Petra Svensson V.28

Petra Svensson, 23 år, Bor i Göteborg och läser sociologi på universitetet.

Petra ser sig själv som hantverkare eftersom hon tycker funktion är det viktigaste av allt, och får dominera över estetiken om det blir nödvändigt. Med stora slöjdinslag, eftersom hon gillar att skapa det som behövs till husbehov. Men hon tycker ändå att hon är en liten skvätt designer också.
Favoritmaterialet är textil, tyg som nummer ett och garn som nummer två. Fast hon tycker att hon inte helt lyckats komma överens med ull i tovningssituationer.

Senaste alstret som hon för närvarande arbetar med är en brudklänning i linne, där hon hämtat inspiration från Leksands svartstick, medeltid, och folkliga linneplagg.
-Det är himla kul, men nu börjar lusten tryta, så förhoppningsvis blir den klar snart. Jag ska inte gifta mig nu, brukar jag alltid skynda mig att förklara när någon frågar vad jag håller på med.
Anledningen till att hon ändå lagt ner tiden (lite för många timmar) på klänningen är att hon fick ett anfall av inspiration förra sommaren, ett sånt där man kunde få när man var liten. De tillfällena blir ju tyvärr allt sällsyntare ju äldre man blir säger hon och därför tyckte hon det var läge att suga fast i det. Hon ser fram emot att bli klar, så att hon kan ta tag i sitt nästa lapptäcksprojekt, med allt linnespill hon samlat på sig de sista fem åren.

 

Petra har alltid hållit på och ”pulat”.

-Jag sydde flätmattor, vävde flamsk, stickade, täljde, med mer eller mindre bra resultat. När Petra var 14 år började hon och hennes mamma på en vävkurs. Där såg hon en liten annons om Balders möte, slöjdläger för ungdomar. När hon åkte dit fattade hon att det fanns ett ord för det hon höll på med, ”slöjd”. Och dessutom att det fanns andra som var som hon. Det var en euforisk upplevelse. Då fick hon också veta att Sätergläntan existerade, och bestämde sig för att gå där.
Efter året på Sätergläntan har hon blivit betydligt mer kvalitetsmedveten och noggrann. Den folkliga sömnaden har blivit hennes andra käpphäst, den första är lapptäcken som jag betraktar som det ”ursprungliga sättet”, nämligen efter devisen man tager vad man haver.
-Jag har med åren blivit en smula mer ensidig, tyg och textil har tagit över helt. Det grämer mig lite, men samtidigt försöker jag se det som att det är mitt favoritmaterial, och att vi är inte ”färdiga” med varandra än.

En av Petras stora förebilder är Karin Larsson. Hon mixade just funktion och estetik på ett sätt som var vågat men genomtänkt, och utan att göra avkall på vare sig det ena eller det andra.
-Jag gillar hennes avslappnade stil: Hennes dotter kom in ätandes på ett päron när hon höll på att väva en duk, och bad henne väva in päronet. Därför kan man se ett halvätet päron i ena hörnet på duken.
En annan konstnär som inspirerar Petra av är Georgia O’Keeffe.
–Hennes jättemålningar av blommor är otroligt häftiga, det är stort, rent och tydligt.

Sin inspiration när det gäller lapptäckssömnaden, hittar Petra
ibland annat molatekniknen från Hawaii och amishfolkets textiler. Rena och starka färger och enkla former och tydliga kontraster, det kliar ofta i fingrarna rent fysiskt när hon ser dem.
De kläder hon jobbat med sista åren, efter Sätergläntan, baserar sig i det folkliga tänket, med ganska enkel design och så lite spill som möjligt.
-Jag inspireras av att använda de folkliga teknikerna, och göra plagg som uppenbart har sina rötter där, men som kan användas alltid. En sak jag faktiskt är mycket stolt över är en modell av enkel folklig linneskjorta, den första sydde jag till min pojkvän när jag gick på Sätergläntan. Min pappa beställde snart två stycken, och så småningom vår granne, som sett dem på pappa. Därefter kom en beställning från hans jaktlagskompis, och en av mina kompisar ville också ha en. Bästa marknadsföringen man kan tänka sig, aldrig hade jag gissat att norrländska jägare skulle kunna bli en målgrupp.

I framtiden tror Petra att hon med all sannolikhet kommer att fortsätta med textilen. Hon har fått lite problem med ögonen sista året, så hon försöker hålla nere antalet timmar med handsömnad. En hård späkning för en inbiten handsömmare!
-Eftersom jag valt att inte satsa på hantverkandet som yrke, kommer det förmodligen att fortsätta vara min stora tillflykt, där akademikertuggandet balanseras. Jag hoppas på att fortsätta få någon beställning då och då, det ger driv i skapandet.

På frågan om vad som saknas i kultursverige idag svarar Petra, länken mellan människor och kultur, det vill säga respekt för hur vi använder och utvecklar kulturen. Hon ogillar verkligen uppdelningen i ”fin”- och ”ful”-kultur. När det gäller slöjd och hantverk skulle till exempel bilden av vad som är rätt behöva vidgas, eller i alla fall diskuteras. Plastörhängen och Converse till folkdräkt är utveckling, inte hädelse.

Petra tror att i framtiden kommer samhällets syn på slöjd, konst och design bli mer renodlad, att folk kommer att bli mer medvetna. På samma sätt som det kommer allt mer ekologisk mat och ekologiska kläder, tror hon det kommer att bli ökad efterfrågan på hantverksmässigt gjorda produkter. Det ligger ju också i linje med vartannat, det är miljövänligare och naturligare att köpa en skinnmössa av svenskt fårskinn än utländskt. -Dessutom tror jag helt klart att hantverksproduktion är mer humant än industriproduktion, även på global nivå, och kan ge bättre förhållanden för arbetarna som sysslar med det.

 

Skrivet av Hillevi Svensson