Lovisa Smedberg v.42
Lovisa Smedberg, 20-årig värmländska som pluggar till bebyggelseantikvarie på Göteborgs universitet.- Jag ser ett material som verkar intressant och tänker ”vad kan jag göra av det här?”
Favoritmaterialet just nu är ullgarn.
Lovisas senaste alster är en mössa i nålbindning. Hon började nålbinda sommaren 2006 och det är nu en av favoritteknikerna tillsammans med stickning, virkning och broderi. Hon tillverkar även ting i pappersslöjd samt oroar. Oroarna pryder hon med rönnbär eller clementinskal.
- Jag håller på att brodera ett linne med chick-flick citat som jag tror att jag kommer bli väldigt stolt över (t.ex. ”If its on sale and its in my size, then God wants me to have it”).
Att fler lär sig de gamla traditionerna och grunderna innan de utvecklar det till en ”fräck och modern” design är något som Lovisa önskar.
- Man hoppar lätt över hur man gjorde förr och förlorar då mycket av den djupa kunskapen. Många kan tekniker ytligt, men inte i grunden. Det kan ibland vara bättre att verkligen kunna en teknik på djupet än att kunna allt lite grann. För det krävs att folk intresserar sig mer för teknikernas historia och den traditionella slöjden med dess traditionella material.
Lovisas mamma är slöjdare så hon har alltid haft tillgång till något att pyssla med.
- Jag vet inte varför jag började slöjda, men jag fortsätter därför att jag tycker att det är kul och för att det blir en sorts besatthet man kan inte sluta…
- Det finns och har funnits många duktiga slöjdare, ingen nämnd ingen glömd. Jag beundrar dem som kan sitta jättelänge med samma alster, som verkar ha ett tålamod utan slut. I kultursverige idag saknas mer slöjd!Inspirationen kommer från materialet, från utställningar, böcker och andras alster.
Om utvecklingen av sitt skapande säger Lovisa.
- Aldrig sluta. Fortsätta, fortsätta.
Skrivet av Mia Lindgren