Poster taggade ‘återbruk’

Att övervinna sommarlunken

Written by Cecilia Ström. Posted in Cecilia Ström

Den här vanskliga sommarlunken, all tid i världen men inget blir gjort. Det är som att all luft och skaparlust går ur en när man helt plötsligt inte har några fasta tider och deadlines. Samtidigt så finns det ju så sjukt mycket inspiration att hämta om man bara tar sig lite tid att ta med kameran på en runda. Ser det här gästbloggandet som ett bra tillfälle att faktiskt försöka fånga kreativiteten även på sommaren och inte bara spela boll hela dagarna, odds på det?

www.ClaraGlas.se

DSC_0018 fixad

IMG_2704 fixad

DSC_0301 fixad

Ny vecka nya utmaningar

Written by Eva-Karin Torhem Arnell. Posted in Eva-Karin Torhem Arnell

Jag börjar min vecka med att citerar förra veckans bloggare…

”Så våga säga Ja! till dina drömmar. Du kan bara få nya livserfarenheter på vägen”.

Dessa ord avslutade förra veckans bloggare och detta var precis vad jag gjorde i början av 2011. Jag sade ja till drömmen – drömmen jag haft sedan jag gick på Strömmaskolan i Sätila läsåret 1984-85 och som jag också informerat om i min presentation, drömmen om att utbilda mig till hemslöjdskonsulent. Hösten 2011 påbörjade jag utbildningen och nu har tre år gått. Tre fantastiska år som lärt mig otroligt mycket och som även fått mig att reflektera över min ”gamla” yrkesroll som barnskötare.

Som avslutningskurs det andra året gick vi en valbar kurs där jag valde att fokusera på hur förskolebarnet kan vara med och återbruka trädgården. Syftet med arbetet var dels att jag själv ville lära mig att fläta korgar. Men också att se om den vuxne hade nog kraft att helhjärtat vara med och visa förskolebarnet hur ett tillvaratagande av trädgården kan se ut. För att få ett intresse för trädgården och dess närhet har barnet också fått följa vad som skett under våren från frö till planta och att det kan ske på olika sätt.

Förståelse
Vi började med att så fröer bland annat solrosfröer som vi plockade ur från vildfågelmaten.
Förståelse
När solrosorna började titta upp skolade vi om dem.
Förståelse
När plantorna hade vuxit till sig planterade vi ut dem i trädgården.

Avslutningsvis fick barnet lära sig att fläta något från material hämtat från trädgården och dess omgivning vilket blev ett ryggstöd till en stubbe samt en enkel korg.
Från träd till stol
Vi gick och hämtade en stubbe från ett nedsågat träd
Stubbe med ryggstöd
Borrmaskinen var till god hjälp för att göra hål för ståndarna som vi skulle fläta runt
Stubbe med ryggstöd
Flätningen gick som en dans – lite frisering i slutändan
Stubbe med ryggstöd
Här sitter man ju jättebra!

Detta gjorde jag tillsammans med yngste sonen som då var sex år, vi är ofta ute och går ”tillsammans” men det är stor skillnad på att vara ute tillsammans och att göra något tillsammans. Ett syfte med kursen var att återbruka trädgården – vi hade inga träd som skulle sågas ner så vi hämtade en stubbe från åkerröjningen. Ståndarna till ryggstödet hämtade vi från vattskott på päronträdet. Den sly vi flätade in i ryggstödet kom från bland annat oxel, pil, rönn och kornell. Vissa kom från trädgården, andra kom från vår närmiljö. Vi arbetade med projektet under andra halvan av maj, det märktes att slyn blev mer lättarbetad efter hand beroende på att växtligheten tog fart.

Det är ett projekt som även går att genomföra på förskolan tillsammans med en förskolegrupp.

Textil på Västerbottens museum

Written by Petra Eleonora Eriksson. Posted in Punkslöjd - Petra Elonora

Photo 2014-05-02 19 15 29I helgen invigdes Västerbottens museums nya utställning Textil och jag var där. Eller jag var inte bara där utan jag presenterade utställningen tillsammans med Röda Korsets Josefin Holmgren. Prima fint. Det är mig ni ser stå vid sidan av och i den blommiga klänningen sydd av påslakarn.

Photo 2014-04-28 11 05 32Utställningen innehåller de mest fantastiska alster, här är en hylla full med skaparglädje. Accessoarer, kläder, tyger, till och med en hatt från medeltiden. Utställningen har allt och den kommer bytas ut med jämna mellanrum. Museets textilmagasin är rikt och allt förtjänas att visas upp.

Photo 2014-04-28 11 06 49Se bara på de här tygerna. Färgerna, mönster, ja en skatt helt enkelt. Självklart har även Västerbottens läns hemslöjdsförening varit med och bidragit med några skatter. Jag hade själv äran att placera in dem i hyllan.

Photo 2014-05-02 14 37 19

Photo 2014-05-02 17 59 07Utställningen rymmer även en ateljédel med ett höj och sänkbart arbetsbord för 16 personer. Här kan vi alltså sitta tillsammans och skapa. På pelaren ser ni Kravallslöjds bidrag till utställningen, en rya som alla kan vara med att bidra till med sina avlagda och omaka strumpor. Min yngsta unge knöt dit minst 10 st par under kvällen.

Photo 2014-05-03 15 08 01Finns viljan att brodera men saknas idéer på vad går det bra att fortsätta på museets rockar som PUNKSLÖJD har inspirationsbroderat på. Utställningen uppmuntrar alltså till att våga prova och göra eget. En spännande utställning helt enkelt. Hillevi Wadensten och Eva Hellerquist har tillsammans med sitt team gjort ett fantastiskt arbete. Eloge!

Om ni skulle ha vägarna förbi Umeå är Västerbottens Museum ett måste! Och du kan själv lämna dina spår där. Verkligen kul. Jag och ungen har redan lämnat våra, visst gör ni det också?

Vill ni ser fler bilder och läsa lite mer om vad som sas på presentationen kan ni kika in till PUNKSLÖJD.

Punkslöjds ateljé

Written by Petra Eleonora Eriksson. Posted in Punkslöjd - Petra Elonora

Photo 2014-03-05 11 01 03 Photo 2014-03-28 10 11 03

Välkomna in i ateljén. Här ser ni materialhyllan längst hela väggen som rymmer tyger, papper, kritor, mönster, inspirationsböcker, garner, ja allt som behövs för att skapa. Framför hyllan finns en liten fåtölj som passar utmärkt för eftertanke, en kopp te eller handarbete. Den fungerar även att luta yogamattan mot. På staffliet har jag kvar akryltavlan jag målade till projektet #24hkonst som jag deltog i tillsammans med tre andra konstnärer. Sybordet rymmer tre maskiner med anrika åldrar.

Photo 2014-03-05 11 03 31 (1)Photo 2014-03-26 16 33 16

 Jag gillar äldre maskiner med ordentlig mekanik som jag kan reparera själv (om det behövs). Jag syr med två olika Husqvarna i olika årgångare, den ena lite mer modern för mönstersömmar. Overlocken är en Toyota som en vän till mig inhandlade för en spottstyver på loppis. Den kom i ett paket från Örebro utan knivar och med hemmabyggd trådhållare. Jag lämnade in den och fick nya knivar och nu går den som smort.

Photo 2014-04-27 19 05 01Photo 2014-03-05 11 02 52

 Den rosa stolen blev min för en tjuga och den påminner massor om min ljusblå stol jag hade som barn. Men den satt jag sönder för något år sen. Hyllorna bakom skrivbordet har min mammas man fyndat i lägenhetsutrensningar, det är jag väldigt glad för. När jag får en större ateljé tänker jag att jag behöver överskåp också.

Photo 2014-03-05 11 04 14Photo 2014-03-05 11 05 30

Ovanför fönstret har jag min ”skyddsuperhjälte”, en modernare form av skyddsängel kan vi säga. Det är Rebecka som gjorde den under vår textilutbildning på Dalkarlså folkhögskola och jag blev den lyckliga som fick med den hem.
Eftersom ateljén är rätt liten får strykbordet även agera ritbord och det funkar.

Photo 2014-03-05 11 04 40  Photo 2014-03-22 20 20 30

Så, nu har vi gått varvet runt. Utanför dörren i hallen har vi i kollektivet ställt upp våra alster. Lite som en butik och nån gång ibland slinker det in en kund som får med sig något närproducerat hem. Inte dumt inte. Men visst är det dags att klä hallen i vårskrud? Det kanske får bli helgens projekt?

Kan man slöjda i godis?

Written by Slöjd Deluxe. Posted in Slöjd Deluxe

Ja självklart, skulle jag vilja säga nu när tanken väckts. Men jag återkommer mer om detta lite senare här längre ner.

Som designstudent måste man ibland redovisa sina projekt genom så kallade delgenomgångar, för att samtliga lärare, handledare och medstudenter ska få kunna komma med konstruktiv feedback. Idag har varit en sådan dag och trots att projekten rör alltifrån scenografi via grafisk hållbarhetskommunikation, kartografi och vad som gömmer sig under ytan i våra hav till tillgänglighet i samhället för folk med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så kände jag mig vid dagens slut väldigt inspirerad av de andras arbeten och ser nu många möjligheter till korsbefruktning.

För många hippa designers idag är också slöjden (både det som gjorts/görs och sättet det görs på) en sådan källa till korsbefruktning. Slöjd liksom design ska väl kan också användas för att kommunicera värden om hållbarhet och genus, för att ge några exempel, och för fungera som samhällskritik samt vara till för ren njutnings skull.

Så vad händer då om man korsbefruktar slöjd med något samhällsproblem såsom överkonsumtionen av godis, kan man då säga något effektivt om det genom att t.ex. använda sig av godis som slöjdmaterial för att belysa det? Mycket smågodis är väldigt formfast och kommer i starka (självklart högst artificiella) kulörer och det är lätt att föreställa sig dess dekorativa aspekter om man tar det ur sitt sammanhang för att bygga roliga ljusstakar, skapa vackra smycken eller något helt annat. Generellt sett så uppfattas godis som något festligt, sött och gott om än inte så nyttigt, men vad skulle det väcka för associationer om man använde det som material i en produkt? Skulle det ge mersmak eller avsmak? Personligen tror jag att det handlar om hur produkten formges, vilket uttryck den får.

Sött,syrligt eller kanske rent av salt? Oavsett det och oavsett dessa teoretiskt filosofiska reflektioner, så är iallafall jag sugen på att testa nu!

Ha det sött så ses vi snart!

/Sofie

Återbruk

Written by Annika Andersson. Posted in Annika Andersson

Då var det dax för veckans sista blogginlägg och jag plockar fram ett annat av mina hjärteämnen – återbruk. Ett ämne som är hur stort som helst, hur aktuellt som helst och hur rätt som helst. Som ”textilslöjdare” är det lätt att bli ekorre, ett fenomen som jag läst om hos andra gästbloggare. Tygbitar, trådar, knappar m.m samlas på hög – kan vara bra att ha i något framtida projekt. Detta beteende är för mig ingen nyhet men äntligen känns det som tiden kommit ikapp och intresset för återbruk ses i både väntade och oväntade sammanhang.

En aspekt av återbruket som jag intresserat mig för under flera år är de ”tysta historieberättarna”, 2010 gjorde jag ett jubileumsverk för Skånemejerier i Lunnarp som jag döpte till ”Tingen talar i tystnaden”. Verket är en konstnärlig gestaltning av deras samling av gamla mejeriföremål – du kan se ett bildspel över verket på min hemsida www.textilannika.se.

I år har jag tillsammans med två unga kreativa personer, Stina Broström och Tim Persson, åter upplevt spänningen av att arbeta med föremål laddade med berättelser. Under projektnamnet ”Ordensflyn” med underrubriken ”gör ej karriär på våld och mord” har vi tagit oss an gamla militärkläder i ett fredsbevarande syfte. Det blev en väldigt stark upplevelse för mig när jag dekorerade en gammal vadmalsjacka ,som många unga män haft på sig när de tränat sig för krigshandlingar, med ett stort peacemärke av knappar.

Vi deltog i slöjd och konsthantverksmarknaden i Kronhuset i Göteborg i september, under två dagar satt vi och arbetade på olika delar av projketet samtidigt som vi fick möjlighet att diskutera med besökarna. Frågan är hur skulle världen se ut om alla höll på med textil? Bättre tror jag! Tack för mig.

tim och stina jobbar

Tim och Stina jobbar på Slöjd och Konsthantverksmarknaden

peace

Vadmalsjacka med peacemärke av knappar

make art not war

Stinas katter – make art not war

dagskjorta

Dagskjorta i ny tappning

 

slarvtjäll

Written by Annika Andersson. Posted in Annika Andersson

Om finnväv är min passion idag så var min förra passion slarvtjäll – en teknik jag fortfarande hyser starka känslor för och gärna vill dela med mig lite av. Ämnet känns extra aktuellt eftersom jag denna helgen ska hålla en workshop om slarvtjäll i en vävstuga i Göteborg.

Att jag fastnade för slarvtjäll beror främst på teknikens frihet och möjligheten att bygga mönster och strukturer. Om du läste mitt inlägg i måndags så vet du att byggande i alla former står högt på min lista.

Slarvtjäll är enligt wikipedia en vävteknik i tuskaftsbindning där tygtrasor skyttlas in och mönster skapas genom att i väven plockar in tygtrasor vars ändar får ligga lösa ovanpå och utanför varpen. Slarva är dessutom ett annat ord för trasa.

Eftersom mattan är länge varit min utgångspunkt har det blivit många slarvtjällsmattor genom åren, alla har dock inte varit lämpliga för golvet. Jag har utforskat olika material i ”slarven” allt från små bitar bomullstrasor till handgjort papper. Jag har utforskat hur olika former och mellanrumsformer bygger mönster. Och sist men inte minst har jag utforskat färgens betydelse i mönsterbyggandet. Jag rekommenderar starkt att prova denna genialiska teknik för mönstring av enkla tuskaftsvävar – det känns som att väva och brodera samtidigt.

Här kommer lite bilder att inspireras av.

yllemosaik 2

matta täckt med slarv i sprutmålad vadmal

yllemosaik 1

kalaskransar 2

matta till Bohusslöjds 100-års jubileum

kalaskransar 1

kommunhuset lerum 026

slarvtjäll i viskosbast – till Lerums kommunhus

festkransar 2

matta till utställning i Åbo – alla slarv är i vadmal färgat med restprodukter av mat

Utmaningar

Written by Lopplisa Lopplisa. Posted in Lopplisa

Utmaningar

I det här nästsista inlägget stolpar jag helt enkelt upp de smärre svårigheter som jag stångas mot i min vardag. De flesta är säkert av allmänpysslig art.

  • Tiiiiden! Jag säger bara det: tiiiiden!! Den räcker liksom inte till, till allt jag vill göra! Man måste ju också lönearbeta! Få in lite cash för överlevnad.

 

  • Att hela tiden göra saker, i stället för andra som egentligen borde bli gjorda. Ja, då tänker jag inte på hemmet och tråkiga städsysslor och sådant. Nä, jag tänker pyssel, eller snarare att 1. rita och att 2. rita och screentrycka (ska ses som två skilda aktiviteter alltså, med olika ändamål) . De skulle jag vilja utöva mer och det finns idéer att fylla, men hela tiden går annat före!! Jag ska bara göra det och det, men sen så…. osv i all evighet vad det verkar. Men nu!! Nu snart så… Jädra dålig köintendent förresten!

 

  • Att inte samla på sig för mycket prylar och material… svårt i lägenhet! Nä, en väl parfymerad återvinningscentral med tillhörande ombonad vrå med plats för en bekväm schäslong, dator och en espressomaskin, det vore ett gott habitat för en pysselmaniker som jag själv. Ja, och så en rymlig, välutrustad ateljé, med maskinpark och handverktyg – det vore grejer det!

 

  • Symaskinssömnad!! Min absoluta akilleshäl! Där finns brister att jaga! Jag vet inte hur länge till jag kan komma dragande med min gamla syslöjdslärare, som älskade att göra narr av nervösa små barn och aktivt jobbade för att snarare stjälpa än hjälpa utsedda elever på vägen. Tur att jag i alla fall kunde både sticka och virka flytande innan mellanstadietiden tog vid.

 

  • Att inte ha för många järn i elden! Det jobbar jag aktivt med!! Det är ju så roligt med börjor!!! Ibland får jag också för mej att jag egentligen borde hålla mej till ett enhetligt område i taget och utforska detta lite mer grundligt innan jag går vidare. Ja, istället för bara att flänga runt och endast peta i utkanten av ett litet gäng områden. Bli lite proffsigare på något helt enkelt!

 

Listan skulle förstås kunna göras längre, men jag tror vi slutar där. Istället tänkte jag visa lite nytillverkade återbruk, några smycken.

 

ängelörhängen

Prima pärlemorknappar från loppis lockade till att göra dessa rundmagade änglar.  De skira vingarna är utklippta från en tom pumptvålsförpackning. 

 

pusselörhängen

Att göra återbruk av gamla träpusselbitar är en ny hobby jag har. Dessa är målade vita och sedan ritade på med en svart, tunn, vattenfast penna. 

 

pusselhalsband

Och slutligen ett halsband av pusselbitar. Vill du se ett par pyssel till av pussel, kika då här och här

På återseende på söndag!

Idéuppkomster och lite annat

Written by Lopplisa Lopplisa. Posted in Lopplisa

För en tid och några uns sedan blev jag tillfrågad om jag ville gästblogga här på Kravallslöjd.. och det ville jag naturligtvis! Vilken ära!! Önskemål fanns att jag skulle ta upp lite om hur jag arbetar i min kreativa vardag och exempelvis om vilka utmaningar som kan finnas på vägen. Att det var en god idé, kom jag snart fram till. Jag har nämligen själv inte reflekterat särskilt mycket i frågan.

Ja, nu hoppas jag förstås att detta ”pysselprocessernas navelskåderi” kommer att bli intressant för fler än för bara mig själv… eller, det utgår jag ifrån! För är det ett som är säkert, så är det förhållandet att nätet fullkomligen kryllar av likasinnat pyssliga tokar som jag själv! Och det är förstås fritt att komma med inlägg och instämma, fylla i, komma med andra synvinklar och/eller bestrida allt vad jag skriver! Var så varmt goda!!

Varför pysslar jag?

 

Till mångt och mycket handlar detta evinnerliga slöjdande om att tillverka artefakter, att få fram slutprodukter av några slag – fast det innebär ju också att utmana mig själv, utforska material och/eller tekniker, utveckla manuella färdigheter, testa gränser, lämna avtryck, fördriva kvalitetstid, att tålamodsträna, tillfredsställa mig själv, få bekräftelse och inte minst att ha något praktiskt att göra för händerna.

Och när jag sysslar med nyskapande av något slag, då innefattar det också förstås att utveckla och färdigställa idéer (med idéer menar jag snarare formgivning… jag uppfinner ju inga hjul precis). Ja, och det där med idéer, de är nog en tromblik drivkraft i sig!

Idéuppkomster

En ypperlig grogrund för att komma på något att göra, är att vara i färd med att färdigställa andra idéer, då är idétillväxten ofta stor, men det kanske säger sig självt. Hur som helst, ställer sig idéerna direkt i kö efter uppkomst hos mej, eller kanske lägger sig i någon mental byrålåda och kokar ihop sig med innehåll från andra lådor – utan att jag själv behöver göra eller tänka så mycket aktivt och konkret. Jag går omkring och gör annat, medan idéer knådas i bakhuvudet helt enkelt och det händer att jag halvgrunnar på någon idé i flera månader. Jag vet att de är på gång, men vet inte först när de är färdiga att plocka fram i ljuset, förrän de är färdiga, så att säga. Ja, åtminstone färdiga att börja arbeta med.

Ibland behövs bara lite ny input från omvärlden och så kristalliseras en hägrande bild av flertalet lådinnehåll tillsammans med nytillkommen inspiration. Jag antar att det i grunden handlar om associationsförmåga på pysselnanonivå och att man har gott selektivt minne till att kunna fylla sin egen inre chiffonjé med allsköns halvfärdigt tankebråte. Men stundom kan det också vara så att bara åsynen av ett material plötsligt generar en idé. Och småfuskar man inom flera områden, då antar jag att chansen till idérikedom bara ökar!

Sedan finns det förstås även gånger när en idé tycks slå ner i huvudet som en blixt från ovan!  I ett slag står allt klart! Då kan det vara svårt att härleda ursprung, men jag ger mej sjutton på att chiffonjén också innehåller gömmor likt lönnfack, som plötsligt bara går upp av sig själva och VIPS! står en innan oförmodad idé, i ljuset av hjärnans strålkastaranordning! Och antagligen är det strålkastarljusets ofantliga styrka som gör att det hela kan upplevas vara en utomhuvudsk upplevelse. Hm.. här kom jag plötsligt att tänka på auror och sådant, typ ryska ikoner, men det kanske vi inte ska blanda in.. När, var, hur lönnfacken hur som helst en gång fylldes, är svårt att hålla koll på.

Nåväl, det finns mycket att orda om i ämnet idéuppkomster och det finns förstås många fler sätt som idéer blir till på! Men hur än detta går till, får idéerna som sagt snällt ställa sig i kö hos mej.. och köintendent, det är jag!! Det är jag som bestämmer turordningen och på den punkten råder anarki vill jag lova! Här finns inget rättvisesystem baserat på kötid – endast lust och nyfikenhet! Quick fix relaterat pyssel får till exempel ofta förtur, bara av den anledningen att det är snabba att göra!

Nä, fasen! Nu får det vara nogordat för dagen!! Vi tar väl ett exempel på lite pyssel?? Ett pyssel som faktiskt bygger på en idé uppkommen tillsynes bara av grundmaterialet i fråga – en tub, en gång innehållande något ätbart, dess begränsade storlek och lusten att klippa i metall!! Det är en särdeles speciell känsla att klippa i det materialet, snittandet blir liksom mer distinkt på något vis, till skillnad från om kan klipper i tyg eller papper.

messmörshänge bil

 

Detta är alltså ett halsbandshänge som jag gjorde klart så sent som igår. Själva bilden på bilen är ursprungligen ett foto taget i Oslo, som jag sedan arbetade om i datorn. Messmörstuben tömde jag på sitt mumsiga innehåll under en rad frukostar. För att klippa i en tub som denna, krävs inte mer än en oöm sax faktiskt, men har man en guldsmedssax eller liknande är det en fördel!

Ett glasartat/plastartat hölje ligger över bilden och är av, som sagts mej, ett ofarligt resin, vilket härdats av UV-ljus. Att härda resinet i fråga kräver antingen goda solförhållanden eller en UV-lampa.

Hehe.. nu råkade ju bokstäverna på ”ramen” hamna upp och ner, men fasen.. bättre lycka nästa gång då!! Ja, för någon gång till blir det nog att jag testar att göra ungefär samma sak. Tack för idag! Slut för idag! På återseende på onsdag!

Sashikoslöjd

Written by Sara Thorn. Posted in Sara Thorn

I helgen som gick var jag kursledare för en kurs i Sashiko – japanskt broderi, en kurs jag höll i Studieförbundet Vuxenskolans regi. Sashiko är en teknik där grundstygnet är det absolut enklaste man kan tänka sig: förstygn, dvs man syr bara upp och ner, upp och ner, men uttrycket kan varieras i det oändliga. Den tidiga användningen av tekniken var för att förstärka och laga plagg och genom att lägga lager av tyg på varandra och täcka ytan med stygn, få en värmande effekt pga den luft som binds mellan tyglagren. På senare tid har sashiko utvecklats till att användas mer som ren dekoration.

Man kan dock förena den dekorativa effekten med den mer funktionella användningen vilket jag gjorde i mitt första sashikoprojekt då jag fått en mängd mindre bitar av olika gamla japanska kasurityger under ett besök i Japan.

Kasuri är detsamma som ikat, dvs att garnet i varpen, inslaget eller både varp och inslag mönstras innan det sätts upp i vävstolen. Ett sätt är att spänna upp t ex varpen i sin fulla längd och knyta om garnet på olika uträknade ställen och sedan färga, för att på så sätt skapa ett mönster. När man sedan sätter upp varpen i vävstolen och väver kommer det att bli små förskjutningar mellan de olika trådarna och mönstren ser därför litet blurriga ur. En otroligt tidskrävande teknik (som jag ännu inte har provat).

Under mitt japanbesök fick jag också en bok om sashiko och var sugen på att prova på tekniken. Jag hade ett par älsklingsjeans som blivit för trasiga för att användas, faktiskt var det så att jag hade stickat sönder dem! Jag stickar nämligen väldigt många handledsvärmare och i början använde jag strumpstickor i metall som var förhållandevis långa. När maskorna på en sticka var stickade puttade jag dem till mitten av stickan genom att sätta stickan mot höger lår. Efter ett antal handledsvärmare gjorde detta att tyget på högra byxbenets överdel var helt utslitet. Så jag såg en chans att förena en massa bra saker genom att laga mina jeans med de vackra kasurilapparna: jag fick prova på sashikotekniken, kasurilapparna kom till användning och slapp ligga i en låda till ingen nytta, jag skulle få användning för mina väl ingångna och väldigt sköna jeans igen. Dessutom tyckte jag att det var extra kul för att det var just så tekniken ursprungligen använts, till att laga och förstärka utslitna plagg.

Jeans lagade med sashikoLapp av kasurityg fastsydd med sashiko

På sidan 365 saker du kan slöjda, finns mer beskrivet hur jag gjorde: http://www.365slojd.se/projects/549-laga-byxorna-med-sashiko

På helgens sashikokurs provade sig deltagarna fram, dels med grundtekniken att fylla en yta med parallella stygn och dels genom att experimentera med olika mer komplicerade mönsterformer. Så här fina blev resultaten:

Provlappar sashikoJeanslagningÄlsklingsklänning får nytt livJeanslagningJeanslagning