Hejdå

Så, nu var det dags att ta farväl. Jag kanske återkommer med en rapportering om min dotters stickande.

Mina benvärmare i raggstocksgarn är i det närmsta klara och nya projekt väntar. Jag har fått ett önskemål av min syster som min systerdotter kommer att hata mig för. Ett par raggsockor i ullgarn! De sticker, de kliar men de värmer!

Vi har en lite skola i vår by som firar 100 år 2009. I år går det 33 elever på skolan, F-1 och 2-3. Varje år, i samband med första advent, anordnar bygdens hembygdsförening en poängpromenad med diverse stopp i byn. Skolans elever brukar pyssla till detta tillfälle och sedan sälja kreationerna som en basar. Som förälder går det även bra om man vill bidra med något (alla inkomster hamnar i skolkassan för att finansiera olika skolresor och materiella inköp) och givetvis brukar jag knåpa ihop något. Förra året blev det två halsdukar i ett lite lurvigt/tovigt garn. Helt hopplöst att sticka med! Det såg ju ut att bli hål hela tiden. I år har jag hittat ett mönster på virkade innetofflor, vi får väl se hur det blir.(Det var ju lite kul att se ”sin” halsduk på en av tjejerna i skolan, för att inte tala om hur stolt min dotter var.)

Det är ju snart november lov och jag tänkte att jag och barnen skulle pyssla lite julklappar…jag fick nämligen en idé. Jag tänkte vi skulle tova små röda hjärtan av färgad ull, det blir ju lite extra roligt när man får lov att ”kleta” och forma men händerna. Det kan ju bli riktigt fina små mjuka julgrans dekorationer.

Jag vet inte riktigt hur jag skall ”knyta ihop” den här säcken av inlägg. Om man läser på kravallslöjds hemsida, ” Hitta rätt i slöjddjungeln. En guide till självkännedom” kan jag känna mig något splittrad. Visst kan jag se att jag tillhör Smygslöjdaren, kanske mest för att jag nog helst sitter i min soffa och stickar. Behovsslöjdare är jag ju också, själv är ju som sagt bäste dräng. Tradslöjdare är jag ju definitivt, då jag anser att vår gamla inhemska kultur inte får försvinna. Jag är väldigt stolt att jag äntligen kan klämma mig in i min svärmors folkdräkt (nordhallands) och känna mig både bekväm och snygg. För att inte säja stolt!

Jag tackar nu för mig och hoppas att min vecka som bloggare har berört någon.

Mitt ord på vägen till alla er slöjdare, vem ni än är, blir då…

 

Fram för mer vardags slöjdande!