Den okritiska slöjden

Vad händer med ett kulturområde där det inte förs offentliga kritiska samtal? Inom slöjdsfältet hörs få debatter, samma röster och undantagsvis kritik. De som är insatta i ämnet tar eller får inte utrymme i etablerad media, och kritiker från andra kulturområden tolkar ofta utställningar eller böcker utifrån ett konsthantverks- eller designperspektiv. Det gör debatten liten och ointressant.

Hemslöjd är ett brett kulturområde. I åldersgruppen 13-25 år är det enligt Ungdomsstyrelsens rapport När Var Hur – om ungas kultur så många som 46 % som det senaste året ägnat sig åt någon form av slöjd eller hantverk. Det är fler än inom någon av de andra konstformerna bild, musik, dans eller teater. Utövare finns det alltså gott om, men få kommenterar på ett initierat sätt det som utövarna gör. Låt mig ta ett exempel från förra året då Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund firade 100 år. Under tre månader visades då jubileumsutställning Hemslöjden på Liljevalchs. Utställningen besöktes av drygt 74 000 personer (vilket kan jämföras med Liljevalchs vårsalong som 2012 hade 62 553 besökare). En välbesökt utställning alltså, faktiskt den näst mest välbesökta sedan konsthallschefen Mårten Castenfors tillträdde 2008. De stora dagstidningarna var där, liksom tv och gjorde recensioner. Dessa fokuserade på att utställningen pågick och vad som ställdes ut. Resterande utrymme användes till att diskutera om, och i så fall varför hemslöjd är relevant för en samtida människa. Intet fel att diskutera relevansen i en företeelse men, när kritiken stannar där och inte vågar gå djupare ges jag som läsare snarare konkret information, tillgänglig även vid en snabb googling, än en tolkning och recension av en utställning.

Kritikens funktioner diskuteras av Anders Mildner i antologin Kulturjournalistikens gränser. Uppgifterna kan vara att förmedla nyheter eller att ge konsumentinformation. Men Mildner menar också att det finns en tredje funktion: kritik för kritikens egen skull. ”Det spelar roll för ett samhälle att det finns ett intellektuellt samtal om kultur. Det bidrar till att förädla kulturen och göra den bättre.” skriver han.

Om vi ser på kritik på detta sätt, att den genom sin blotta existens fyller en viktig funktion, blir bristen på kritik inom slöjd oroande. Nyheter finns det gott om, och fragmentariska tyckanden sker på slöjdbloggar. Men etablerade medier har förutsättningar för att kunna fördjupa diskussioner och föra debatter som en större publik kan reagera på, något som inte sker idag.

Negativ kritik kan vara jobbigt, kanske särskilt i en liten bransch där de flesta känner (till) varandra. Men sett i ett större sammanhang är jag övertygad om att branschen vinner på att gå denna väg. Om fler reflekterar, debatterar och kritiserar bidar det till en debatt som utvecklar och förädlar slöjden. Om inte så kommer de utövare som är i behov av den stimulansen att vandra över till andra kulturområden där debattaket är högre och samtalen djupare.

Tycker du något - säg det till fler än de som råkar vara inom hörhåll. Kravallslöjd är en utmärkt kanal för högre och djupare samtal.

Skrivet av
Mia Lindgren
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.