Mer julbestyr

Written by admin. Posted in Karina Berg

Julen är den tid på året som lockar fram hantverkaren i dom flesta av oss. Det stickas sockor och vantar och mössort och tröjor att ge bort i julklapp. Vad är väl bättre än att få något som tillverkats med kärlek och omsorg, inte för att jag var särskilt tacksam för mormors yllesockar eller vantar. Inte då, men nu är jag det för de var ju beviset på att hon brydde sig om mig. Hon hade lagt ner timmar av sin tid på att sticka och ibland även broder på mina vantar, hon ville att dom skulle vara fina och varma så att jag inte frös.

Nu gör jag likadant, jag stickar till barn och barnbarn och vet att i alla fall barnbarnet inte är så himla imponerad.

Det har dessutom nästan blivit en liten industri att virka igen och då inte bara fina dukar och grytlappar. Nej nu ska det vara små dockor och djur eller godisbitar, bakelser och bullar. De finns överallt på nätet dessa vansinnigt söta små figurer som kallas amigurumi och tänk så mycket roligare det är att göra nåt sånt när man ska lära sig virka. Men får ungarna göra det i skolan nu för tiden? Inte i den lilla by i urskogen där jag bor i alla fall, min son kom hem för ett par år sedan med en läxa från  textilslöjden. Ett garnnystan, en virknål som inte passade garnet och en ca. decimeterlång lufmaskkedja. Den skulle han under lovet virka till minst en meter. Ja men hallå! Att virka med ganska tunt garn och en alldeles för kraftig virknål var ju inte precis nån höjdare, att dessutom virka luftmaskor i en oändlighet var inte precis inspirerande. Man formar inte direkt framtida slöjdare och hantverkare på det sättet. När jag frågade om alla skulle virka en meterlång mask till ingen nytta svarade han att tjejerna kunde ju redan så dom fick göra roliga grejor. Min personliga teori är att hon satte grabbarna på ett evighetsarbete med den fromma förhoppningen att det skulle ta hela terminen och hon skulle slippa ta itu med invecklade förklaringar av förkortningarna i ett mönster t.ex.

Sjäv gick jag i skolan för hundra år sedan ungefär men då fick vi i uppgift att virka en liten lapp, ungefär 5*5 cm. Om det var lika många fastmaskor på sista varvet som på första så fick vi välja något eget att virka. Jag gick i tredje klass så jag virkade en väska till Barbie, när min fröken påpekade att väska var vidare upptill så påstod jag helt fräckt att det var en strandväska och den skulle se ut så. Det var det enda frivilliga jag tillverkade under hela skoltiden. Däremot både virkade jag och stickade hemma för där fick jag större frihet att välja. Även som tonåring var mitt förhållningssätt detsamma, jag maskade och bråkade på lektionerna för att sedan gå hem och sy mig ett par byxor i ett tyg som jag själv valt efter ett mönster jag själv valt. Visserligen kanske mina problemlösningar var en smula oortodoxa och avisidan på mina plagg kanske inte gått igenom nålsögat hos min stränga lärarinna. Men dom höll ihop och funkade utmärkt.

Jag kan bara hoppas på att man får större frihet att välja i skolslöjden i framtiden, både killar och tjejer och att man får lärare med en ängels tålamod för det behövs när man har med barn att göra. Speciellt uttråkade pojkar som roar sig med att försöka pilla in så många knappnålar som möjligt i spolhuset på skolans nyaste symaskin.

till jul passar det väl med virkade hjärtan och snöstjärnor

till jul passar det väl med virkade hjärtan och snöstjärnor