Telefonsamtalet, prylp. v.8

Telefonsamtalet.


Cecilia Maria Kristina Nordlund jobbar med den kreativa processen, under devisen – Total frihet under ständig press. Hennes pretentioner gör att hon fungerar lite som proffsidrottarna, som alltid siktar ett steg längre varje gång. Stimulansen ligger att hon vill utvecklas och bli bättre.
Med åren och erfarenheterna har hon monterat ner sina spärrar, lärt känna sitt eget sätt att jobba och utvecklat ett formspråk som är unikt.
– ” Min säkerhet gör mig stark, och jag hittar alltid en möjlighet i det ingen annan ser. Jag anpassar metoden till syftet. Trots motgångar, så bibehåller jag alltid tron på mig själv och det jag gör.  Jag ger aldrig upp."

Grundidén till projektet föddes redan för två år sedan, när Cecilia läste textillinjen på en folkhögskola. Hon ville formge ett ansikte på en bildväv i stort format. 
Åren gick och hon glömt bort idén. När hon hade spänt upp varpen till en ryamatta och väntade på garnet kom idén åter fram från glömskan .
- ”Då hade idén mognat färdigt i mitt inre, var redo och krävde att uttryckas.”                                                                                                                                                 
För att skapa en överskådlighet i färger och partier, visualiserade hon ett foto starkt uppförstorat, där pixlarna i form av fyrkanter fick framträda. Pixlarna blev grundmallen för hur porträttet skulle byggas upp.
Cecilia såg möjligheten att jobba med bindningen tuskaft, en enkel och snabb teknik med en stor uttrycksbredd. Till inslag tänkte hon återbruk och minns de travar med gamla mattrasor på secondhand affärer.
– ” Det var oerhört tidssparande, ekonomiskt och lyckosamt att köpa de färdigklippta mattrasorna. Dessutom tillfredställande att det oerhörda jobb, som kvinnorna som suttit och klippt trasorna lagt ned, fick ett syfte och att materialet inte förfars.”

Det krävdes många teoretiska uträkningar innan Cecilia fått måtten att stämma från den lilla skalan på fotografiet till bredden och trådantalet i väven.
Färgmässigt fick hon göra en hel del kompromisser.
– ”Färgerna är trots allt inte det viktigaste när man jobbar med en bildväv, det viktigaste är ljuset. Så länge man har mörka och ljusa nyanser kan man komma ganska långt i syftet att återskapa ett porträtt.”
De positiva reaktioner som porträttet Telefonsamtalet gett, har lett till en fascination över hur Cecilia lyckats väva en bild som på nära håll är ickeföreställande, men som på långt håll förvandlas till ett fotografi där man kan se att det är hon själv bilden föreställer.  Cecilia säger själv att hon hade aldrig i livet kunnat föreställa sig, när hon satt och knöt mattrasorna i väven, att porträttet skulle bli så bra. Hon jobbade med små fragment hela tiden och lät sin magkänsla avgöra vad som skulle kunna bli bra.

Cecilia beskriver sina motgångar och medgångar så här;
Min färdighet ligger i min känslighet, en ljus och en mörk sida. Ju rikare en människas erfarenheter är desto mer material förfogar hennes fantasi över, men man tillfogar sig inte kunskapen om man inte är villig att dyka ned och se vad som gömmer sig under ytan. När en människa öppnar upp sig själv och lär känna tankarna, känslorna osv, kan hon katalysera sina erfarenheter och lättare få uppleva kreativitet, idéer som kommer direkt från hjärtat, och inte kopierats av någonting fint man sett på en utställning.



Man ska inte söka kreativitet utifrån en förlaga, då blir man alltid lurad, intryck samlar en människa automatiskt på sig genom livet – titta på dem i stället!

Lusten och nyfikenheten är drivhjulet som håller livet igång berättar Cecilia. Man utvecklas av att se saker och ting i nya perspektiv, nya intryck ger nya idéer. Cecilia tror att om man bara följer sin inre röst och vägledare, kommer själv utforskandet och experimentlustan på ett naturligt sätt. Så länge man försöker anpassa sig efter vad andra tycker, kommer man att alltid att känna sig begränsad.
Spontaniteten att skapa efter stundens lust kan också ställa till problem, det kortsiktiga tänkandet bör ha en förankring i det långsiktiga, framförallt tänker hon på val av material. Vi står inför ett klimathot, som redan har börjat visa framfötterna. Fler borde ta sig en tankeställare och omvärdera sina val tycker Cecilia.
Som person har Cecilia alltid varit känslig, kritiskttänkande och otroligt envis. Självkänslan och självförtroendet har varit mer eller mindre instabilt, och påverkats mycket av omgivningen runt omkring henne. Uppmuntran och bekräftelse är balsam för själen vilket behövs när man måste kämpa i uppförsbacke.

– ”Det är främst auktoriteter eller ledarpersonligheter som jag upplevt försökt förminska mig på olika sätt, jag tror inte det beror på att de är ”onda” till naturen och gillar att jävlas, utav att det är en reaktion på att personen upplever sig hotad eller provocerad."