En skör tråd

Den här texten är skriven med min vänstra hand och en hel del vilja. Det är en hyllning till en yrkeskår som på sätt och vis verkligen är kravallslöjdare.

Dom både syr och karvar i ett ganska ovanligt och unikt material. Deras verksamhet är verkligen livsnödvändig och kan nog vara ganska kreativ också, vid stora avancerade projekt. Jag pratar förstås om vår sjukvårdspersonal och framför allt våra läkare som med skalpell, nål och tråd skapar något fungerande av diverse trasor. Idag har de lappat ihop min högra hand på ett mycket hantverksmässigt OCH proffsigt sätt efter att jag utfört lite mindre proffsigt slöjdande vid en planhyvel. Om några veckor kommer handen fungera som den ska igen. Och jag är sjukt(!) glad att jag faktiskt fortfarande KAN höja ett varningens finger till alla slöjdare där ute. Snälla söta ni, var försiktiga när ni använder verktyg som utan minsta hänsyn kan förstöra era viktigaste fysiska redskap: Händerna. Men med detta sagt: Låt er inte skrämmas utan slöjda på därute, det finns så mycket ännu oslöjdat! Och skulle ni slinta olyckligt så var glada att vi bor i ett land som har så duktiga slöjdare på sjukhusen också!