|
I min värld fanns det förut det som kallades för collage. Man tog det man hade i form av bilder, fotografier, tidningsurklipp, tecknade eller målade med pennor och färger man hade, klippte och klistrade tills man var nöjd med kompositionen. Jag finner det otroligt stimulerande att bläddra och klippa i gamla tidningar. Bilderna och texterna får igång associationer och tankar som aldrig annars hade uppstått. Så för några år sedan dök fenomenet ”scrapbooking” upp och jag får erkänna att jag inte är helt insatt i genren och dess egentliga bakgrund, men som jag ser det påminner det vid första anblick om ett slags collage. Jag har funderat och ju mer jag tänker på ju större blir skillnaden. Det scrapbooking i första hand tycks innebära för mig är en ökad konsumtion och förminskade sparstrategier. En hel del nya butiker öppnar fyllda med specialpapper och specialprylar som kräver betydligt mer resurser och energi för att framställa, samtidigt som en ytterligare effekt tycks vara är ökad kreativ osäkerhet.
En god vän till mig berättade att hon sett en lapp på sin arbetsplats som uppmanade personalen att delta i julpyssel, det skulle tillverkas julkort och liknande. Hon tyckte det verkade som en synnerligen trevlig sysselsättning och bokade in sig för detta, som hon uppfattade härligt kreativa evenemang. Framför sig såg hon färger, klister, papp, tidningar, gamla tygbitar. Dagarna innan hörde hon i korridorerna hur hennes arbetskamrater började tala om att köpa fina papper, tryckmallar, klistermärken och annat färdigtillverkat. Någonstans inom sig började hon ana att det inte handlade om den sorts kreativa kaos hon var van vid där sk. ”skräp” brukar användas . Väl på plats såg hon hur hennes arbetskamrater plockade fram färdigutskurna pappersmallar, tryckstämplar osv. medan hon själv lyfte fram kritasken och en pappbit. Fascinerat samlades de andra runt min vän och undrade hur i hela friden hon gjorde samtidigt som de åmade sig över att de själva aldrig skulle kunna göra något sådant.
Det blir på ett sätt väldigt tragiskt då det är ett alltför återkommande beteende att alltför många människor tror att de inte kan något, att allt de gör blir fult och dåligt. Och det är någonstans här jag ändå kan känna viss tacksamhet mot scrapbooking. För en del av vad det handlar om måste vara att när man gör ett collage så gör man det på ett sätt mera ”själv”, på egen hand. Det är ens egna tankar som styr och när det är en själv som styr så är det även lättare att bli bedömd, man måste helt enkelt stå för resultatet. Jag förstår känslan av att fyllas av prestationskrav inför kreativa arbeten men i många fall så känns kravfylldheten överflödig – det skulle bara kunna vara roligt! Även om jag förespråkar billigt framför dyrt, återvunnet framför nytt , ”skräp” framför ”scrap-” så känner jag ändå att denna scrapbookingtrend måste fylla någon slags funktion, det får ju uppenbarligen människor att skapa i någon form . I slutänden borde styrd kreativitet vara bättre än ingen kreativitet!
|
