Rapport från de refuserades salong

Så innan midsommar som man kan tänka sig fick jag ett brev från Stenebyskolan, där hade jag sökt programmet ”Textil – Kläder - Formgivning”. På pappret fanns det tre små rutor och efter varje ruta texten ”Antagen”, ”Reserv” samt ”Icke-antagen” och av någon anledning satt det ett kryss i den sista av dessa rutor.

Ärligt talat så blev jag ganska rådlös, eller snarare väldigt rådlös, jag öppnar fortfarande brevet ibland för att se om jag inte läst fel trots allt. Nu är det såklart inget konstigt med att man inte kommer in på den utbildning man sökt och speciellt in när det gäller de mer konstinriktade programmen. Problemet för mej är bristen på insyn; urvalsprinciper, vilken kvalitet konkurrenterna har och möjligheten att få feedback. Såhär kan det till exempel vara; ett år sökte jag till HDK i Göteborg, jag blev kallad till intervju och slutade som 2:a reserv. OK tänkte jag, inte så illa trots allt, om jag jobbar på och söker nästa år med kanske jag kommer in. Så året därefter sökte jag igen och blev inte kallad till någon intervju och fick alltså inte ens någon reservplats. I år sökte jag även Konstfack där jag slutade som 12:e reserv (och motstod frestelsen att ringa institutionen och be om adresserna till de elva som står innan mig).

 

Hur ska jag förstå det här? Ena året är jag jävligt nära att komma in på en utbildning jag verkligen vill gå och ett annat år kommer jag inte ens in på ”sista chansen”. Är allting bara ett stort lotteri? Blir jag sämre och sämre? Är allt frid och fröjd tills jag måste träffa folk och prata med dom? Och naturligtvis är det psykologiskt oförsvarbart att kritisera urvalet som görs – varför skulle jag från början söka en utbildning om jag inte tror den drivs av kompetenta personer? Såhär känns det: En gång om året kan du ge dej ut på en vandring genom ett snårigt träsk, efter en månad kommer du fram till en port, där får du sitta å vänta, sen kanske den öppnas, eller så öppnas den inte. Och det är allt.

Where do we go from here? We' re going nowhere - Pink Floyd