Konsten att renovera en gammal ängslada, del 1

Sommaren stora projekt har för mig varit att reparera ett antal änglador, närmare bestämt 5 stycken samt ett gammalt kyrkstall som ursprungligen stått intill kyrkstugorna i kyrkbyn i Norrfjärden. Ladorna är av två typer, timrade och spantrade (uppförda av lösvirke med syllring, stolpar och brädfodring). Timrade lador har den fördelen att hela konstruktionen hjälper till att hålla den samman. Spantrade blir mycket klena så snart syllringen ruttnat. Timrade lador klarar därför av ett betydligt större förfall.

Jag tänkte börja med att beskriva hur man restaurerar en sådan lada. Då jag saknar erfarenhet av denna typ av verksamhet, jag är i grunden civilingenjör, var det material som Länsstyrelsen gav mig mycket värdefullt. Ibland räckte dock inte det och då fick jag ta mig en rejäl funderare. Vill man se hur samtliga lador tedde sig i vinterskrud när de invernterades, klickar man här.

På bilden ovan ses en av ladorna när den precis blivit upplyft med hjälp av en baklastare. Den stora öppningen är inte ursprunglig utan resultatet av att man någon gång, troligtvis på 50-talet, sågat upp den för att kunna lasta in höet med traktorn. Då syllstocken ruttnat fanns det inte längre något som håller den samman vilket lät kan bli ödesdigert för konstruktionen. Marken som ladan står på är lerig ty ett halvt igenlagt dike passerar under. För att försäkra mig om att ladan verkligen skulle stå kvar, satte jag en betongplatta under varje hörn som får tjäna till underlag för hörnstenarna.

Nästa steg var att fälla träd, furor, och kapa och barka stockarna. Bsrkar gör man med en barkspade och det är faktiskt inte svårt alls, åtminstone inte om trädet är nyfällt eller om det legat ute i regnet. Flottade stockar måste ha varit perfekta att barka! Med barkspadens hjälp är det nästan som att skala en morot.

När stocken är färdigbarkad och ordentligt mätt, är det dags bila dem. Lador är ofta timrade av lindrigt bilat timmer, i vissa fall av rundtimmer. Får att ge stockarna en mer kvadratisk form får man hugga till dem med en bilyxa eller i värsta fall en vanlig yxa, men det är inte idealt. Jag saknar bilyxa och tog därför yxan till hjälp vilket var rätt slitsamt. Tack och lov var de flesta stockar jag bytte tämligen runda så det krävdes ingen oöverstiglig insats.

Fortsättning följer!

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se