Slöjd och folkmusik

Slöjd och folkmusik

En överarm täckt av en flerfärgad kurbitstatuering, ett hemmasytt partytält, flöjter, ståbasar och fioler i massor. Allt detta fanns att beskåda på Ransäterstämman under skolavslutningshelgen 8-10 juni.

En del människor anger sin tideräkning i före och efter älgjakten, andra pratar om före och efter Ransäter. Folkmusikstämman i mellersta Värmland drar varje år flera tusen entusiaster; spelmän, dansare, spelmännens föräldrar och barn, oinvigda och personer som har varit inne i folkmusiken i många decennier. Det är även många slöjdare som hänger på Ransäter.

Vad finns det för gemensamma beröringspunkter mellan slöjden och folkmusiken?
Är det historien, där båda kulturformerna brukas anges härstamma från ett ”folkligt” 1700- och 1800-tal. Kanske är det sökandet efter det äkta och genuina som är en förenande faktor, alltså efter något som kanske främst är en produkt av ett romantiskt tänkande kring det gamla bondesamhället och livet i detta, och att då dessa både samlar liknande människor med ett liknande tankesätt och liknande värderingar.

Kanske är det detta som sammankopplar de båda uttrycken som ofta ses som ”folkliga” kulturyttringar, och då tänkt som en motsats till storskalighet och annat som hör det moderna samhället och livet till.
Om man är en del av, eller snarare ser sig själv som en del av denna ”folkliga” tradition, en folklighet som definieras som och försvaras genom en tanke om genuinitet och äkthet, en kvarleva av något förgånget, något som är på väg att försvinna och därför måste värnas och uppmärksammas för att detta är en del av allas vår gemensamma svenska historia och då också något för oss alla angeläget. Kan det vara detta som är den främta kopplingen mellan slöjd och folkmusik?

Folkmusikstämmor kan vara ett av forumen för att utbyta tankar och idéer med likasinnade och sådana som har tankar om att verka i den folkliga traditionen. Det kan också vara en plats att nära sina visioner om hur utvecklingen skulle kunna se ut, ett alternativ till och kritik mot det moderna samhället och livet i detta. Kurbitstatueringen på Ransäterstämman förenar både det "folkliga" och traditionsfyllda med den nya unga synen på folkmusiken som spirar i Sverige idag.

Skrivet av Mia Lindgren och Jon Lindgren