Poster taggade ‘kaffe’

Lusten och tvånget

Written by Erik. Posted in Erik Torstensson

Att arbeta konstnärligt handlar om att skapa mening och begränsningar.

Tänk att du får göra vad du vill.

Tanken svindlar.

Du sätter dig, dricker lite kaffe, tänker tänker tänker.

Farbror Ephraim något melankolisk

Inget blir gjort, det går inte att skapa om man inte först bestämmer sig.

Alla lekar har regler.

När jag lekt leken Blomstergraven har regeln varit att all färg som jag använder måste komma från naturliga källor. Alltså typ växter, metaller, mögel osv.

Regel nummer två är att bara använda naturmaterial, gärna återbruk i den mån det är intressant.

Sista regeln: det ska finnas en blick och en riktning.

Det går olika modeord inom konsten, ena året ska det gestaltas, nästa undersökas.

Jag vill inte undersöka eller gestalta – utan sy.

Och färga.

Hästar

Men lekens riktning är mot er. Ni finns med i allt.

Mer än så har språket förbjudit mig att säga.

Nu återstår montering

Written by Maria Andersson. Posted in Maria Andersson

På em blev jag klar med väven och klippte ner. Det blev en rejäl urladdning, hade utan problem kunnat somna!! Men jag köpte en glass, kaffe och satte mig vid vattnet en stund och ladda på energin.

Idag börjar jag på riktigt inse att de bara är några dagar kvar tills hängning av utställningen och nån vecka därefter slutar plugget. Folk i klassen börjar bli klara och jobbar hemifrån, vi är några få som är här i skolan idag. Trots att det har varit, och fortfarande är en intensiv period där all vaken tid går till att jobba så är det roligt, jag tycker verkligen om att jobba på intensivt och mycket, det blir mer gjort och lättare att få fokus. Tyvärr får mina kära vänner och familj stå vid sidan, men det är trotts allt en tidsbegränsat period. Kort sammanfattat så ska det bli skönt när allt är klart, men samtidigt lite tråkigt.

Det som återstår inför helgen är montering, montering och åter montering. Ikväll ägnar jag mig åt det två ikatvävarna, klipper av lösa trådar, syr in varptrådar och fållar.

IMG_8260 IMG_8263

 

IMG_8269 IMG_8265

 

 

 

 

Öppet hus

Written by Lillemor. Posted in Lillemor Elfgren

Har en riktig myshelg i ateljén. vi i Brån 110 bestämde oss för att en öppen hus helg var vi ju tvungna att ha innan jul. Oturligt nog kan inte alla som ha verkstäder här vara med i helgen, men det var inget att göra åt.
Så lördagen har vi tillbringat som en riktig mysdag. Massor med kaffe, trevliga bekanta och uppstädade utrymmen. Det är en av många fördelar med att hålla öppet, då har jag inget annat val än att städa!2 3 4

Fredag eftermiddag

Written by Marie Fagerlind. Posted in Marie Fagerlind

Rebecca och jag konkar överblivet material till kontoret, huvudet fullt av intryck.  Vilket skönt gäng vi har i SLÖJDINKUBATOR. Alla löser uppgifter på sitt eget personliga sätt, med driv och engagemang. Fredag eftermiddag, gruppen är skingrad för vinden, ser verkligen fram mot nästa träff om en månad.

 

I helgen ska jag ställa undan utemöblerna men sätter  mig först ner en stund och ta en kopp kaffe i höstsolen. Det har varit en hektiskt start på hösten, det behövs pausar för att man ska vara kreativ. Efter kaffet röjer jag i trädgården, hasseln behöver gallras så det blir nog lite färskt virke över till att slöjda, ett utmärkt sätt att sortera tankarna och förfina sina idéer.

Överraskningsslöjd

Written by Sara Thorn. Posted in Sara Thorn

Överraskningsslöjd är när man slöjdar något för att ge bort till någon som inte förväntar sig det. Min ena syster köpte ett bageri för några år sedan och genast öppnade sig en möjlighet till en hel del överraskningsslöjdande. Till ett bageri behöver man ju en bageriflagga tänkte jag och köpte hem tyg och knåpade ihop en bageriflagga i samma typsnitt och färger som deras logotyp. Den efterföljdes ett tag senare av en kaffeflagga då de införskaffat en bryggkaffemaskin.

bageriflagga till Smakfyllt bröd och butik  kaffeflagga till Smakfyllt bröd och butik

Under en tjänsteresa till Taiwan, där det är bra pris på att ta fram trycksaker, klistermärken och liknande, började jag skissa på en kompletterande logga till den befintliga. De bakar ibland ett speciellt bröd, fougasse, som sägs likna veteaxet. Det har en intressant form som jag omsatte i en logga och lät trycka upp en bunt små klistermärken. Den överraskningsslöjden mottogs med stor glädje av bageriägarna.

fougasse            fougasselogga till Smakfyllt bröd och butik

Sedan har det blivit en hel del överraskningsslöjd med fougassen som bas; bakdukar, kakfat, semlemönster, gummistämplar för att trycka loggan på påsar och ett underlägg i locker hooking-teknik.

fougasse i sashiko bakduk fougasse kakfat med fougassefougassemönstrade semlor fougassestämpel på påseliten fougassestämpelfougasse i locker-hookingfärdig fougasse i locker-hooking

Sedan finns det överraskningsslöjd som tar väldigt lång tid (fast det inte egentligen alls behöver det). Till en kompis trettioårsdag hade jag bestämt att screentrycka en väggutsmyckning. Han hann fylla trettio utan att det blivit något tryck men jag tänkte att han kanske kunde få trycket på sin fyrtioårsdag istället. Fast nu har han fyllt det också och inget tryck har det blivit…. Men jag får väl sikta på femtioårsdagen!

Min andra syster fick en dotter häromåret och vips öppnade sig ännu en möjlighet till överraskningsslöjdande. Eftersom jag stickar ohemult många handledsvärmare var ett par handledsvärmare i miniformat en given present till födelsen. Babyhänder är ju otroligt små, med små, små fingrar, det vet ju alla. Jag höftade till och stickade ett par pyttiga handledsvärmare. Tösen ploppade ut (möligen ett ordval min syster inte skulle instämma i) och visade sig ha rätt stora kardor trots sin ringa storlek. Det vara bara att inse att handledsvärmarna aldrig skulle gå att få på.

pyttehandledsvärmare

Nåja, skam den som ger sig! Jag satte igång med ett nytt par, några storlekar större denna gång. Sedan gick det dock ett bra tag innan jag fick dem färdiga och när de slutligen var klara kunde jag konstatera att de visserligen gick att få på, men att det inte såg så bekvämt ut och att de troligen inte skulle kunna användas speciellt länge. Hur breda kan små babyhänder vara egentligen?

något större handledsvärmare

Nu har jag gett upp på handledsvärmarfronten för ett tag. Nästa gång tror jag att jag gör ett par i vuxenstorlek… Ett par nålbundna vantar har jag dock precis förfärdigat och där tog jag i från knäna så de kommer nog passa lagom till nästa vinter. Och lika bra det, för nu ska det väl snart inte behövas vantar längre får man hoppas!

nålbundna vantar

Arbetsdag i ateljén

Written by Textilateljén Andra Långgatan. Posted in Textilateljén Andra Långgatan

Dagen i ateljén startar med en god kopp kaffe, mörkrostat, ett måste! Promenaden hit var kall och morgonsolen sken, nu undrar jag bara, när kommer vårvärmen… med krokus och snödroppar och en fika i solen.

Idag blir det att fortsätta med nål, tråd och diverse material. Är inne i en period då jag håller på att testa och fundera på nya lösningar. Om du vill se mer av mina arbeten, gå in på hemsidan www.elisabethcarlsson.se

Textilkonstnär elisabeth carlsson

fotograf elisabeth carlssonsnö

ateljen

Det härliga flowet

Written by EmmaO12. Posted in Emma Ödman

 Hej, va tiden går! Två dagar utan blogginlägg. Det är ju så att man får skämmas lite grann!

Men med en ny snus under läppen och en ny kopp kaffe känner jag att livsandarna börjar komma tillbaka!

När jag ombads att gästblogga här på kravallslöjd stod det att jag skulle skriva om min kreativa vardag. Dessvärre är det ju så med kreativiteten att den inte alltid kommer när man bäst behöver den.  Men mina tankar kring den samma finns ju alltid med.

Jag är otroligt fascinerad av kreativitet. Det där flowet som plötsligt kan infinna sig när man inte kan se en slang, en krossad spegel eller ett tyg utan att det börjar klia i fingrarna. Ibland blir det fina saker som den här badrumslampan med krossat busskursglas. (värdens lättaste att göra. Rund badrumslamppa, krossat buskursglas och limpistol är allt som behövs! Glaset i busskurer är härdat, så man skär sig inte på bitarna. Jag har använt det materialet med mellanstaiebarn utan att några plåster behövdes! Tänk bara på att tvätta det innan.)

 

Men flowet är skört, och det krävs inte alltid mycket för att man ska tappa det. Jag minns en gång när jag var kanske tio år och hade upptäckt broderi. Jag broderade hela tiden. På kläder, på papper, på gladpack (funkar super bra. Lägg bara 5-6 lager ihop och använd spetsig nål).

Jag hade broderat en duk i korsstygn som jag gav till min mormor i julklapp, men mormor är av den gamla skolan och jag är inte säker på att hon ens tittade på rätsidan, utan vände på den för att se om stygnen låg rakt där. Jag klarade inte det provet och det dröjde ganska många år innan jag började brodera igen. (Nu för tiden monterar jag allting så inte avigsidan syns…)

 

Jag kan förstå min mormor nu, men särskilt pedagogiskt var det ju inte och flowet var klart brutet, för det här med att göra rätt strider mot flowet.  När jag nu för tiden är ute och håller workshops predikar jag PUNKSLÖJD.

 

Det jag kallar punkslöjd handlar om att låta kreativiteten flöda utifrån de förutsättningar man har och inte fokusera på det man inte kan, vare sig hantverksmässigt eller fysiskt. Om man inte har motorik för att sy med nål och tråd, så kanske man kan trycka på en häftapparat. Om man inte kan klippa med sax kanske man kan använda en skärmaskin. Finns det inget garn att virka med kanske det finns någon gammal kabel. ”Rätt” är inte alltid relevant.

Provocerande experimentell växtfärgning

Written by Karin10. Posted in Karin Edlund

 

 

Förra veckan hade vi växtfärgningstema i verkstan. Eller egentligen kan man väl säga att vi inspirerades av konstnären Jeanette Schäring som färgar experimentellt med allt från rost och kaffe till vejde. I verkstan skulle vi visa besökare hur man kunde färga tyg lite enkelt med saker man har hemma, som rost, avokado, lökskal, kaffe, vin och lite annat. Jag märkte redan när vi började planera de här dagarna att någonstans inom mig fanns en djup skepsis som jag faktiskt blev förvånad och nästan till och med skämdes lite över. Herreminje. Inte kan man väl bara klämma ner lite saker i burkar och hoppas att det ska bli något?

 

Jag tror nog att det är den våldsamt organiserade växtfärgningen på Sätergläntan som fått mig att bli en renodlad växtfärgningsfascist. Dels har vi bara färgat med ”klassiska” växtfärger som krapp, koschenille, björkblad, stenlav, indigo med mera, dels har färgningsprocessen omgivits av recept och regler. Mycket färg, starka färger, rätt temperatur, organiserade efterbad, minutiös betning av alla garner. Ja, helt enkelt rena paradiset tycker jag. Och sen kommer den här kvinnan och bara stoppar ner lite rödkål i en burk och låter det stå två veckor i solen och sen blir det lite svagt lila. Jaha. HUR kan det vara så provocerande?

En av de verkliga utmaningarna i det här jobbet är ju att vi måste lära oss nya saker hela tiden. Nya teman, nya saker att visa, alltid prata och inspirera. Efter att ha stått och dividerat om den här flummiga färgningsmetoden i några timmar märkte jag hur jag började tina lite. Besökarna var hänförda. När de började gå igång så gick jag igång. Det blev lite roligare. Det blev till och med spännande. När vi dessutom märkte att de små sidentygbitarna som vi lagt i en burk med rödlöksskal blev starkt gröna var jag såld.

Grönt! Vi har ju fått lära oss att man inte kan färga grönt! Man måste färga först gult, och sedan blått. Eller? Vi vet förstås inte om färgen är beständig. Men det kanske inte är det viktiga heller. När jag helt plötsligt hade en färgexplosion framför mig i en liten glasburk slutade jag bry mig. So what! Allt är förgängligt. Jag började experimentera vilt med rödlöksskalen: virade in lökskalen i tyg för att låta dem bilda olika färgskiftningar direkt på tyget, drog rynktrådar för oväntade batikeffekter och testade olika tygkvaliteter. Min kollega Erik hade ju lyckligtvis försett oss med fina sidentyger och det är ju otroligt tacksamt att färga på. Allt blev fint.

 

Men trots att det gick bättre och bättre under veckans gång så kände jag att jag ändå genomgick någon slags inre kris. Alla mina erfarenheter av växtfärgning hade ifrågasatts och mina egna fördomar och ideal hade fått utstå en stark prövning. Jag var tvungen att gå till botten med varför jag tyckte att den här ”okontrollerade” färgningen var så provocerande.  Kanske är det just det att man gärna vill ha en beständig färg när man färgar – man vill veta att det håller för sol och tvätt. Med den här experimentella färgningen är inget säkert. Färgerna blir dessutom ofta ganska svaga – vilket man ju tenderar att se som misslyckat eftersom starka färger räkas mest. Sedan är jag nog också väldigt fast i det historiska tänkandet – ”avokadoskal är ju inget man färgat med någonsin i historien, herregud, hur skulle det se ut!” Nu kan jag tala om hur det ser ut. Det blir blask-grå-lila eller beige. Jaha.

Till sist handlar det nog också om en strid mellan olika förhållningssätt i skapandet och yttrycket. Jag själv är så fokuserad på att efterlikna historiska ideal och åstadkomma perfekta resultat att jag glömmer bort att det konstnärliga också är en viktig del. Att alla dessa tyger i burkar är väldigt vackra och lite mystiska. Att det faktiskt är två helt olika världar som möts. Jeanette har också experimenterat mycket med vejdefärgning vilket också självklart gör henne till min idol – det är ju bara hur fint som helst – inom det ”klassiska” växtfärgningsfältet. Men jag är bara så himla glad att hon och mina kollegor i verkstan och alla trevliga besökare under dessa dagar har hjälpts åt att banka ur lite växtfärgningssnobberi ur min hjärna och ersätta den med en oändlig lust att spendera hela min lön på siden och rödlök.

 

 

Alla tyger på bilderna är sidentyger färgade med rödlökskal.

Inget speciellt……

Written by Catharina12. Posted in Steampunkers

Idag har det varit en sån där dag det händer saker, men inget egentligen att blogga om. Vaknade sent och slängde i mig en liten slurk kaffe för att vakna till liv. Insåg att förmiddagen redan var på väg att bli eftermiddag. Hastade då iväg till ateljén för att träffa en vän. Visade henne det senaste nyckelskåpet.

Tillslut efter allt snackande och bollande av tankar och idéer om mitt deltagande på Sunset Park festivalen i Umeå den 25Aug. var det så dags att bege sig hem för att packa lilla väskan för resan till Prästmon (Ångermanland).

Detta är vyn som mötte oss när vi kom fram.

 

Ett skepp kommer lastat

Written by Catharina12. Posted in Steampunkers

Med vadå? Jo med kreativitet i flytande form.


Jag är slav under min last, vilket är min kopp kaffe på morgonen.

För om jag inte vaknar till liv blir det inte mycket skapande Ir.