Poster taggade ‘ord’

Hur gör man när man nåltovar?

Written by Nathalie Sjögren. Posted in Nathalie Sjögren

När jag ställer ut på mässor och säljer mina tomtar och dockor brukar jag alltid ha med mig mina nåltovningsnålar och stå och demonstrera. Att förklara med bara ord hur man nåltovar och hur ansiktet, kropp och detaljer blir till är inte alltid lätt. Det fungera bäst när man kan visa på plats.

Det tänkte jag göra här på bloggen också. För några år sedan var jag med i ett projekt där kvinnliga hantverkare tog med sig sitt hantverk in i den digitala världen. Det var då jag själv började blogga och vi gjorde även några introduktionsfilmer om nåltovning.

Här är en av dem:

Det finns flera filmer (vilka alla ligger på youtube, bara att söka efter Nathalie Sjögren) men jag vill även visa er här på bloggen en liten saga som vi gjorde med hjälp av mina figurer.
Varsågod: http://youtu.be/83xi-mCV3_A

#throwbackthursday

Written by Julia & Jåanna. Posted in Julia & Jåanna

Idag är det torsdag så vi tänkte ta en avstickare eftersom det är #throwbackthursday. Vi ser på konst som någonting universellt som alla mår bra av och som kan bryta kulturella gränser. Därför tycker vi inte att konsten ska vara så elitistisk som den är idag och som en förlägning av det försöker vi alltid bryta ner och sudda ut gränserna för vem konst är till för. Vi kan ju tillsammans ta en trip down memory lane och minnas när vi valde att förlägga en utställning i en skatehall delvis för att vi hade ”för dålig framförhållning” och delvis för att vi ville att våra vänner och andra kidz skulle våga komma och titta på utställningen. Vår utställning var inte till för alla redan kulturella människor utan för unga människor som kanske inte alltid vågar gå in på gallerier och utställningar för att en tänker sig att en kunskapsnivå krävs för att vara tillåten att gå in och kolla läget.

De stackars kulturella människorna reagerade ungefär såhär:

Och kidzen ungefär såhär:

Men de kulturella fina människorna kom ju ändå till oss vanliga dödliga. Inte för att vi var dödliga utan för att de var helt övertygade om att en sånn här idé måste ju komma från någon med hög utbildning. SÅ OTROLIGT POPPIGT OCH NYTÄNKANDE, WOW. Kom gjorde de, men många av dem vände på klacken och gick utan ett ord när de fick reda på att vi inte gått någon högre utbildning alls. Och detta var efter att de berömt utställningen.

Eller en annan trip, när vi ställde ut hos en gallerist som stundom hade svårt att dra folk, men när vi hade utställningen så såg galleriet mer ut som en fritidsgård än ett galleri. Vi tror helt enkelt om att det handlar mycket om att bryta ner den gamla skolan och se nya sätt att locka intresserade människor på. Att få dem att förstå att konsten inte behöver vara så elitistisk som många tror att den är. Att vara öppen och välkomnande. Och att tala ett språk som alla kan förstå.

torsdag bild

Det är naturligtvis svårt att bryta ner tanken på att konsten är elitistisk och vi har naturligtvis inte alla svaren på den här frågan. Även om vi hade det så skulle vi nog, kanske, inte avslöja dem. Eller jo, det skulle vi. Summa sumarum är att vi tror att det är viktigt att våga testa nya saker för att locka människor till konsten. Misslyckas du är du bara en erfarenhet rikare.

Puss,
Julia och Jåanna

Framåt, bortom horisonten

Written by Anna Olsson. Posted in Anna Olsson

Nu är min bloggvecka på Kravallslöjd slut. Ord kan vara fina, starka, livsavgörande, kraftfulla, sorgesamma och tråkiga. Men nu får det räcka med ord för min del på ett tag. Andra får ta vid. Det är den vävda ytan som är mitt uttrycksmedel, det är när jag är i min ateljé framför min vävstol som jag är i mitt rätta element. Nu siktar jag framåt, bortom horisonten. Lika koncentrerad som min spjutkastare. Jag samlar all min ordlösa kraft och tar sats. Skytteln går likt spjutet i en fin båge i luften och landar så småningom någonstans.

spjutkastare

Jag tackar för mig och avslutar med några meningar från Athena Farrokhzads alldeles strålande sommarprat:

”Jag tror inte att poeter kan förändra världen. Men jag tror att dikten är ett medium för att undersöka ideologiska förskjutningar och vem som får betala priset för dem. Eftersom härskarens verktyg, med Audre Lordes ord, aldrig kan riva härskarens hus, kan vi inte bara anamma retoriska figurer och fylla dem med eget innehåll. Vi kan till exempel inte bemöta talet om hur mycket invandrare kostar med att vi faktiskt bidrar med kebab och klirr i statskassan. Istället måste vi avfärda resonemanget och påminna om att människors existensberättigande inte kan mätas i termer av vad de bidrar med. Eller, med den svenska poeten Mara Lees ord: ”Vi måste vägra svara när idiotin kallar och istället formulera nya frågor”.”

 

 

Tårar och blod

Written by Anna Olsson. Posted in Anna Olsson

På väven sitter en man med armarna fyllda med sår. Sår han rispat när ångest blivit omöjlig att hantera. Ångest som fått sitt bränsle av månader i isolering, maktlöshet och ovisshet. Känslor vi människor inte är särskilt väl rustade att hantera. Nu sitter han i en liten väntcell hos Tingsrätten och väntar på ytterligare en häktningsförhandling. Golvet är symboliskt fyllt med mannens blod och förtvivlan. En vänlig person från TPT har hämtat en platsmugg med kaffe. Beslutet blev två veckor till. Det var något med lång handläggningstid på SKL, är allt han minns att de sa, när jag frågar hur det gick.

tårar och blod

Just nu i ateljén håller jag på med en serie vävar som berör situationen för personer som är frihetsberövade. Jag vill genom min konst närma mig denna svåra fråga och försöka visa hur mycket mer komplicerad den är än det som visas på löpsedlar. Jag har förmånen att möta dessa personer under den mest utsatta och svåraste tiden under rättsprocessen, nämligen när de sitter isolerade på häktet. Jag möter dem i samtal som bokstavligen handlar om liv och död. Samtalen är på en existentiell nivå som ytterst handlar om det är någon vits med att vara människa och leva tillsammans. Många av dessa personer lever i svåra livssituationer och har gett upp hoppet om att få dela gemenskapen med oss andra, att få leva ett vanligt Svensson-liv. För många av dem slås jag av hur skört och utsatt deras liv också var innan de blev häktade. Tragedierna verkar ha stått på kö för nästan alla dessa personer. Att beskriva dem som enbart förövare ger sällan en vettig bild av hur komplicerat deras liv är, och varit. Jag tänker att vi måste visa respekt inför en människas svårigheter.

Vad jag vet, är det ytterst lite konst som berör dessa frågor. Det är synd, för jag tror att konst och kultur kan erbjuda oss hjälp i de svåraste frågorna. Nu har jag denna erfarenhet och därför ett ansvar att göra vad jag kan.

 

Ny vecka nya utmaningar

Written by Eva-Karin Torhem Arnell. Posted in Eva-Karin Torhem Arnell

Jag börjar min vecka med att citerar förra veckans bloggare…

”Så våga säga Ja! till dina drömmar. Du kan bara få nya livserfarenheter på vägen”.

Dessa ord avslutade förra veckans bloggare och detta var precis vad jag gjorde i början av 2011. Jag sade ja till drömmen – drömmen jag haft sedan jag gick på Strömmaskolan i Sätila läsåret 1984-85 och som jag också informerat om i min presentation, drömmen om att utbilda mig till hemslöjdskonsulent. Hösten 2011 påbörjade jag utbildningen och nu har tre år gått. Tre fantastiska år som lärt mig otroligt mycket och som även fått mig att reflektera över min ”gamla” yrkesroll som barnskötare.

Som avslutningskurs det andra året gick vi en valbar kurs där jag valde att fokusera på hur förskolebarnet kan vara med och återbruka trädgården. Syftet med arbetet var dels att jag själv ville lära mig att fläta korgar. Men också att se om den vuxne hade nog kraft att helhjärtat vara med och visa förskolebarnet hur ett tillvaratagande av trädgården kan se ut. För att få ett intresse för trädgården och dess närhet har barnet också fått följa vad som skett under våren från frö till planta och att det kan ske på olika sätt.

Förståelse
Vi började med att så fröer bland annat solrosfröer som vi plockade ur från vildfågelmaten.
Förståelse
När solrosorna började titta upp skolade vi om dem.
Förståelse
När plantorna hade vuxit till sig planterade vi ut dem i trädgården.

Avslutningsvis fick barnet lära sig att fläta något från material hämtat från trädgården och dess omgivning vilket blev ett ryggstöd till en stubbe samt en enkel korg.
Från träd till stol
Vi gick och hämtade en stubbe från ett nedsågat träd
Stubbe med ryggstöd
Borrmaskinen var till god hjälp för att göra hål för ståndarna som vi skulle fläta runt
Stubbe med ryggstöd
Flätningen gick som en dans – lite frisering i slutändan
Stubbe med ryggstöd
Här sitter man ju jättebra!

Detta gjorde jag tillsammans med yngste sonen som då var sex år, vi är ofta ute och går ”tillsammans” men det är stor skillnad på att vara ute tillsammans och att göra något tillsammans. Ett syfte med kursen var att återbruka trädgården – vi hade inga träd som skulle sågas ner så vi hämtade en stubbe från åkerröjningen. Ståndarna till ryggstödet hämtade vi från vattskott på päronträdet. Den sly vi flätade in i ryggstödet kom från bland annat oxel, pil, rönn och kornell. Vissa kom från trädgården, andra kom från vår närmiljö. Vi arbetade med projektet under andra halvan av maj, det märktes att slyn blev mer lättarbetad efter hand beroende på att växtligheten tog fart.

Det är ett projekt som även går att genomföra på förskolan tillsammans med en förskolegrupp.

Ängla måndag

Written by Mira Bodiroza Lindh. Posted in Mira Bodiroza Lindh

Hej och välkommen att följa mig den här veckan. Idag har jag monterat dopänglarna som skall levereras på onsdag. Vissa dagar önskar man att det regnade för det är underbart att få vara inomhus och jobba. Däremot på förmiddagen kunde jag sitta i trädgården med monteringsjobb

Ängla måndag

Hej och välkommen att följa mig den här veckan. Idag har jag monterat dopänglarna som väntat på att få fälla ut vingarna. De skall levereras till Hallands kulturhistoriska museum som genomgått en stor renovering och öppnar på söndag den 15 juni. Har du vägarna förbi Varberg så välkommen till invigningen kl 14-18.00. Jag känner ofta en stolthet över att få bo Västkusten med allt som finns här, inte minst med de underbara museerna i Varberg och i Falkenberg, där jag bor med man, prepubertal dotter och en tonårsson. Med andra ord är här fullt ös medvetslös:)

Eftermiddagen gick åt att förbereda morgondagens möte med en fotograf och en illustratör som jag arbetar med i ett bokprojekt om broderi. Ofta känner man sig ensam som formgivare, därför är det fantastiskt roligt att göra saker ihop med andra kreatöret. Det har varit så kul och jag hoppas på flera kreativa projekt för det ger mig energi.  Jag älskar möten med männsikor som har andra kompetenser än vad jag själv har.

Fiskskinnsgarvningsrecept

Written by Malin Karlsson. Posted in Malin Karlsson

Undrar om inte det där blev dagens längsta ord; fiskskinnsgarvningsrecept. Men det är alltså det jag tänkte dela med mig av idag. Hur du kan göra för att bereda ett fiskskinn så att du kan skapa något av det.

Du börjar med ett rått skinn. Jag har hittills fått tag i mina skinn antingen genom att fråga fiskhandlare i Göteborgs hamn samt från min mor som sparar skinnen när hon lagar större bitar fisk. Det råa skinnet måste först och främst läggas i frysen för att över huvud taget kunna garvas. När skinnet ska tinas lägger du det i kallt vatten. Det är viktigt att det är kallt vatten eftersom äggviteämnena i skinnet koagulerar om det blir för varmt. Då går det inte att få det mjukt.

När skinnet är tinat lägger du det med köttsidan uppåt på en plan yta, till exempel diskbänken. Sedan ska du börja skrapa. Du kan använda en inte alltför trubbig sked, eller en spackelspade som du slipat av de vassa kanterna på, eller en skinnskrapa. Du börjar skrapa i den änden som som suttit närmast fiskens huvud. När du skrapar ska du ta bort kött och fettrester samt en del av de hinnor som sitter mellan köttet och skinnet.

Elin skrapar fiskskinn

Elin skrapar fiskskinn

När skinnet är skrapat vänder du på det så att du får fjällsidan uppåt och tar bort fjällen med skrapverktyget. Fjällen sitter i fickor i skinnet så det är bra att ta det försiktigt.

Därefter ska skinnen ner i en blandning med:

1 äggula
1 dl rapsolja eller olivolja
några droppar diskmedel eller såpa

Gegga runt så att blandningen hamnar på alla sidor av skinnet. Den här blandningen räcker till ungefär tio laxsidor. Skinnen ska ligga i blandningen i 1-6 timmar och därefter hängas upp för att torka.

Efter minst tolv timmar ska skinnen tvättas upp i kallt vatten med diskmedel. Därefter är det dags för mjukgörning. Det görs medan skinnet torkar, gnugga skinnet mellan fingrarna, dra det över någon kant, skrynkla ihop det och trampa på det. Det finns egentligen inga dåliga sätt att mjukgöra, det viktiga är att få in luft i skinnet.

ett improviserat mjukgörningsställe: trappan

ett improviserat mjukgörningsställe: trappan

Skinnet är klart om det är mjukt och torrt. Att det är helt torrt kan du känna genom att lägga det mot kinden, känns det kallt är det fortfarande fukt kvar i det.

slarvtjäll

Written by Annika Andersson. Posted in Annika Andersson

Om finnväv är min passion idag så var min förra passion slarvtjäll – en teknik jag fortfarande hyser starka känslor för och gärna vill dela med mig lite av. Ämnet känns extra aktuellt eftersom jag denna helgen ska hålla en workshop om slarvtjäll i en vävstuga i Göteborg.

Att jag fastnade för slarvtjäll beror främst på teknikens frihet och möjligheten att bygga mönster och strukturer. Om du läste mitt inlägg i måndags så vet du att byggande i alla former står högt på min lista.

Slarvtjäll är enligt wikipedia en vävteknik i tuskaftsbindning där tygtrasor skyttlas in och mönster skapas genom att i väven plockar in tygtrasor vars ändar får ligga lösa ovanpå och utanför varpen. Slarva är dessutom ett annat ord för trasa.

Eftersom mattan är länge varit min utgångspunkt har det blivit många slarvtjällsmattor genom åren, alla har dock inte varit lämpliga för golvet. Jag har utforskat olika material i ”slarven” allt från små bitar bomullstrasor till handgjort papper. Jag har utforskat hur olika former och mellanrumsformer bygger mönster. Och sist men inte minst har jag utforskat färgens betydelse i mönsterbyggandet. Jag rekommenderar starkt att prova denna genialiska teknik för mönstring av enkla tuskaftsvävar – det känns som att väva och brodera samtidigt.

Här kommer lite bilder att inspireras av.

yllemosaik 2

matta täckt med slarv i sprutmålad vadmal

yllemosaik 1

kalaskransar 2

matta till Bohusslöjds 100-års jubileum

kalaskransar 1

kommunhuset lerum 026

slarvtjäll i viskosbast – till Lerums kommunhus

festkransar 2

matta till utställning i Åbo – alla slarv är i vadmal färgat med restprodukter av mat

Intuition och Metod

Written by Ulrika Roslund Svensson. Posted in Ulrika Roslund Svensson

Jag fascineras av handens arbete. Föremål som är ägnade mycket tid och tankar. Det är svårt att sätta ord på handens kunskap men en nödvändighet för att människor skall känna vördnad och respekt inför hantverk.
Jag fascineras av skogen och trä som material, av föremål som eftersträvar enkelhet i både form och materialval. Jag arbetar med färg för att betona en konstruktion, framhäva ett särdrag eller skapa en helhet.

På Ledarskapsutbildningen i slöjd och kulturhantverk har vi just nu en egenformulerad kurs i praktiskt hantverk. Jag har djupdykt i skapandeprocesser inom träslöjd och jämfört det med mer rationellt möbelsnickeri. Jag är nu inne i slutskedet och försöker ta itu med klurigheten att sätta ord på det som var och det som blev i mitt träslöjdande.
Johannes Itten undervisade i kompositionslära på Bauhausskolan. Han formulerade sina lektioner kring ord som bildade motsatspar ex. intuition och metod. Jag fascineras över motsatser. Att arbeta i växelverkan mellan två metoder är människan till fördel framför maskinella framställningsmetoder. Att kunna arbeta intuitivt kräver en nära kännedom till sitt material. Det blir en sammansmältning av idé och genomförande, fascinerande!

itten-johannes-farbkugel-bandraeumlich-1919-20-3900123

Itten-Bauhaus-Class

 

 

 

 

Ljuskälla

Written by Anna Bauer. Posted in Anna Bauer

Ljuskälla är ju ett väldigt vackert ord egentligen, en källa av ljus, lite magiskt sådär. Fina lampor finns det ju gott om, och fula med för den delen. Jag hade länge sneglat på de där fina lamporna gjorda av svarta hattar, de har synts i många inedningsrepotage etc, Jeeves & Wooster tror jag de heter. Prislappen var ju förstås lika tjusig som lamporna, så när jag rev på vinden och hittade gamla hattar i parti och minut så var saken så att säga biff. Jag köpte en sladd och fixade min egna hattlampa, den första av en gammal begravningshatt med flor, den andra av en rolig karamellig 60-tals hatt. Det finns ju fina textilsladdar i olika färger att köpa, välsorterade elbutiker har det till och med som metervara. Annars kan man ju ta en sådan sladd man har till en julstjärna, de brukar ju ändå inte användas så mycket såhär års. Gör ett så litet hål i hattens kulle som möjligt och trä in sladden, sedan får man skruva dit kontakten. Jag går inte närmare in på det elektriska, fråga någon som vet om du är osäker. Se bara till att glödlampan hänger fritt och välj gärna en som inte blir varm, så det inte blir risk för brand.
bild 2(5)bild 1(4)