om fint och fult när hon beskrev ett projekt som drivits i Tensta konsthall med utforskandet av det kreativa ordlösa mötet mellan människor med olika kulturell och etnisk bakgrund. Med syftet att bygga en utställning utifrån fint och fult gick de till nationalmuseet för att välja ut föremål som kunde beskriva deras subjektiva tyckande kring dessa två ord. Kan man överhuvudtaget tala om fint och fult och vad händer med föremålet utifrån de kontexter som det har vid vår bedömning om det är fint eller fult? En annan utställning som hon arbetat med var på Blås och Knåda i Stockholm där hon byggde upp två skyltfönster med glossiga, färgstarka och överdrivet stereotypa ting som hon tillverkat. När sedan personer kom in i lokalen för att titta vidare så fanns där bara tomma kartonger, inget av det man hade sett i skyltfönstret men där inte kom åt.
Marcus Bergman talade om tingens poesi, den del som enligt Aristoteles låg mittemellan teori och praktik. Hans föreläsning gick från högt till lågt och innehöll allt från ironi till djupaste allvar. Tillsammans med sin familj driver han företaget Bergmans som odlar ekologisk bomull i Peru. Hans syn på shopping var att endera är samhället bedövat eller också har det kommit så långt i utvecklingen att folket har tid att göra något som enbart är roligt, utan att tänka på sin överlevnad.
Kvällens debatt kom att handla mycket om shoppingens vara eller icke vara.
En dialog fördes om hur stor del ens sammanhang har för hur stort begär man känner för att konsumera ting. Ett exempel som kom upp var hur man på Steneby är så långt från fysiska platser att köpa saker på så att begäret mattas av. I en stad blir man däremot lockad till köp hela tiden och konsumerar således mer.
Genusperspektivet fördes också in då det blev tal på shopping som en traditionell kvinnlig företeelse som inte ses som något fint, som ett tecken på den ickehållbara konsumtionen medan traditionell manlig köplust inte riktigt ryms i samma diskussion då det kan gälla större ting som inte omfattas av ordet shopping.
Det som glömdes bort i debatten var problematiken att många är kritiska mot konsumtion samtidigt som de studerar eller har studerat på skolor där man lär sig att producera föremål. Motsättningen kan vara svår att förhålla sig till. Vill man vara utanför konsumtionssamhället, vara en del av den eftersom många ska försörja sig genom att tillverka föremål eller ska man tillverka föremål som kritiserar konsumtion? Känslan att något är fel och att man kanske inte bara måste bromsa upp konsumtionen utan även dra ner på den eller till och med sluta konsumera.
En sammanfattande åsikt var att vi måste börja betala mer för de varor vi konsumerar och tänka mer på vad vi konsumerar för att ge möjlighet till en mer rättvis och hållbar handel.
Skrivet av Mia Lindgren
Bilder i urval av Veronica Olofsson
Första dagen innehöll tre föreläsningar, en workshop och avslutades med en paneldiskussion mellan föreläsarna. Olav Fumarola Unsgaard, statsvetare som bland annat arbetar som redaktör på tidskriften Ord & Bild, talade om relationen mellan den konsumerande människan och varan. Hans ingång var Marx syn på kapitalismen som en viktigt grund för att se på dagens ekonomiska samhälle vilket är mycket mer komplex än för 150 år sedan.Idag finns många nya delar i ekonomin vilka sammantagna gör att vi kan säga att vi lever i en helt ny tid.
Han tog exempel på att platsen idag är oviktig, att det inte spelar någon roll om du bor i Dals Långed eller i New York, allt du behöver är en dator eller en mobiltelefon. Industriarbeten blir färre till förmån för kunskaps- och kommunikationsområden. Det är också nytt att det, från och med förra året, i hela världen bor fler människor i städer än på landsbygden. Olav Fumarola Unsgaard talade om tre olika företag som förändrat synen på varan, Camper, Zara och Dem collective. Hur man kan bygga upp ett varumärke eller försäljning av en vara på andra sätt än de brukligt traditionella. Valfriheten idag är större än någonsin och människors val spelar roll, samtidigt som man är fast i ett system som bygger på konsumtion. Man definierar sig själv och andra genom det man konsumerar.
Eftermiddagen inleddes med ett föredrag av Åsa Jungnelius, konsthantverkare som arbetar i glas. Hon inledde med att konstatera att ting berör, att de finns med oss hela tiden och inte går att värja sig emot. Hon visade hur hon har jobbat med att i utställningar lyfta fram shoppingen. Hon har arbetat med att hylla shoppingen och samtidigt visa på ambivalensen genom den tomhet som kan infinna sig efteråt. En diskussion handlade om fint och fult när hon beskrev ett projekt som drivits i Tensta konsthall med utforskandet av det kreativa ordlösa mötet mellan människor med olika kulturell och etnisk bakgrund. Med syftet att bygga en utställning utifrån fint och fult gick de till nationalmuseet för att välja ut föremål som kunde beskriva deras subjektiva tyckande kring dessa två ord. Kan man överhuvudtaget tala om fint och fult och vad händer med föremålet utifrån de kontexter som det har vid vår bedömning om det är fint eller fult? En annan utställning som hon arbetat med var på Blås och Knåda i Stockholm där hon byggde upp två skyltfönster med glossiga, färgstarka och överdrivet stereotypa ting som hon tillverkat. När sedan personer kom in i lokalen för att titta vidare så fanns där bara tomma kartonger, inget av det man hade sett i skyltfönstret men där inte kom åt.
 |
 |
 |
Marcus Bergman talade om tingens poesi, den del som enligt Aristoteles låg mittemellan teori och praktik. Hans föreläsning gick från högt till lågt och innehöll allt från ironi till djupaste allvar. Tillsammans med sin familj driver han företaget Bergmans som odlar ekologisk bomull i Peru. Hans syn på shopping var att endera är samhället bedövat eller också har det kommit så långt i utvecklingen att folket har tid att göra något som enbart är roligt, utan att tänka på sin överlevnad.
Kvällens debatt kom att handla mycket om shoppingens vara eller icke vara.
En dialog fördes om hur stor del ens sammanhang har för hur stort begär man känner för att konsumera ting. Ett exempel som kom upp var hur man på Steneby är så långt från fysiska platser att köpa saker på så att begäret mattas av. I en stad blir man däremot lockad till köp hela tiden och konsumerar således mer.
Genusperspektivet fördes också in då det blev tal på shopping som en traditionell kvinnlig företeelse som inte ses som något fint, som ett tecken på den ickehållbara konsumtionen medan traditionell manlig köplust inte riktigt ryms i samma diskussion då det kan gälla större ting som inte omfattas av ordet shopping.
Det som glömdes bort i debatten var problematiken att många är kritiska mot konsumtion samtidigt som de studerar eller har studerat på skolor där man lär sig att producera föremål. Motsättningen kan vara svår att förhålla sig till. Vill man vara utanför konsumtionssamhället, vara en del av den eftersom många ska försörja sig genom att tillverka föremål eller ska man tillverka föremål som kritiserar konsumtion? Känslan att något är fel och att man kanske inte bara måste bromsa upp konsumtionen utan även dra ner på den eller till och med sluta konsumera.
En sammanfattande åsikt var att vi måste börja betala mer för de varor vi konsumerar och tänka mer på vad vi konsumerar för att ge möjlighet till en mer rättvis och hållbar handel.
Skrivet av Mia Lindgren
Bilder i urval av Veronica Olofsson