Om kreativitet och inspiration

Livet handlar främst om att öppna dörrar, för sig själv och för andra. Som slöjdare har vi verkligen resurser att göra just det och för oss som håller kurser och workshops är möjligheterna verkligen storslagna. Något som förvånat mig genom åren är hur många människor som blivit avskräckta från att slöjda redan under slöjdlektionerna i grundskolan. Detsamma tror jag kan sägas om synen på bildlektionerna. Å ena sidan har jag förståelse för att det i nuläget existerar skolplaner och krav på verifierbara kunskaper. MEN viljan att få människor att ”göra rätt” får aldrig bli starkare än viljan att få människor att göra nåt över huvud taget, att väcka nyfikenhet och lust.

Jag vet inte om det går att undervisa i kreativitet och när vi blir verkligt inspirerade tror jag att vi inte blir det av verken i sig.

-vad jag menar? Så här: Jag såg en gång ett program på tv om konstnären Mark Rothko. Enligt vad jag kommer ihåg från det där programmet började Rothko med att måla realistiskt, efter ett senare mer åt det abstrakta hållet och efter ett visst år målade han enbart tavlor bestående av fyrkantiga block i olika färger. Så målade han tills han tog sitt liv 1970. Jag tycker dom tavlorna är fantastiska men det som inspirerar mig hos Rothko är inte hans abstrakta expressionism utan hans mod, tilltron till sitt eget uttryck, uthålligheten i processen och att han tar sig själv på allvar.

Om du möter din favoritkonstnär, vad skulle du säga till henne eller honom? Om du är lärare, vad säger du till dina elever? Finns det någon anledning att någonsin göra något annat än att stödja människor i deras kreativa processer, att driva dom längre, närmare, sitt personliga uttryck, sina gränser.

Livet handlar om att öppna dörrar. Och grisar.

Skrivet av Erik Torstensson