Slöjden i skolan –ett försvarstal

Sådär ja. Nu har första terminen av slöjdande dragit igång på Lärarprogrammet i Linköping, där jag läser till lärare. Tänkte skriva en text om hur det känns såhär långt. Kanske någon kan ha nytta av det, om man funderar på att läsa till lärare, eller bara är allmänt intresserad av vad vi håller på med.

Jag blev rätt förvånad när jag insåg att man inte behöver
lämna några arbetsprover alls, för att få läsa till slöjdlärare.
Nu börjar jag faktiskt förstå varför. Som slöjdlärare är den
främsta yrkeskvalitén inte hur fint du broderar eller svarvar.
Du jobbar inte så mycket med slöjd ändå, du jobbar mest
med barn. Och DOM jobbar i och för sig med slöjd, men det
är sällan slutprodukten som är det viktiga.

Snarare handlar slöjd i skolan idag om själva ”slöjdprocessen”.
Vägen från ide, via planerande och genomförande och tillslut
utvärderandet av hur det gick.
Därefter, med dessa erfarenheter i bagaget nya idéer och
så rullar det på. Slöjden i skolan är till för att träna upp
motorik, tålamod, envishet, samarbetsförmåga, problemlösning,
kreativitet, initiativförmåga, självförtroende etc.

Slöjdämnet är också ganska unikt eftersom det på ett naturligt
sätt innehåller många andra ämnen. Självklart kemi och
matematik, men också saker som Samhällskunskap, ekonomi,
design, historia med mera kan naturligt vävas in i slöjden.
Teori och praktik blir ett! Det känns som ett fantastisk bra
ämne som integrerar så många former av kunskap och jag har
därför väldigt svårt att förstå varför det har så lite timmar i
kursplanerna.

Ojoj. Det här blev visst mer ett försvarstal för slöjden än en
redogörelse för hur det känns. Well. Det känns bra får jag väl
avsluta med då. Bilderna är resultat av några av de första,
ganska enkla men intressanta, slöjduppgifterna vi fick bita i…

Skrivet av:
Johan Trolin