50-talet revival - Museilägenheten i Kortedala
 |
När jag och min sambo hade den makalösa turen att få en lägenhet i Göteborg hamnade vi i Kortedala, 15 minuter utanför centrum med spårvagn. Det är en stadsdel som till stor del ritades och byggdes upp under 1950-talet av tidens främsta arkitekter. Målet var en bekväm och modern ”satellitstad” till Göteborg, och här bosatte sig ofta arbetare och lägre tjänstemän. Att tiden var en annan märks även i vår lägenhet, som har ett så kallat ”svärmorsrum”, ett sovrum förbundet med övriga lägenheten men med egen ingång, så att det unga nygifta paret kunde samsas med en eventuellt medflyttande förälder/svärförälder. |
På 1980-talet samlades en grupp kvinnor som levt i Kortedala för att samtala om sina erfarenheter med en etnolog, och i denna grupp föddes idén om en museilägenhet. Kortedala museiförening bildades och lägenheten invigdes 1995. Som för alla ideella föreningar är ekonomin en knivig fråga och att betala full hyra för en tvårumslägenhet är kostbart. Föreningen hörde då av sig till bostadsbolaget Poseidon och undrade om det var tänkbart att de kanske skulle kunna få betala samma hyra som under 50-talet, några hundra kronor. Svaret blev att det var inte möjligt, men däremot kanske föreningen kunde tänka sig att slippa hyran helt och hållet? Därmed var föreningens ekonomiska fortlevnad tryggad och museet kunde under 2008 räkna in sin 25 000:de besökare.
| Lägenheten är inte stor, men besökaren serveras en gedigen 50-talskänsla och många små detaljer berättar om en tid som inte ligger långt tillbaka i tiden men ändå på många sätt skiljer sig från vår. |  |
För det andra: Trängseln. I dessa två rum och kök bodde ofta en familj med föräldrar och två barn. Föräldrarna hade bäddsoffa i vardagsrummet. Och när de flyttade till lägenheten var många överväldigade över platsen och bekvämligheten, med badrum inne och nytt kök.
För det tredje: Hemmafruepoken. Under 50-talet fick även arbetarhem och lägre tjänstemannahem råd att låta kvinnan i paret vara hemmafru. I Kortedala fanns till en början ingen spårvagn till centrala staden, vilket måste ha inneburit att Kortedala verkligen var en egen stad i staden där folk och i synnerhet kvinnorna träffades, gjorde inköp och promenerade. Det talar också om ett annat perspektiv på hemskötsel. I dag är det få som har tid för och värdesätter krusade örngottsband.
 |
 |
 |
 |
Inredningen i lägeheten är typiskt 50-tal, med teakmöbler, murriga tapeter och färglatt porslin. Den ser ut som ett modernt arbetarhem såg ut och allt ifrån städattiraljer, telefon, kläder och leksaker är autentiska. Precis som redan nämnda krustång till örngotten. Här finns massor att titta på och jag fashineras av att det tar över en timme att gå igenom 52 kvadratmeter.
Många är engagerade i museilägenheten och har skänkt föremål till den, bland annat kommer kylskåpet från stadsmuseet i Göteborg. Några saker är inköpta på Stadsmissionen, övrigt kommer från privatpersoner. Många har också minnen från den tid när alla lägenheter såg ut som denna. När museilägenheten har öppet finns alltid föreningsmedlemmar på plats för att berätta om föreningen och livet på 52 kvadratmeter för 50-60 år sedan. Museilägenheten har öppet några timmar varje söndag och och det är bara att stiga av spårvagn 6, 7 eller 11 vid hållplats Allhelgonakyrkan i Kortedala och stiga i på Adventsvägen 1, rakt in i det moderna 1950-talet.
