Poster taggade ‘stickning’

Fokus?

Written by Åsa Tornborg. Posted in Åsa Tornborg

Jag har en lite besvärlig åkomma. Jag vill göra och lära mig allt. Gärna samtidigt. Och så kommer det upp något annat trevligt projekt i huvudet som jag bara måste börja på. Nu. Detta gör att det inte är särskilt ofta något faktiskt blir färdigt. Mina pysselkorgar är fyllda med halvfärdiga eller påbörjade projekt, provlappar och idéer nedskrivna på små pappersbitar. Mitt huvud är därtill fyllda med storslagna drömmar om handvävda och handbroderade 1700-talsklänningar, ryska stickade spetssjalar av handspunnet supertunt garn och uppsättningar av 1800-talsunderkläder med kilometervis av knypplad spets. Som alla förstår är jag inte ens i närheten att påbörja något av det. Istället tar jag nån gammal stickning som ligger i soffan och skräpar och väntar på att inspirationen ska komma nån annan dag. Eller trampar lite på spinnrocken. Eller kardar ihop lite ulltussar till en ljuvligt luddig matta, som jag kanske spinner, nån gång i framtiden.

Jag skiljer lite på konserveringsrelaterat slöjdande och hobbyslöjdande. När jag är vill lära mig nya hantverkstekniker för att samla i min mentala låda för koserveringsverktyg räcker det att göra små provlappar. Det måste inte bli något riktigt för att jag ska förstå tekniken. Det behöver inte ens bli bra (även om en ful provlapp är ganska otillfredsställande). Men med mitt hobbyslöjdande har jag oftast som mål en specifik typ av objekt. Som ett par strumpor, och inte en strumpa. Jag får ju erkänna att jag har skamligt få färdiga projekt, och ofta har det som faktiskt blivit klart färdigställts slarvigt i sista minuten om projektet haft något faktiskt ändamål, som utstyrsel på vikingamarknad till exempel.

Några av de påbörjade projekten. Jag vågar inte säga alla, för då misstänker jag att jag ljuger.

Några av de påbörjade projekten. Jag vågar inte säga alla, för då misstänker jag att jag ljuger.

Jag försöker trösta mig med att det inte är så hemskt med ofullständiga projekt, att det ju faktiskt är för hantverkets skull jag slöjdar och inte för att jag faktiskt måste ha en massa grejer. Nu har jag ju dock nått den punkten att jag har så mycket material (mest garn), att jag faktiskt inte får plats mer. Skänkte till och med bort runt två kilo garn till välgörande ändamål, och helt ärligt syns det inte alls…

Stickning klär mig

Written by Lisa Bomble. Posted in Lisa Bomble

Att stickning är en materialsport är väl inget att diskutera, men något som går att diskutera hur länge som helst är hur vi väljer våra material och våra verktyg. Det handlar om så många olika variabler! För mig är känsla det allra viktigaste, men i det ingår såklart funktion, form, färg och inte minst budget… Men för att inte ta mig vatten över huvudet får vi dela upp det här lite, så dagens inlägg handlar inte om garnval, men om prylval. Så, lite i kontrast till gårdagens inlägg kommer här ett inlägg om saker jag shoppat. Dock är nog alla shoppade med principerna i gårdagens inlägg i bakhuvudet.

Så jag tänkte helt enkelt presentera lite favoritprylar, framför allt verktyg, men även nördiga tillbehörsprylar som jag knappast kan säga att jag behövde (apropå förra inlägget), men som någonstans berättar något om mig och min nördighet i stickningen. Se inte det här som att jag försöker övertyga någon om vilka de ”bästa” prylarna är, utan det är bara en personlig liten betraktelse om sakerna som omger min passion och hobby.

Viktigast bland verktygen är förstås stickorna. Jag vet inte hur många gånger jag fått eller hört frågan ”Vilka stickor är bäst?”
Här är svaret: Det beror på.

Visst är det frustrerande? När det gäller stickor har jag verkligen varit en ”try-sexual” (”I’ll try everything once!” – Samantha i Sex and the City) ända sedan jag började sticka. Jag har velat prova allt och hitta rätt kombination av material, storlek, kabel, spetsighet… till respektive garn och projekt. Lyckas jag är det verkligen som att vinna högsta vinsten och man har fått sig en så kallad njut-stickning! Det gör förstås att jag har fått ett gäng favoriter bland stickorna. Jag tänker presentera dem här och jag hoppas visa att lyx-känsla köps inte bara med stora plånböcker, utan kan lika gärna hittas i loppislådan. Det beror ju på.

Men om vi börjar i den uppenbara lyxiga ändan och visar de dyraste, så handlar det om stickor som har blivit omåttligt populära. Signature Needles är dyra, kommer med livstids garanti och är verkligen jättefantastiska. Man kan välja längd på både sticka och kabel, spetsens spetsighet och man kan till och med få sitt namn ingraverat i stickan. En Rolls Royce bland stickor, absolut. Men det är inte så ofta jag har 450 kr till en enda sticka. Jag äger dock fyra sådana här lyx-stickor i olika storlekar. Jag fick en i present, har köpt en av en vän och sen har jag köpt två för att fira något särskilt. Det här är verkligen att ”unna sig”.
DSC_0057
Något man kan ha anledning att fira är annars loppisfynd. Min andra sorts favoritsticka är nämligen just loppis-fynd! Jag har många såna här och jag har betalat mellan 2kr och 30kr styck för dem. Och jag älskar att sticka med dessa. Dessutom är plasten i kabeln så himla bra att även om jag hittat dem helt hopknycklade i en loppislåda, så har jag kunnat mjuka upp dem i varmt vatten och få dem som nya. Den lilla knixen på stickan passar mitt grepp perfekt och jag får härligt flyt på dem. Så ser ni mig grävande bland stickorna i en loppishörna, så letar jag efter plastkablar i klara färger på knixiga metallstickor… Det är som sagt inte priset som gör en sticka till favorit.
DSC_0062
En annan av mina favoriter har jag hört andra svära högt om, så om dessa går åsikterna isär. Men Suzanne’s ebenholz-stickor och jag är verkligen kompisar. Övergången mellan kabel och sticka är inte perfekt och det finns projekt där jag valt bort stickan för att det hakar sig. Men spetsarna! Känslan av ebenholz är som att sticka med det bästa av både metall- och trästickor samtidigt och jag älskar det! Suzanne’s ebenholz i storlek 4mm är extra bra kompis med mina händer. Dessutom har jag två set Suzanne’s korta (10cm) strumpstickor i storlek 3 och 4mm. Inte för att jag använder dem som strumpstickor, men för att de blivit min favorit bland flätstickor!

DSC_0059
Men alla utbytbara då? Vilken är egentligen bästa sorten utbytbara stickor? Mja… Jag använder funktionen att byta sticka på kabeln bara när det har betydelse för plagget. Jag sätter av ärmarnas maskor på en Knitpro-kabel för att sedan kunna sticka av dem därifrån till exempel. Eller, jag använder Knitpros kroknål på en kabel när det ska plockas upp maskor längs en kant (Oh, så fiffig jag känner mig då!), men stickar sedan av dessa maskor på en favoritsticka, som ofta är fast på sin kabel.
DSC_0072
Nu i våras köpte jag dock ett set med Chiagoos utbytbara och jag tycker väldigt mycket om dem, men jag upptäckte nästan till min förvåning att jag fortfarande valde Chiagoos fasta över de isär-tagbara när jag hade chansen. Jag älskar Chiagoos plastade vajer-kabel och jag tycker deras lace-sticka är precis lagom spetsig för många projekt jag tycker om… Så, ännu en favorit, men när jag använder den beror på projektet. Som med alla andra stickor.

Och ja, jag stickar uteslutande med rundstickor. Jag har några par raka stickor, men de är nästan kuriositeter här hemma.

Det är allt jag tänker säga om stickor. Men jag har Andra Prylar också i en ganska välfylld tillbehörsväska. Ur den tänker jag bara plocka några få mer eller mindre nödvändiga favoriter och berätta vad de är för något. Jag vill nog mest visa att mitt intresse är en materialsport…

Farmors sax. Den här är liksom viktig på fler än ett sätt.
DSC_0067
En bordskrok som gör att jag kan hänga stickväskan under fikabordet när jag är på stickcafé.
DSC_0070
Två Albyl-askar och en Snobben-ask, fyllda med markörer, stoppnålar och annat smått som behövs då och då och däri ligger också ett wpi-mått som min make snidat åt mig i hjorthorn..

DSC_0069
Markörer förresten… Jag har verkligen en favorit här i små färgglada titanringar med pärlor som jag köper fler och fler av och som jag hittar i botten på de flesta av mina projektpåsar. Och så hänger jag upp dessa söta små markörer på ett halssmycke designat just för den funktionen, så att jag alltid har några med mig. Dessutom matchar de så fint med mitt armband, som även är en varvräknare. (Hm… jag hittar inte armbandet. Här är en länk till en bild på det!)
DSC_0073
Så nog köper jag en del stickrelaterat som jag inte behöver. Det erkänner jag gladeligen. Men jag ser till att ha bra verktyg för mitt hantverk, på samma sätt som snickaren eller målaren. Och jag ser till att min passion syns i min stil på samma sätt som vilken fåfäng människa som helst. Jag känner mig fin i stickning. Inte bara i hemstickade plagg, utan i såväl nördiga accessoarer som i kunskap om min passion. Stickning klär mig.

Online Stickcafé – rätt häftigt och viktigt faktiskt 

Written by Lisa Bomble. Posted in Lisa Bomble

En oktoberdag 2010 var jag krasslig. Jag hade feber och jag kunde inte ta mig iväg på stickcafé som jag hade tänkt. Jag gjorde vad varje modern stickerska gjorde i den här situationen i oktober 2010 (och idag) – Jag gnällde om det på Facebook. ”Stackars mig som är sjuk och inte kan gå på stickcafé” ungefär. Jag fick svar. Eva kunde inte gå på sitt stickcafé i Halmstad pga feber samma dag, så ”Vi kan väl ha stickcafé här?” sa Eva. Kommentarstråden växte sig lång och fler och fler berättade vad de stickade just denna oktoberdag.

”Det här blir för rörigt”, sa jag. ”Vänta, jag skapar ett event!”. Jag skapade ett öppet event vid lunchtid och vid klockan 18 var det över 100 personer som anslutit sig till detta allra första stickcafé online. Vi hade uppenbarligen upptäckt ett uppdämt behov! Det tog bara någon vecka så var gruppen bildad och inom ett halvår nådde vi första tusentalet medlemmar. Idag har gruppen över 15000 medlemmar och jag har numera en hjälp-admin för det blev för mycket att försöka rodda helt själv till slut.
onlinebanner
Det fanns inte många hantverksgrupper på Facebook när Online Stickcafé startade och det stod snabbt klart att vi behövde tydliga regler och riktlinjer för att gruppen inte skulle skena iväg och bli något annat. Det har visat sig helt nödvändigt att ha dessa få, men tydliga, regler att luta sig mot när frågor om hur gruppen är och bör vara dyker upp. De har ändrats och kompletterats ett fåtal gånger, men att forumet är reklamfritt, att alla är där som privatpersoner och respekten för upphovsrätt inom handarbete har varit gruppens ramar från start.

Så långt är det enkelt att beskriva vad Online Stickcafé är, men jag tänkte passa på att dela med mig av lite tankar om vad mer Online Stickcafé har blivit, och varför jag tror att sådana här grupper om särintressen som stickning kan vara enormt viktiga! Jag tror nämligen trots allt att den ”slacktivistiska” rörelsen är viktig inte bara för stickningen och hantverket utan för samhället i stort!

Tar jag inte i lite nu? Jo, kanske, men låt mig förklara.

Jag är en ganska politisk person. Inte nödvändigtvis parti-politisk då mina hjärtefrågor hanteras olika bra av olika partier och jag inte 100% platsar nånstans, men låt oss förenkla med att jag inte står till höger. (Men när det handlar om småföretagande till exempel hittar jag mina gelikar närmare mitten. I allt annat finns mina kompisar längre ut till vänster… ungefär.) Men det var inte min politiska övertygelse jag ville prata om… Ordet politik avskräcker många. Flera likställer det med partipolitik och många säger att det är det tråkigaste som finns, men syftar ofta på partiledardebatter då slipsklädda maktelitmänniskor kastar glåpord och miljonlöften på varandra. Det är inte vad jag menar med politik.

Jag tror på möten och att försöka förstå varandra. Att diskutera med människor som är olika en själv och hitta gemensamma nämnare och konstruktiva vägar framåt. Därför är det otroligt opolitiska forum som Online Stickcafé och liknande avgränsade grupper faktiskt också en politisk kraft i mina ögon. Där pratar vi om det vi har gemensamt – stickningen – utan att bry oss om eller ens veta vilka olikheter vi kan tänkas ha. Här pratar unga och gamla med varandra, här diskuteras språkbruk och traditioner såväl som nyskapande design och personliga uttryck. Allt utifrån En Gemensam Nämnare – garnet.

Nu kan man förstås fundera på hur blandad och diversifierad en stor grupp med stickande människor är och javisst, den kunde vara än mer blandad för att min poäng skulle vara än mer viktig och tydlig. Men jag tycker jag kan nöja mig med några exempel på att min tes om att det är viktigt med att bara prata med varandra som individer stämmer:

– Generationsklyftor. Inom stickningen finns de knappt. Jag älskar att jag har vänner från 18-91 år (så vitt jag vet ålder på mina vänner) endast inom stickningen. Ålder spelar ingen roll för hantverket och Online Stickcafé är ett av de forum där jag kan vara säker på att få ta del av samtal över generationsgränser.

– Genus. I början hade vi EN manlig medlem. Snart blev de tre. Genusfrågan kommer upp då och då och visst är det en enormt kvinnodominerad värld, men jag som administratör kan avslöja att gruppen får fler och fler manliga medlemmar, även om många fortfarande är tysta och passiva, men kanske sitter de och bara läser och inspireras? Det är som alltid svårt att vara den normbrytande och det är fortfarande (i mina ögon i alla fall) ganska starka män som är de som vågar synas och höras i det kvinnodominerade hantverket, men ju fler som bryter normen, desto lättare blir det och ju fler män känner sig välkomna. Det här är såklart en mycket kortfattad version av något som skulle kunna skrivas hyllmeter om, men jag vågar påstå att vår grupp gör någon sorts positiv skillnad trots allt.

– Alla andra olikheter… Oavsett vilken olikhet. Socio-ekonomiska skillnader, ursprung, värdegrunder, eventuella funktionshinder eller annat som ofta är den första skillnad vi lägger märke till i en medmänniska – I Online Stickcafé (och liknande grupper kring enskilda intressen) hamnar olikheterna i andra hand och vårt gemensamma intresse i första rummet. I gruppen talar man stickerska till stickerska och därför också människa till människa – individ till individ. Och vi behöver mer sånt. I en värld full av generaliseringar och där jag varje dag blir rädd över allt hårdare uppdelningar i olika ”vi och dem” behövs samtalen människa till människa. Om de så ”bara handlar om stickning” är det en ingång till att börja se våra likheter och gemensamma nämnare och kanske också för att uppskatta varandras olikheter om man tänker ett steg vidare…

För det finns bara vi.

Därför är Online Stickcafé i sin opolitiska och garn-fokuserade form ett mycket politiskt forum för mig. Ett forum där människor möts kring vad de har gemensamt. Därför ser jag gruppen som ett forum för mångfald!

Javisst, det blir fnurror på tråden ibland. Någon känner sig utpekad, påhoppad eller missförstådd. En annan är där bara för att jävlas. De gångerna är adminrollen ganska otacksam. Men ändå… I en grupp på många tusen aktiva medlemmar (nej, alla 15000 kan inte kallas aktiva) är det försvinnande lite ändå. Det tycker jag är fantastiskt!

De må ”bara handla om stickning”, men chansen är att gruppen har givit dig chansen att samtala med någon du annars aldrig fått chansen att möta…

Hej, jag är en stickerska!

Written by Lisa Bomble. Posted in Lisa Bomble

Hej alla Kravallslöjdare! Det är jag som är Lisa och jag tanker försöka underhålla er via den här bloggen i en vecka. Jag tänkte börja med att berätta att jag är stickerska: Hej, jag är en stickerska!

Och nu tänkte jag fortsätta med varför och hur jag är just stickerska.

Det började en eftermiddag i juli 2005. Jag mådde dåligt. Jag var orolig. Jag var då egen företagare och många av mina jobbuppdrag hade jag i samarbete med skolor, men på sommaren var det svårt att få uppdrag. Nu visste jag för första gången inte hur jag skulle betala hyran nästkommande månad och oron, rastlösheten, hjälplösheten och så småningom ångesten höll på att göra mig alldeles trasig. Så när jag inte försökte hitta på jobb jag kunde få betalt för, så gjorde jag annat som man ”bör göra”, helt enkelt för att inte sitta overksam och onyttig. Duktig flicka… japp, det är jag. När jag var inne på tredje varvet i att städa lägenheten började jag själv tycka att det började gå till överdrift. Jag lärde mig sticka i stället.

Ja, faktiskt. Så plötsligt och intensivt var det. Tack vare en väninna i Canada som pratade mycket om stickning, så var det just till garnbutiken jag tog mig. För pengar jag egentligen inte hade köpte jag garn och stickor och väl hemma valde jag ett mönster på www.knitty.com och satte igång. Mönstret passade inte med garnet eller stickorna och det blev en filt snarare än en sjal. Dessutom så kom jag bara hjälpligt ihåg från slöjden i skolan hur man gjorde aviga och räta och det här var ju ett spetsmönster! På engelska! Uppläggningen liksom hittade jag på… Det blev inte jättebra. Så, maska för maska surfade jag youtube-klipp och beskrivningar på nätet. Det kändes lite som att lösa en av gymnasiets latin-översättnings-läxor. Jag kontaktade väninnan i Canada och bad om hjälp med ett par av förkortningarna och… jag klarade det! Det blev en massa fel i den och den ser inte klok ut, men det blev nåt! En filt… ungefär. Jag har den kvar. Den lärde mig så mycket mer än stickning. Den lärde mig ett förhållningssätt, ett utforskande av vad jag kan och vad man kan lära ut genom hantverksbeskrivningar. Och den lärde mig att misslyckas utan att bryta ihop. Den utvecklade mig. Jag blev modigare tack vare den där gräsliga men fantastiska filten.
DSC_0056
Jag har på många sätt kvar samma inställning till slöjd, hantverk och särskilt mitt medium – stickning. Det är okej att misslyckas. Men det gör det än häftigare att lyckas! Jag är fascinerad av detaljlösningar, tekniker och traditioner som visar mig hur en enda tråd kan knytas ihop till hela plagg, som passar just mig, för att jag anpassat till mig… Men blir det fel ibland så gör det inget. Det är bara att göra om. Och går det inte att rädda så är det trots allt inte hela världen… ”Upprepning ger färdighet” är alldeles underbart både tvetydigt och sant.

För varje nytt projekt försöker jag fortfarande lära mig något nytt. Den där latin-översättnings-känslan gillar jag. Total koncentration. Tankekraft och handens arbete tillsammans. Gärna komplicerade spetsmönster eller formanpassningar i fiffiga koftor. Men jag ser till att alltid ha även andra sorters projekt igång. Stora sjok slätstickning att låta händerna löpa i medan jag ser en film, lutad mot älskade maken. Små projekt som ryms i väskan och som passar att arbetas på medan jag sitter på pendeltåget från jobbet. Egen design där penna och papper är lika viktigt som garn och stickor. Det kräver en annan sorts koncentration och en annan sorts inlevelse i vad jag håller på med. Och tack vare att jag började hitta på eget i stickningen har jag även de små experimentprojekten. Små korvar och provlappar där jag testar kantmaskor i kombination med minskningar eller hörn och möten i plagg jag vill göra. Då är det mer som julpyssel på dagis och garntottarna flyger över vardagsrummet allteftersom jag lyckas eller misslyckas med mina idéer. Så för mig är stickning såväl avkoppling som arbete, koncentration såväl som leklust. Ja, och så har ju stickintresset givit mig materialkunskap, garnkärlek och stickverktygsnörderi på köpet! Mer om det i ett annat inlägg.

Så när någon frågar mig om inte jag kan sticka en sån eller sån där åt dem så svarar jag oftast: ”Nej, men jag kan lära dig sticka i stället!” För leklusten och allt stickningen givit mig delar jag gärna med mig av, men jag försöker undvika måsten i min stickning i den mån det går. Men om det jag stickar verkar passa just dig, så är det mycket möjligt att du får det. Jag stickar nämligen allt som oftast för stickningens egen skull. Inte nödvändigtvis för resultatet… Även om det är bland de häftigaste känslorna i världen att hålla upp något stickat och knappt själv förstå att man klarat av att göra den där med mina egna händer… Tänk vad jag kan!


(Min senaste spetsstickning: En ”Girasole”)

Att resa med slöjd.

Written by Malin Karlsson. Posted in Malin Karlsson

Då jag bor i Göteborg och jobbar i Uddevalla och på Nääs blir det mycket resande. Jag har rest mycket tidigare också och en resa för mig är inte helt bra utan slöjd.

Såhär såg det ut på vägen från jobbet idag:

IMAG0209

Påväg till jobbet såg det ut såhär, inget aktivt slöjdande men ändå:

IMAG0198

Här är ett annat sätt att använda långa tågresor, blocka bubbliga yllebroderier:

IMAG0204

Jag slöjdar nästan alltid när jag åker kollektivt och ser ibland andra som också gör det vilket gör mig jätteglad. Det finns en alldeles särskild njutning i kombinationen av en bra bok/bra musik i öronen och slöjd för händerna samtidigt som du tar dig genom landskapet. Mer slöjd i resande I say!

Skärmavbild 2014-07-08 kl. 21.08.45  Skärmavbild 2014-07-08 kl. 21.18.48

 

Punkslöjds ateljé

Written by Petra Eleonora Eriksson. Posted in Punkslöjd - Petra Elonora

Photo 2014-03-05 11 01 03 Photo 2014-03-28 10 11 03

Välkomna in i ateljén. Här ser ni materialhyllan längst hela väggen som rymmer tyger, papper, kritor, mönster, inspirationsböcker, garner, ja allt som behövs för att skapa. Framför hyllan finns en liten fåtölj som passar utmärkt för eftertanke, en kopp te eller handarbete. Den fungerar även att luta yogamattan mot. På staffliet har jag kvar akryltavlan jag målade till projektet #24hkonst som jag deltog i tillsammans med tre andra konstnärer. Sybordet rymmer tre maskiner med anrika åldrar.

Photo 2014-03-05 11 03 31 (1)Photo 2014-03-26 16 33 16

 Jag gillar äldre maskiner med ordentlig mekanik som jag kan reparera själv (om det behövs). Jag syr med två olika Husqvarna i olika årgångare, den ena lite mer modern för mönstersömmar. Overlocken är en Toyota som en vän till mig inhandlade för en spottstyver på loppis. Den kom i ett paket från Örebro utan knivar och med hemmabyggd trådhållare. Jag lämnade in den och fick nya knivar och nu går den som smort.

Photo 2014-04-27 19 05 01Photo 2014-03-05 11 02 52

 Den rosa stolen blev min för en tjuga och den påminner massor om min ljusblå stol jag hade som barn. Men den satt jag sönder för något år sen. Hyllorna bakom skrivbordet har min mammas man fyndat i lägenhetsutrensningar, det är jag väldigt glad för. När jag får en större ateljé tänker jag att jag behöver överskåp också.

Photo 2014-03-05 11 04 14Photo 2014-03-05 11 05 30

Ovanför fönstret har jag min ”skyddsuperhjälte”, en modernare form av skyddsängel kan vi säga. Det är Rebecka som gjorde den under vår textilutbildning på Dalkarlså folkhögskola och jag blev den lyckliga som fick med den hem.
Eftersom ateljén är rätt liten får strykbordet även agera ritbord och det funkar.

Photo 2014-03-05 11 04 40  Photo 2014-03-22 20 20 30

Så, nu har vi gått varvet runt. Utanför dörren i hallen har vi i kollektivet ställt upp våra alster. Lite som en butik och nån gång ibland slinker det in en kund som får med sig något närproducerat hem. Inte dumt inte. Men visst är det dags att klä hallen i vårskrud? Det kanske får bli helgens projekt?

Kreativt kaos

Written by Malin Karlsson. Posted in Malin Karlsson

Mitt slöjdande består av två sorters slöjd. Det ena är det meditativa, upprepande slöjdandet. Den sorten som du känner till och behärskar väl och som du kan göra nästan var som helst hur som helst. För mig är det till exempel stickning och nålbindning. Sånt jag kan göra framför en bra film eller tillsammans med vänner som det samtalas vilt och högt med.

Den andra sorten är den utmanande slöjden. Antingen något jag inte riktigt behärskar, något jag vill utveckla eller helt enkelt någonting som behövs mer tid eller utrymme för att syssla med. Det kan vara att sätta upp en väv, tälja eller bara något nytt inom någon slöjd jag redan behärskar.

För mig är det viktigt att variera mellan de här två sätten att slöjda. Jag skulle bli helt slut om jag höll på med samma sorts slöjd hela tiden.

kreativt kaos

En annan viktig del i min slöjdlust är kontrasterna. Lär jag mig att göra karvsnitt efter konstens alla regler så är det fantastiskt roligt och utmanande men sen bara måste jag göra något som går utanför alla regler. Då blir det såhär:

Traditionell och inte lika traditionell utsmyckning av träskaft.

Traditionell och inte lika traditionell utsmyckning av träskaft.

Garnskålar

Written by Marta12. Posted in Märta Hedvall

Visst är det irriterande med garnnystan som studsar över hela golvet medan du försöker sticka? En garnskål håller nystanen på plats samtidigt som du kan förvara din stickning snyggt när det är dags för en paus. För några veckor sedan drejade jag ett gäng skålar och det börjar nu bli dags för en första bränning. Eftersom jag är rätt svag för dekorationer tycker jag om att göra garnskålar. Utseendet på dem går att variera i massor och när man drejar samma form om och om igen är det kul att i alla fall kunna utsmycka skålarna på olika sätt. På så vis får jag lite variation.

Alldeles strax är jag på väg ut till verkstaden för andra gången idag. Det är dags att slå igång ugnen på en skröjbränning. Skröj innebär att man bränner torkat gods vilket förbereder alstren för glasering och glasyrbränning. En bränning tar från start till stopp cirka ett dygn så när verkstaden ligger en bit ifrån hemmet blir det lite planering. Imorgon får ni se när jag blandar glasyrer; det blir till att leka kemist för hela slanten!

garnskålIIbloggBild 200garnskål blogg

Vad är en slöjdsynd?

Written by Slojdlustar12. Posted in Slöjdlustar

Vad är en slöjdsynd då? Det är en fråga som har grillat människans hjärna enda sen människan uppfann grillen.

Typ så fast kanske inte riktigt. Det är en fråga som grillat våra hjärnor ett tag iallafall.

Vi har kommit fram till att det handlar om normer. Vad är det som gäller inom ett visst område i slöjd?

I skolslöjden sandpapprar man för glatta livet men inom hemslöjden anses sandpapper fulare än bajs.

En gång gick jag på en ”ullnördskväll” med min stickning och har aldrig känt mig så malplacerad. De andra höll på med historiskt hantverk och i det sammanhanget är stickning minst sagt förbjudet! Skulle såklart tagit med en nålbindning istället men det tänkte ju inte jag på…

Handlar det om finkultur och fulkultur?

Kungliga operan eller dansbandsveckan i Malung? Akrylgarn eller tussah-silke?

Vem har rätt att säga till någon annan vad som är bra och vad som är dåligt? Vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?

Det är det här vi funderat över när vi satt ihop vår väggkalender. Resultatet blev… skruvat och roligt! Kul kontrast till förra årets kalender på temat Slöjdlustar. Den vara snarare vacker och drömsk.

Här kommer en bild på den. Extra roligt idag eftersom vi vänder blad! Augusti – rävbilden!

augisti

 

 

Rostigt broderi

Written by Pian Bates Kristina Blixt. Posted in Broderi Bates och Blixt

Varje år i oktober åker Bates och Blixt till den stora handarbetsmässan i London. The Knitting and Stitching exhibition på Alexandra palace. Man behöver gå ett par dagar för att ta in allt som finns där. Ett 100-tal utställare, ett par hundra försäljare och ett 50-tal olika föreningar är representerade i de jättestora rummen. Här hittar man alla nyheter inom broderi, stickning, virkning och annat roligt textilt hantverk. 80 workshops körs under de fyra dagarna som mässan äger rum.

Det bästa är att man knyter kontakter med broderande och stickande kvinnor från hela världen, kan bläddra i alla nya böcker och inhandla allt nytt material.  Där är alltid mycket folk och medhavda smörgåsar är ett bra tips om man inte vill stå i matkö till någon restaurang. Att sätta sig ner på golvet och äta är heller inte ovanligt.

 VLUU L210  / Samsung L210

Här sitter vi på golvet och intar vår lunch. Från vänster Teresa från Kenya, Surjeet och väninna från Indien, Dorothy och Mary från England, Kristin och Pian från Sverige.

 

Förra året blev en man mycket uppmärksammad. Han hade broderat på gamla bildörrar. Ja, det låter lite udda men som offentlig konst gör det sig säkert någonstans. Mannen kallar sig för Mr X men heter egentligen Jamie Chalmers. Jamie hjälper gärna de broderande fångarna i broderigruppen Cell works att få ut sina arbeten och på så sätt lite pengar till gruppen. I England finns det faktiskt flera stora män som broderar och skriver böcker om broderi. Då räknar jag inte Kaffe Fasset för han är amerikan.

 VLUU L210  / Samsung L210

Att rostfärga tyger för broderi har blivit populärt på senare tid. Det är mycket enkelt, man behöver bara några rostiga föremål, en bit vitt  bomullstyg, vatten och ättika. Lägg de rostiga föremålen på  tyget och spruta över  vatten blandat med ättika. Du kan behöva upprepa proceduren ett antal gånger tills du blir nöjd. Rosten bildar mönster som kan användas i broderi.

DCF 1.0 Rostat tyg kopia

Det är bara att släppa loss fantasin!