Framåt, bortom horisonten

Nu är min bloggvecka på Kravallslöjd slut. Ord kan vara fina, starka, livsavgörande, kraftfulla, sorgesamma och tråkiga. Men nu får det räcka med ord för min del på ett tag. Andra får ta vid. Det är den vävda ytan som är mitt uttrycksmedel, det är när jag är i min ateljé framför min vävstol som jag är i mitt rätta element. Nu siktar jag framåt, bortom horisonten. Lika koncentrerad som min spjutkastare. Jag samlar all min ordlösa kraft och tar sats. Skytteln går likt spjutet i en fin båge i luften och landar så småningom någonstans.

Jag tackar för mig och avslutar med några meningar från Athena Farrokhzads alldeles strålande sommarprat:

”Jag tror inte att poeter kan förändra världen. Men jag tror att dikten är ett medium för att undersöka ideologiska förskjutningar och vem som får betala priset för dem. Eftersom härskarens verktyg, med Audre Lordes ord, aldrig kan riva härskarens hus, kan vi inte bara anamma retoriska figurer och fylla dem med eget innehåll. Vi kan till exempel inte bemöta talet om hur mycket invandrare kostar med att vi faktiskt bidrar med kebab och klirr i statskassan. Istället måste vi avfärda resonemanget och påminna om att människors existensberättigande inte kan mätas i termer av vad de bidrar med. Eller, med den svenska poeten Mara Lees ord: ”Vi måste vägra svara när idiotin kallar och istället formulera nya frågor”.”