Hanna Widman - UT & INställningar

Att bygga är viktigt. Rent av livsnödvändigt.
Jag bygger av ord, ståltråd, metallskrot, färg, garn, pärlor, brädor och ospecificerad bråte, med mera. Byggandet resulterar i allt möjligt.
Illsmycken, till exempel.

Jag tror Illsmyckenas historia började med ståltrådsträden som en vän till mig gjorde – det var så jag upptäckte att jag tycker det är trevligt att ståltråda, som jag brukar kalla det. Ståltrådsträden växte vidare och blev till neuron och astrocyter, tack vare inspiration förorsakad av mitt neurofysiologipluggande. Och de blev till de skapelser som så småningom kom att kallas Illsmycken.





Man skulle faktiskt nästan kunna säga att Illsmyckena växer fram, deras oorganiska beståndsdelar till trots. Jag kan få en känsla av att Illsmyckena är någon sorts organiska strukturer – de växer och spretar och slingrar sig och transformeras. Jag har vanligtvis ingen klar idé om vad det ska bli när jag börjar göra ett smycke, utan det blir det som mina händer tycker känns bra att skapa just då.




Illsmyckena är lite som jag. Egensinniga, svårdefinierade och spretar åt alla möjliga håll. Det måste finnas kontraster, annars blir det ointressant (det gäller inte bara Illsmycken). Det ska vara något som sticker ut, som inte stämmer överens – men passar in just därför. En av grundtankarna i mitt skapande är omskapande. Att plocka isär något för att kunna sätta samman delarna till en ny helhet. Att se välbekanta föremål och företeelser på nya sätt och ge dem nya sammanhang, nya funktioner.



Jag föredrar att ta tillvara saker som redan finns och skapa något nytt av dem. En viktig anledning till det är att jag inte vill medverka till det resursslöseri som är en oundviklig följd av konsumtionsbesattheten i dagens samhälle. Jag tror också att konsumtion vanligtvis har en inhiberande effekt på kreativiteten – köper man en färdig skapelse behöver man ju inte använda sin egen skaparförmåga.



En stor del av materialet jag använder till Illsmyckena är följaktligen återanvänt. Jag brukar trassla in alla möjliga sorters pärlor, elektronikskrot, muttrar och annat smått och gott i ståltråden. Det finns fler användningsområden än man kan tro för gamla smycken, havererade datorer och annan bråte. En del kan nog tycka att det verkar en aning bakvänt att använda sådant som brukar räknas till kategorin ”oanvändbart skräp” för att skapa föremål som ska användas till att smycka sig. Själv uppskattar jag dock dylika motsägelsefullheter.


Avslutningsvis tänkte jag förklara hur det kommer sig att smyckena kallas Illsmycken, ifall någon undrat. Att det blev just Ill beror på att jag ofta (möjligen lite väl ofta?) brukar använda ordet ”ill” i alla möjliga sammanhang. Dels som ett allmänt förstärkande prefix, som i ”illgoda kakor”, till exempel. Dels om allehanda företeelser som är något utöver det vanliga, i positiv eller negativ bemärkelse. ”Illsmycken”, till exempel.

 

 



Kontakt: ill(a)channah.net
Webbsida: illsmycken.channah.net