Anna-Erika Kjellrén v.2
Anna-Erika Kjellrén, 31 årig fritidspedagog från Hemavan.
Anna-Erika virkar tossor och väskor av ullgarn och tovar dem sedan i tvättmaskin. Hon broderar och pärlar, både smycken och till dekorationer.
Änglar skapas av fanér. Utav restgarner, mattrasor, snören, en stump här och där virkar hon mattor, korgar, grytlappar mm.
Anna-Erika virkar även kattleksaker och fyller dem med torkad kattmynta. Dessa skänker hon sedan till föreningar som säljer dem i förmån till att hjälpa katter.
Det senaste hon skapat är en virkad väska med bambuhandtag.
Ett annat nyligt projekt är mössa och pannband specialgjorda till sin bror och mor.
Favoritmaterial är just nu allt jag kan göra med en virknål.
Virkmönster är något som Anna-Erika saknar. Hon jämför utbudet med det stora utbud som finns inom stickningen och konstaterar att det helt enkelt inte finns ett lika stort virkmönsterutbud.
Hon kan inte själv sticka så istället för att gräva ned sig i mönsterbristen så använder Anna-Erika stickmönster som utgångspunkt och skapar sedan egna virkmönster.
– Men det kommer mer och mer virkmönster nu.
Det håller ju på att vara ”inne” att hålla på med ”förspilld kvinnokraft”!
För tre år sedan, genom sitt djurintresse, ramlade hon in på ett kattforum och blev där aktiv. Där fanns en förening som sökte hjälp med att tillverka saker att sälja till förmån för katter de räddar. Anna-Erika anmälde sig och i mån av tid virkar hon fiskar och möss som fylls med kattmynta.
– Jag får restgarn av vänner, köper billigt på loppisar. Jag har säkert gjort 400st och skickat till KKS, Kattkomando Syd.
Hennes slöjdande började i 13-års ålder med att hon virkade en duk på syslöjden och sedan dess har hon varit aktiv. Mamma, farmor och mormor är hennes förebilder.
– Jag har det i generna. Min mamma stickar, virkar och broderar. Mormor och farmor var duktiga på att brodera, virka och väva.
Anna-Erika berättar om sina bästa hantverksminnen och hon minns hur glad hon blev när hon gick ut nian och fick en femma i slöjd utan att ha sytt något på symaskinen, som alla andra gjorde. Hennes farmor har också en varm plats bland minnena.
– Farmor tittade på vad jag hade broderat och sa inget. Då var det bra, annars sa hon något om det var dåligt. Mormor däremot berömde mig för allt jag gjorde!
Utmaningarna får hon genom förfrågningar som vännerna kommer med och idéerna i utbyte med andra handarbetsvänner.
– Jag vill alltid ha projekt på gång. Blir rastlös när jag inte ha något att syssla med. Vill ha ett mönster att utgå ifrån. Sedan så kan jag aldrig följa det utan det slutar alltid att jag gör om det som jag vill ha det.
Anna-Erika gillar att pröva nya saker och några av de hantverk och tekniker hon skulle vilja lära sig bemästra är att gjuta i betong, väva, sticka och att sy på maskin. Som hantverkare har hon utvecklats från att i början virka dukar och brodera både tavlor och dukar till idag då det hon gör nu ska gå undan och vara rejält. Hon ser tillbaka på när hon broderade sin senaste tavla, den tog ett år att färdigställa.
– Ett år, hur mycket tålamod hade jag då? Det har jag inte idag. Broderar ibland dukar och tavlor men då vill jag verkligen ha den!
Anna-Erika slöjdar hemma när hon är ledig och ofta framför TVn, ett projekt finns alltid i korgen. Det är ett sätt för henne att varva ner och koppla av. Det kan gå perioder då hon inte gör något alls. Ofta är det vinter, mörkt och ingen ork finns till att handarbeta. På sommaren är hon helst ute och njuter av sommarfjällen men har Anna-Erika påbörjat något så avslutar hon det alltid.
Om framtiden när det gäller hennes eget hantverkande så är det just nu en hobby för henne. Fast Anna-Erika tycker ändå att det skulle vara roligt att få sälja det hon tillverkar för just nu har hon mer än vad hon själv behöver.
– En dröm vore att verkligen få betalt för tiden jag lägger ner på det jag gör. Och att kunna kombinera hantverkandet med ”vanligt jobb”. Fast om hobby blir arbete, vad ska jag då varav ner med och ha för hobby? Tror att denna hobby förblir hobby.
Anna-Erika Handmade.
blogg, där hon berättar om både stort och smått. Länk
Skrivet av Veronica Olofsson
Anna-Erika virkar tossor och väskor av ullgarn och tovar dem sedan i tvättmaskin. Hon broderar och pärlar, både smycken och till dekorationer.Änglar skapas av fanér. Utav restgarner, mattrasor, snören, en stump här och där virkar hon mattor, korgar, grytlappar mm.
Anna-Erika virkar även kattleksaker och fyller dem med torkad kattmynta. Dessa skänker hon sedan till föreningar som säljer dem i förmån till att hjälpa katter.
Det senaste hon skapat är en virkad väska med bambuhandtag.
Ett annat nyligt projekt är mössa och pannband specialgjorda till sin bror och mor.
Favoritmaterial är just nu allt jag kan göra med en virknål.
Virkmönster är något som Anna-Erika saknar. Hon jämför utbudet med det stora utbud som finns inom stickningen och konstaterar att det helt enkelt inte finns ett lika stort virkmönsterutbud.
Hon kan inte själv sticka så istället för att gräva ned sig i mönsterbristen så använder Anna-Erika stickmönster som utgångspunkt och skapar sedan egna virkmönster.
– Men det kommer mer och mer virkmönster nu.
Det håller ju på att vara ”inne” att hålla på med ”förspilld kvinnokraft”!
 |
 |
För tre år sedan, genom sitt djurintresse, ramlade hon in på ett kattforum och blev där aktiv. Där fanns en förening som sökte hjälp med att tillverka saker att sälja till förmån för katter de räddar. Anna-Erika anmälde sig och i mån av tid virkar hon fiskar och möss som fylls med kattmynta.
– Jag får restgarn av vänner, köper billigt på loppisar. Jag har säkert gjort 400st och skickat till KKS, Kattkomando Syd.
Hennes slöjdande började i 13-års ålder med att hon virkade en duk på syslöjden och sedan dess har hon varit aktiv. Mamma, farmor och mormor är hennes förebilder.
– Jag har det i generna. Min mamma stickar, virkar och broderar. Mormor och farmor var duktiga på att brodera, virka och väva.
Anna-Erika berättar om sina bästa hantverksminnen och hon minns hur glad hon blev när hon gick ut nian och fick en femma i slöjd utan att ha sytt något på symaskinen, som alla andra gjorde. Hennes farmor har också en varm plats bland minnena.
– Farmor tittade på vad jag hade broderat och sa inget. Då var det bra, annars sa hon något om det var dåligt. Mormor däremot berömde mig för allt jag gjorde!
 |
 |
Utmaningarna får hon genom förfrågningar som vännerna kommer med och idéerna i utbyte med andra handarbetsvänner.
– Jag vill alltid ha projekt på gång. Blir rastlös när jag inte ha något att syssla med. Vill ha ett mönster att utgå ifrån. Sedan så kan jag aldrig följa det utan det slutar alltid att jag gör om det som jag vill ha det.
Anna-Erika gillar att pröva nya saker och några av de hantverk och tekniker hon skulle vilja lära sig bemästra är att gjuta i betong, väva, sticka och att sy på maskin. Som hantverkare har hon utvecklats från att i början virka dukar och brodera både tavlor och dukar till idag då det hon gör nu ska gå undan och vara rejält. Hon ser tillbaka på när hon broderade sin senaste tavla, den tog ett år att färdigställa.
– Ett år, hur mycket tålamod hade jag då? Det har jag inte idag. Broderar ibland dukar och tavlor men då vill jag verkligen ha den!
Anna-Erika slöjdar hemma när hon är ledig och ofta framför TVn, ett projekt finns alltid i korgen. Det är ett sätt för henne att varva ner och koppla av. Det kan gå perioder då hon inte gör något alls. Ofta är det vinter, mörkt och ingen ork finns till att handarbeta. På sommaren är hon helst ute och njuter av sommarfjällen men har Anna-Erika påbörjat något så avslutar hon det alltid. Om framtiden när det gäller hennes eget hantverkande så är det just nu en hobby för henne. Fast Anna-Erika tycker ändå att det skulle vara roligt att få sälja det hon tillverkar för just nu har hon mer än vad hon själv behöver.
– En dröm vore att verkligen få betalt för tiden jag lägger ner på det jag gör. Och att kunna kombinera hantverkandet med ”vanligt jobb”. Fast om hobby blir arbete, vad ska jag då varav ner med och ha för hobby? Tror att denna hobby förblir hobby.
Anna-Erika Handmade.
blogg, där hon berättar om både stort och smått. Länk
Skrivet av Veronica Olofsson