Spindeln i nätet
Igår skulle jag ha skrivit om spindlar…men det kom ett grillpartaj emellan. Vår vän som precis har köpt hus, ganska nära oss faktiskt, önskade sällskap. Jag tror att det blir lite ensamt ibland.
Spindlar…jag bara älskar dem. Alltså spindlarna i den svenska faunan menar jag.
Jag kan faktiskt känna mig som en ibland. En korsspindel, med randiga strumpor, stor rumpa och ett stort härligt nät. Visst kan nätet vara lite ostädat, en och annan maska kan ha gått och lite luggslitet i kanterna, men jag gör så gått jag kan.
Jag är regeringen, sambandscentralen, logistikchefen och jägaren. Man skulle kunna säja att om jag vore borta från hemmet en helg, ser det också ut därefter. Inte för att jag vill klaga på min man, han kan ju faktiskt både laga mat, baka, köra snabeldrake (dammsugaren) och starta tvättmaskinen…men det blir ju liksom inte gjort. Vi jobbar precis lika mycket på veckorna men väljer att använda tiden efter jobbet helt olika. Jag tror det har med generna att göra!
Och visst, klokheten kommer med åren!
Hur funkar då en riktig spindel?
Jo, hon kan få en hel drös andra spindlar att springa i olika ärenden och ändå ha koll. Hänger ni med? Jag kan ta exemplet med min 30-års dag i somras. Två av mina bästa vänner var ombedda att ta hand om köket. Allt var dock förberett in i minsta detalj, det fanns t.o.m. en detaljerad beskrivning över hur de kalla pajerna skulle dekoreras. Inte för att jag ville att allt skulle vara perfekt, men man vill ju ända att det skall se någorlunda ut. Jag ville helt enkelt ha koll! Jag anser mig inte vara perfektionist, men jag vill ju själv vara nöjd med resultatet. Allt var förberett… därför kunde jag i lugn ro åka till frissan för att bli tillsnyggad en halvtimme innan gästerna kom.
Så är det med allt jag tar mig för. Om det så är städningen, sticket eller mitt arbete som tapetserare. Därför skapar man sig en yttre illusion. Bara mina närmsta vet hur det egentligen ligger till. Jag kan helt plötsligt bara släppa allt, sjunka ner på golvet (hur smuligt det än är ) och bygga lego med mina barn. Precis som spindel honan kan jag ignorera att ena sidan av nätet är trassligt… det är kanske inte det viktigaste just nu, tids nog kommer det att bli lagat!
När vi var små kunde vår mamma hålla på och dammsuga tills pappa i princip körde utan henne till sommarstugan. Det var det absolut sista hon gjorde. Vi tyckte att hon var helt hopplös. När vi inte var hemma kunde ju ingen se att hon hade städat. NU vet jag varför hon gjorde det. Hon gjorde det för att slippa mötas av ett smutsigt hem. För att hon i lugn och ro skulle kunna ta hand om all tvätt efter semestern. Nu gör jag likadant. Jag har t.o.m. fått över min man på ”samma sida” och tillsammans snyggar vi till hemmet innan vi åker iväg med husvagnen.
Min dotter har tjatat ett tag nu på att jag skall lära henne sticka. Jag förbereder mig rent mentalt på att det givetvis inte kan bli perfekt första gången…men det blir inte lätt, vare sig för mig eller henne. Jag har nämligen upptäckt att… ”Mamma, är lik sin mamma, hon städar och hon putsar och hon dammar”
Siw Malmqvist 1968 