Ett julminne.

Den här historien börjar egentligen lite sorligt, den är från när jag var liten, runt fyra fem år. Hela familjen är samlad på julafton.

Vi har säkert ätit gott och haft det mysigt men jag var ju bara ett litet barn
och andra saker var mycket viktigare. Som att jultomten var på väg. Vi
hade tittat på Kalle Anka och hans vänner och nu var det dags att öppna
julklappar. Bland paketen finns två stora paket, ett till mig och ett til
min syster. Vi öppnar paketen och däri finns en jättefin och vacker
porslinsdocka. Det var helt fantastisk vad kul! Självklart var jag tvungen
att leka med den genast. Men en fyraåring är inte alltid så försiktig när
hon är helt uppspelt på något sätt gick min nya fina porslinsdocka sönder.
Jag blev helt förstörd, grät och blev ledsen och arg.
Då får jag den finaste presenten av dem alla, min systers porslinsdocka.
Tomten kanske är snäll, men min syster är snällare.