Vet du vad du håller på med?
|
Slöjd kan ibland se väldigt lättillverkad ut och det kan man ju få höra ibland. Jämfört med mobiltelefoner är det förståss sant. Men sätt en kniv eller ett par strumpstickor i händerna på den som är ovan, så inser de snabbt att det krävs en hel del träning innan man ”får till det”. Den ovane frågar: ”Hur gör man då?” |
 |
Mycket av slöjdandet är praktisk till sin karaktär, och därför svårt att sätta ord på. Vi kan visa hur man gör, men det är svårt att beskriva. Det kan medföra att kunskapen blir osynlig och därmed föga utnyttjad eller värdesatt eftersom vårt samhälle bygger på muntligt/skriftligt ”tydlig” fakta i så hög grad. Men praktisk kunskap HAR också ett värde även om den är svår att verbalisera. Här kommer en liten hjälp på traven om du behöver verbalisera dig…
”Redan de gamla grekerna” är kanske en sliten fras, men filosoferna Platon och Aristoteles ger oss faktisk några begrepp och argumenterar för den praktiska kunskapens värde. ”Techne” kallar dom den sorts kunskap som sitter i händerma, den som är praktisk till skillnad från ”episteme” –teoretisk kunskap (som ”sitter i huvet”). Vi slöjdare kan alltså ha både episteme-kunskap om exempelvis vilka färger som passar ihop och kanske hur man framställer dem, och technekunskap, exempelvis alla handgrepp som används när man täljer. Den kunskapen sitter mest i händerna, och har hamnat där genom envist övande. Det är för övrigt också något som förföljer de estetiska uttrycksformerna. ”Vanligt folk” har en tendens att kalla oss kreativa, talangfulla, begåvade och konstnärliga och tro att det är någon slags naturbegåvning det handlar om. Nix, säger jag. Mycket forskning hävdar att det inte handlar om begåvning utan vilken uppväxtmiljö vi befunnit oss i, och hur mycket vi ÖVAT. Ett fint ord för detta är ”sociokulturell miljö” ifall ni behöver svänga er med uttryck.
Fler forskningsmässiga uttryck är ”diskurs” som betyder ungefär ”fackspråk”. Alltså hur man pratar om exempelvis textiltekniker är en ”diskurs” som består av en massa speciella ord. Sen har vi även begreppet ”Kontext” som låter akademiskt proffsigt och bra. Det betyder ungefär ”sammanhang”, alltså för att förstå mitt slöjdande behöver man kanske titta på den sociokulturella kontext jag vuxit upp i. Nu blev det krumelurigt och bra va!
Men åter till grekerna. Det finns också kunskap som kallas ”Fronesis” och då handlar det om hur vi agerar ur ett etiskt perspektiv –alltså vilken moral och vilka åsikter vi har, vilka etiska värderingar vi följer etc. Den som väljer att slöjda själv istället för att köpa nya saker kan då sägas använda sina Fronesis-kunskaper. Vilka sådana kunskaper som ses som rätt eller viktiga i ett samhälle kan förståss variera men i våra klimatkristider tenderar många att uppskatta den miljövänliga gör-det-själv-tanken.
I skolans värld jobbar man idag med fyra former av kunskap på ”F” för att täcka in så många aspekter som möjligt. Det kan även vi kravallslöjdare göra för att beskriva vad vår kunskap består av. De fyra F:en som kunskap kan bestå av är: Fakta, Förståelse, Förtrogenhet och Färdighet. Behöver de förklaras så titta efter i skolans styrdokument, eller starta en fråga här på kravallslöjds forum, så kan vi tillsammans utveckla våra argumenterande färdigheter om vad det är vi håller på med!
Skrivet av: Johan Trolin