Skriv ut

Ett sparsamt samhälle?

Kan själv! foto Hanna AnderssonAtt vara rädd om vår miljö, ekologiskt och mindre utsläpp, ja det är fraser vi hör varje dag och mål som fler och fler strävar emot. Men är dessa ord bara ett sätt att trösta vårt dåliga samvete? Är det först och främst utsläppen eller är det överkonsumtionen vi borde bekämpa och vill vi egentligen bli ett sparsamt samhälle?


Jag går nu min sista termin på textil och modedesign i skara och började fundera kring miljöfrågor med utgångspunkten textil. Vi fick i uppgift att komma på saker i vår vardag vi skulle kunna ändra på för en mer hållbar textil utveckling. Givetvis poppade meningar som ”jag ska laga i stället för slänga…” , ”jag ska lämna kläderna till second hand när jag tröttnat på dem”, tygpåse i stället för plastpåse i affären, tvättnötter osv. Men jag undrar, räcker det? Snart blev jag dock ganska frustrerad när jag insåg att samma problematik som finns kring vårt extrema textila förbrukande praktiskt taget finns inom alla andra områden. Och att konsumtionstanken genomsyrar hela vårt samhälle och dess ekonomiska system.

 

Många av dessa små bra saker försöker jag redan praktisera i min vardag och om givetis HELA västvärlden skulle göra likadant skulle skillnaden bli stor, men då är frågan, varför gör vi inte det då?

Hushålla med resurser

Om man verkligen ska få bukt med dagens miljöproblem så måste vi ändra vårt tankesätt eller samhällets tankesätt och sluta med denna överkonsumtion. Hur ofta resonerar vi inte: " äh, det är så billigt så det är bara köpa nytt när det går sönder om en vecka" och jag ska absolut inte säga att jag är ett smack bättre! Det sitter så djupt in i oss att vi ska slänga i stället för att laga, och för att öka på detta ser företagen idag till att saker går sönder inom en viss tid och att det är dyrare att köpa reservdelar än att köpa helt nytt. När kan det bli billigare att producera helt nytt i stället för att byta ut en komponent!???

Många av oss pratar om att laga osv. men det anses fortfarande fult att gå i lappade kläder. Att vara sparsam är idag ingen dygd utan snarare lite pinsamt och lite fattigt. Man tycker synd om den som måste hushålla med det man har. Men tänk om det inte är pengar vi ska spara på, utan de (natur)resurser vi faktiskt har? Vi behandlar alla våra resurser respektlöst idag, alla resureser utom " resursen pengar" för den styr allt och är vår gud....?

Det anses inte helt okej att vara en sparare heller, att man har källaren full med saker som kan vara bra att ha. Beteendet att spara och samla kan och borde vara en bra egenskap, men jag tror att detta beteende i kombination med rutinen att köpa nytt skapar ett problem för den som hamstrar men glömmer återanvända. Hade vi däremot inte haft vanan att köpa nytt hela tiden hade vi hämtat upp och fixat till de där sparade sakerna i källaren.
Ordning och reda, behöver inga pengar på fredag, foto Hanna Andersson
Det finns många tillfällen att hushålla med våra resurser. Ska vi vara riktigt hardcore kan man ju försöka ta tillvara alla de djurfibrer vi har runt oss dagligen, så som den fårull som bönderna bara slänger för att ingen vill ha den. Vi kan även använda de skinn från alla dessa djur som slaktas i stället för att bara ta köttet. Det finns en massa jättebra material där som idag bara slängs endast för att det i vårt samhälle "tar för lång tid" (och därigenom kostar för mycket pengar!?)

Vill samhället vara sparsamt egentligen?

Vi har alla kontakt med modebranchen framför allt som konsumenter. Vi vet alla att trender växlar snabbt i dagens modeindustri och att detta binder den som vill " vara inne" att hålla sig uppdaterad och se till att ha de nya kläderna. Många säger att de ger bort kläder de tröttnat på, men hade vi egentligen tröttnat på dem om ingen hade sagt att de är gamla? jag vet själv att jag tänkt "jag går alltid i den här gammla tröjan, folk måste ju tycka jag är skittråkig. Jag borde köpa något nytt och kul." men min tröja fungerar fortfarande lika bra egentligen. Vi kanske har ett ansvar att sätta ner bromsen på modeindusrin och helt enkelt kräva ett mer rimligt tempo på trenderna. För hur värt är det att köpa dyra kläder av hög kvalité som håller skitlänge om vi ändå inte vill ha dem efter ett par år?

Kan orden om ekologiskt och miljövänligt snarare vara en täckmantel över vårt förhållningssätt till resurser och skapa en illusion av att vi kan fortsätta konsumera i samma takt?

Jag tror att det hos många större företag egentligen inte handlar om miljön utan att tjäna pengar. De lyfter fram produkter som ”miljövänliga(re)” fast de egentligen inte alls är miljövänliga jämfört med andra alternativ, bara för att det dåliga samvetet ska få oss att välja de som vi tror är bra. Ett exempel är tvättmedel. Stora företag marknadsför sina ”miljövänliga” tvättmedel medan det finns helt komposterbara tvättnötter som gemene man inte ens vet att det existerar. Hade man genuint varit intresserad av miljön tror jag att man snarare investerat i tvättnötter och marknadsfört dessa i stället för att fortsätta marknadsföra ”fejk-miljövänligt tvättmedel”.
Tvättnötter, foto Hanna Andersson
Okunskap är en bov i dramat. Förr viste man hur man tog hand om materialen, vilka material som lämpade sig till vad och hur de framställdes. Idag är det ytterst få som har en aning om att man kan och bör vädra yllekläder rena och att lyocell är ett relativt miljövänligt material trots att det är syntetiskt framställt. I och med att vi praktiskt taget inte vet någonting om våra material utan överlåter detta till tvättrekomendationer och klädtillverkare så tappar vi möjlighet att välja och vårda våra kläder. Och detta gällde bara kläder, tänk alla andra material som vi inte har en susning om hur de fungerar och hur man får ut mesta möjliga ur dem.

Det ligger tydligen inte så stort allmänintresse i att informera om detta? Och på grund att folk uppfattar ylle som ”otvättbart” så lanseras ylleprodukter som är ytterligare behandlade och därför tvättbara. Vadå gå över ån efter vatten? Varför så desperat utveckla en produkt till att bli tvättbar när den inte ens behöver tvättas i någon större utsträckning?

Kanske är det av samhällets intresse att lära barn inte bara hur man räknar och skriver utan även hur man tar hand om och vårdar sina resurser. Är det viktigaste att lära dem tjäna pengar eller att spara på det man kan? Är det så att denna kunskapen inte är fördelaktig ur samhällsekonomisk synvinkel?

Att få varje människa att göra sin lilla beskärda del i kampen för en långsiktigt bättre miljö kanske i det större perspektivet inte ligger i att handla ekologiskt, även om detta är en förutsättning för en hälsosam planet. Långsiktigt tror jag det kommer hänga på att vi varsamt hushåller med våra resurser för att alla ska kunna ta del av en rimlig välfärd och att vi slutar värdera allt utifrån låtsasresursen pengar och fokuserar på vad vi egentligen har. Jag tror inte att ansvaret ligger i främst enskilda individen utan att man som samhälle aktivt jobbar för att normer och värderingar kring konsumtion ändras, att välfärd inte värderas i kr/capita utan kanske rent krasst hur lite vi behöver köpa och göra av med men ändå må bra.


Skrivet av Hanna Andersson 

Joomlas felsökningskonsoll

Session

Profilinformation

Minnesanvändning

Databasfrågor