Poster taggade ‘ull’

Det blev något annat

Written by Lillemor. Posted in Lillemor Elfgren

Idag hade jag stora planer. Jag hade nämligen planerat att skriva ett långt, insiktsfull och lite smått argt inlägg om

Och du ska heta Bävertand - handspunnet garn på spole

Och du ska heta Bävertand – handspunnet garn på spole

slöjdens ord och hur de kan omvandlas till skällsord. Hur det som vi som jobbar ser som något positivt, kreativt, beskrivande och energiskapande omvandlas till något negativt och hånfullt som gör att du vill krypa under närmaste täcke och aldrig synas mer. Inlägget var nästan klart i mitt huvud, inklusive vitsiga formuleringar och skarpa tillsägelser.

Men sen tappade jag sugen och inspirationen och satte mig istället vid en av spinnrockarna och gav mig på att spinna den finska lapphundsull som just nu ligger på tur. Men tro det eller ej, ikväll bestämde sig spinnrocken för att avge ett oidentifierbar skramlande av irriterande natur.

Så, idag får ni en fin bild av handspunnet garn. Fotot är taget av min syster Ingalill Elfgren. Jag har turen att ha en privat fotograf. Jag döpte det hela till Och du skall heta Bävertand, med anledning av att det handspunna entrådiga har precis samma färg som bäverns tänder.

Och ibland kan vi nog tillåta oss att göra så. Lägga ut en bild enbart för att den är snygg och trevlig att titta på. Inte behöva kommentera och vara insiktsfulla. För de vackra bilderna fyller också en funktion och i alla fall jag blir lycklig av att surfa runt och bara titta på tilltalande bilder av garner, ull, stickat och andra textilier. Njuta av andras kreativitet. Och svamla fritt omkring det.

Hur det gick med spinnrocken? Det är just nu under utredning. Jag har absolut inte gett upp den då den är den av spinnrockarna som är min favorit just nu. Fortsättning i skrammelfrågan följer. Och imorgon ska jag ändå ägna mig åt förberedelser inför det Stickretreat jag anordnar i min ateljé på lördag.

Den nåltovande skräckförfattaren

Written by Nathalie Sjögren. Posted in Nathalie Sjögren

Jag heter Nathalie Sjögren och den här veckan är jag gästbloggare här på Kravallslöjd. I mitt första inlägg tänkte jag presentera mig själv.

Jag kommer från början från Bohuslän, närmare bestämt Tjörn. En underbar ö som jag gärna återvänder till. Dit åker jag för att ladda upp batterierna och för att bli inspirerad. Det var ju trots allt på Tjörn som jag befann mig när jag började skriva min debutroman I nattens mörker.

Min man kommer från Frillesås i Halland och när vi träffades blev det naturligt att jag flyttade till honom. Han bodde på sin släktgård och hade några får. Allteftersom tiden gick har vi skaffat fler får och idag har vi ca 80 får av raserna gotland, finull (mina favoriter) och texel. Jag är intresserad av ull och min man kött – en bra kombination.

Jag har alltid tyckt om handarbete. I högstadiet upptäckte jag virkning och fick blodad tand. I och med att jag och min man har får blev jag mer och mer intresserad av ull och allt hantverk man kan göra med den. Jag gick på kurs efter kurs tills jag snubblade över nåltovning. Sedan dess har jag inte slutat nåltova.

Nåltova, eller torrtova som det också kallas, är ett sätt att skulptera i ull. Med en speciell nål som har små hullingar på sig formar man ullen. Hullingarna griper tag i ullens fibrer och de drar ihop sig. Ju mer man tovar på samma ställe desto hårdare blir ullen.

Först gjorde jag seriefigurer, tomtar och troll. Numer gör jag porträtt men även tomtar. Här är några figurer jag har nåltovat genom åren.

image

image

image

image

image

Och sedan skriver jag. Skräck har alltid varit en favoritgenre, enda sedan jag såg Michael Jacksons video Thriller när jag var fem år. När jag blev äldre slukade jag Stephen King-böcker för att gå vidare till Anne Rice. Det föll sig därför naturligt att jag själv skulle skriva skräck.

När jag var nitton år började jag skriva på det som skulle bli min debutroman. Genom åren skrev jag lite då och då med många uppehåll. När jag blev mammaledig med min första son insåg jag hade jag hade skrivit på den i tio (!) år. Det var dags att göra klart den. Därför skrev jag på varje ledig tid, tog hjälp av en lektör, redigerade och skickade in till olika förlag.

Till slut nappade ett förlag och 2011 publicerades I nattens mörker. 2014 blev min novell, I stormen hon dansar, i steampunkantologin I varje ångetag antagen. Just nu håller jag på med ett nytt manus, Dimma över Ödesbyn. Jag är mitt inne i redigeringsarbetet och det är riktigt roligt. Jag återkommer mer om det i andra inlägg.

Så välkommen till min vecka här på kravallslöjd.

Göra färdigt

Written by Lillemor. Posted in Lillemor Elfgren

Det finns ett bra anledning till att det finns ett ord för sådant som inte blir färdigt inom stickvärlden. Där är ett UFO inte något okänt flygande föremål utan istället ett icke färdig projekt, UnFinished Object.

Men det är ytterst tillfredställande när jag avslutat en hög med alster, fäst trådarna, eventuellt spänt upgarncirkelp dem och satt på etiketter eller banderoller. Ja och fotograferat och lagt ut i webbutiken i de fall det inte är sådant som ska skickas till en återförsäljare.

Nu när det är så varmt så har jag fått ändra planerna. Från att ha tänkt tillbringa många långa dagar i färgeriet har det istället blivit en kombination av bad och skuggan på uteplatsen med spinnrockarna, ljudbok och dator till sällskap. Sitter just nu faktiskt på mitt utomhuskontor!

Just nu arbetar jag med att spinna 30g härvor med tvåtrådigt garn. Jag kardar och blandar olika fibrer, svensk ull, nya zealändsk merino (för den är finare än den australiensiska och det förekommer ingen mulesing där) longwool, glitterfibrer, tencel, silke och vad jag känner för stunden. Väger upp i 30g portioner och spinner. Av garnerna ska det sedan bli spetsmuddar. Dels stickar jag färdiga men garnerna i den här färgcirkeln är till stickkit med garn och mönster.

Det kan tgarncirkelnärayckas som om det är lång tid kvar till oktober och Syfestivalen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Men om man som jag har en ytterst småskalig garnfabrik där alla garnerna ska passera genom mina händer i någon del av processen så gäller det att ligga i.

För hur mycket jag än planerar så har jag lärt mig att jag ändå inte hinner så mycket jag önskar. Allt tar längre tid än man tror och det finns alltid saker som ramlar emellan. Som de varmaste sommartemperaturerna uppmätta här sedan 1880 till exempel. Eller ett förslag att åka ut och fiska. Eller en dag då jag absolut inte orkar jobba. Och det måste också tas in i beräkningen. Jag blir bättre år för år att planera årets verksamhet. Att börja i god tid att märka upp för en inlämning för en sommarbutik till exempel. Men tillräckligt, det tror jag aldrig att jag uppnår.

 

Ateljébutiken

Written by Lillemor. Posted in Lillemor Elfgren

En av mina favoritplatser är min ateljé som ligger i Brån 110 utanför Vännäsby där jag bor. Där har jag plats att jobba och även gemensamma utrymmen med kök och liknande jag delar med de andra som också hyr verkstadsutrymme i samma byggnad. Ungefär 2garnhylla0 kvadratmeter specialanpassade för mig och min verksamhet medvåtrumsgolv, golvbrunn och stor diskbänk för min färgning. Utrymmet räcker även till för vävstolen, trädhyllor för mina oanständigt stora mängder ull och fibrer, kardmaskin samt sist men inte minst, hyllor för min ateljébutik.

Jag hade min webbutik redan innan jag skaffade mitt ateljéutrymme i början av 2012. Lagret av färdiga garner och textila alster låg då undanstuvade under sängen, i lådor i bokhyllan IMG_5590och lite överallt. Långt ifrån ultimat. Det kom ibland förfrågningar om grupper kunde komma på besök för att se på mitt textila skapande, något som jag vänligt men bestämt fick säga nej till. En lägenhet på 70 kvadrat och en hantverksmänniska utan ordningssinne när det gäller städning är nog för att det inte lämpar sig med besök.

Nu på lördag går det att besöka mig i min ateljébutik. Jag håller öppet mellan kl 10 och 14. Brån 110 ligger ungefär 3 mil väst om Umeå. Ta E12 västerut tills du passerat Vindelälven, sväng då vänster in i Vännäsby vid statoil. Cirka 500m senare tar du höger vid skylten till Överboda och kör över Umeälven. Direkt efter bron ta höger och kör en kilometer till en stor byggnad med tegel på nedre delen och röd träpanel på den övre. Där håller jag till!

Textil på Västerbottens museum

Written by Petra Eleonora Eriksson. Posted in Punkslöjd - Petra Elonora

Photo 2014-05-02 19 15 29I helgen invigdes Västerbottens museums nya utställning Textil och jag var där. Eller jag var inte bara där utan jag presenterade utställningen tillsammans med Röda Korsets Josefin Holmgren. Prima fint. Det är mig ni ser stå vid sidan av och i den blommiga klänningen sydd av påslakarn.

Photo 2014-04-28 11 05 32Utställningen innehåller de mest fantastiska alster, här är en hylla full med skaparglädje. Accessoarer, kläder, tyger, till och med en hatt från medeltiden. Utställningen har allt och den kommer bytas ut med jämna mellanrum. Museets textilmagasin är rikt och allt förtjänas att visas upp.

Photo 2014-04-28 11 06 49Se bara på de här tygerna. Färgerna, mönster, ja en skatt helt enkelt. Självklart har även Västerbottens läns hemslöjdsförening varit med och bidragit med några skatter. Jag hade själv äran att placera in dem i hyllan.

Photo 2014-05-02 14 37 19

Photo 2014-05-02 17 59 07Utställningen rymmer även en ateljédel med ett höj och sänkbart arbetsbord för 16 personer. Här kan vi alltså sitta tillsammans och skapa. På pelaren ser ni Kravallslöjds bidrag till utställningen, en rya som alla kan vara med att bidra till med sina avlagda och omaka strumpor. Min yngsta unge knöt dit minst 10 st par under kvällen.

Photo 2014-05-03 15 08 01Finns viljan att brodera men saknas idéer på vad går det bra att fortsätta på museets rockar som PUNKSLÖJD har inspirationsbroderat på. Utställningen uppmuntrar alltså till att våga prova och göra eget. En spännande utställning helt enkelt. Hillevi Wadensten och Eva Hellerquist har tillsammans med sitt team gjort ett fantastiskt arbete. Eloge!

Om ni skulle ha vägarna förbi Umeå är Västerbottens Museum ett måste! Och du kan själv lämna dina spår där. Verkligen kul. Jag och ungen har redan lämnat våra, visst gör ni det också?

Vill ni ser fler bilder och läsa lite mer om vad som sas på presentationen kan ni kika in till PUNKSLÖJD.

En än så länge namnlös kisse…….

Written by Tant Kofta Lotta Blom. Posted in Tant Kofta

Jag tycker att våra barn ofta får så dåliga grejer att leka med. Det är mest plast och syntetfibrer, stackars ungar som får gå och krama en nalle som egentligen är en skvätt olja. I Sverige finns en väldig massa får som håller våra ängar öppna och ger oss kött men när det kommer till ullen finns en liten efterfrågan. Mycket ull slängs utan att komma till nytta och glädje.

IMG_2082
Här kommer mitt bidrag för att ändra på detta. Katten som ännu inte har något namn. Men en liten omröstning sker just nu på Instagram och facebook, där du kan vara med och rösta om du vill. Sök Tant Kofta så hittar du mig. Katten är stickad av ullgarn från Värmländskt skogsfår, en oförädlad ras som räknas till gruppen allmogefår. De finns i olika färger, så allt garn jag användt är naturfärgat. Katten som också kan användas till sovamiddagkudde är fylld med ull från en fårras som heter texel. Dess ull är vaddig och spänstig och filtar inte hop sig, perfekt att fylla dockor, kuddar och annat med.

IMG_1932
Kattens kropp och huvud är stickad stickad i fyra rundlar inifrån och ut, ben och svans rundstickade och varje örons är stickat i två delar och sen ihopsytt.
Det tog lite tid att få ansiktet färdigt, jag ville inte ha det så sött, var ute efter lite mer attityd. Broderiet är gjort med loppisfyndat moulinegarn.

IMG_2034

Även en katt kan behöva värma magen när solen tittar fram. IMG_2088 med hej fr. Tant Kofta

Ateljén

Written by Lillemor. Posted in Lillemor Elfgren

 

Lycka är att ha en egen funktionell plats att arbeta på!

 

IMG_5590

Jag jobbade i många år med allt mitt slöjdande hemma. Stickade, spann, vävde, färgade tvättade ull. Lägg till ett materiallager plus varulagret för min webbutik, www.limmo-design.se, och det blev ganska trångt i en tvåa på 70kvadrat.

Men, i januari 2012 flyttade jag så äntligen in verksamheten i min alldeles egna ateljé i Brån 110, utanför Vännäsby. Mina hyresvärdar, varav den ena är karvsnittsslöjdaren Ylva Göransson, hade köpt fastigheten bredvid deras för att säkra en lokal åt den skateboardtillverkning den ena av deras söner hade börjat med. Och då var jag framme och hörde om det inte skulle kunna bli en lokal åt mig också. Och i januari 2012 flyttade jag in i ett rum på lite mer än 20kvadrat, med våtrumsgolv, diskbänk, internet och specialbyggt för mina behov.

 

Idag har jag såväl mitt färgeri, min vävstol, all ullverksamhet samt butiken här. Och nog gör det skillnad. Jag behöver inte vara rädd att

förstöra köket med färgstänk när jag färgar. Jag har plats för vävstolen här istället för att behöva köra 22 mil till mina föräldrar för att väva. Och jag kan ha en butikshörna där det går att komma och handla på plats.

IMG_5593

Som bonus har jag dessutom fått hantverksarbetskamrater när jag är i ateljén. Möjligheten att både kunna låna en hand när något behövs hållas i som att kunna diskutera idéer.

Som koftor ska vara

Written by Anna Bauer. Posted in Anna Bauer

Jag har en kofta som jag har haft på mig i stort sett varje dag sedan jag stickade den för ungefär tre år sedan. Den börjar bli skruttig nu och har tappat en knapp, men det gör inte så mycket. Jag tror jag gillar den så mycket för att den påminner om favoritkoftan jag hade som barn, en  i grön ull som min farmor stickat. För mig är den så den bästa koftan ser ut. Jag har precis stickat färdigt en nästan likadan kofta åt min son. Textilier är så förknippade med minnen, och det finns någon slags  trygghet i det där hemtama. När min äldsta dotter saknar mig brukar hon lukta på den där koftan för att ”den luktar som mamma”, om jag inte har den på mig förstås…
kofta

Ull <3

Written by Clara12. Posted in Clara Falk

Om jag bara fick välja ett material att slöjda i skulle det vara ull. Det har så många fantastiska egenskaper och så är det dessutom så snyggt!
Igår fick jag min beställning från Filtmakeriet med 2-trådigt garn, quiltvadd och ullstoppning, och nu kan jag inte sluta fota eller för den delen lukta på det. Filtmakeriet är ett sånt ställe som  jag direkt gillade, och bara vill stödja på alla vis jag kan. Jag vill liksom vara dom, jag vill också köpa ett gammalt spinneri och flytta ut på landet med min syster (fast min syster skulle verkligen inte vara intresserad så det får bli med någon annan).

 

”Nejmen, en MODERN spinnrock!”

Written by Karin10. Posted in Karin Edlund

”Mycket snack och lite verkstad”, så kallas rummet på Liljevalchs konsthall där jag och mina två kollegor slöjdar hela dagarna. Det är ju långt ifrån alla besökare på utställningen som slöjdar själva, men de flesta tycket det är jättekul att prata. Varje dag blir det många historier om mormors spinnrock eller luffarslöjden eller om de gamla virkade dukarna. Och historierna är ju en precis lika viktig del av slöjden som föremålen. Det jag vill säga här är ju att väldigt många människor har ett förhållande till slöjd även om de inte själva slöjdar. Har man pratat om slöjd en stund så har man ändå närmat sig föremålen eller företeelserna. Slöjden har fått ett litet större utrymme och kanske får många en tankeställare med sig hem.

Något som många faktiskt känner igen är spinnrocken som står i ett hörn av verkstan, tillsammans med en stor korg fylld med härlig gotlandsull, ett par kardor, ett härvträ, några sländor och lite till. Utan att överdriva kan jag ju säga att detta är min favorithörna. Så fort spinnrocken går igång blir folk i närheten aningen hypnotiserade av det snurrande hjulet och närmar sig nyfiket. Spinnrocken är väldigt bra på att inleda samtal. De flesta kanske tänker sig att en spinnrock alltid är en gammal knarrig historia av mörkt trä, glansig av generationers ullfett – men icke, där står en sprillans ny skapelse från Holland, en rock av märket Louët. Ljust trä och svart plast, inga svarvade ekrar minsann. Om jag fick en tia varje gång någon utbrast i förvåning ”är det en MODERN spinnrock!?” skulle jag ha dubblat min lön vid det här laget.

 

Men kanske är det just detta som får folk så intresserade. Något så otidsenligt och mossigt som att handspinna ullgarn kan plötsligt bli modernt och lite häftigt. Ett arbete som få idag behärskar, och som faktiskt ser lite imponerande ut. Många blir kvar länge och sitter och pratar om allt möjligt: om naturmaterial, om hållbarhet, om framtiden, om konsumtionssamhällets kris. Ja, denna lilla oansenliga maskin kan sätta större hjul i rullning i folks tankar. Några börjar snegla på den frestande ullen. ”Vill du karda lite?” kan man smyga in då. ”Jaa, det vore nog spännande!” Och så är man igång. Det är så roligt när både vuxna och barn hugger in, och hur besökarna själva sedan fortsätter att lära varandra när man själv tittar bort. Och det har redan blivit en hel korg full med knasiga härvor som alla möjliga händer har spunnit.

Av dessa härvor har jag börjat virka en sjal. Mest för att korgen inte ska svämma över, och för att det är kul att kunna visa upp någon slags ”slutprodukt”. Då kan jag hålla upp sjalen och peka på ullkorgen och säga ”den här har gått igenom alla steg från nyklippt ull till färdigt plagg”. Allt dessutom inom en radie av ca en och en halv meter. En viss känsla av rikedom och stolthet sprider sig när jag kramar min allra första egenspunna härva av mjukt och fett ullgarn. Det är grejer det!